Det kändes genast bättre när barnen kom nedrusande för trappan när de kände lukten av mat.
-Åh mamma, plättar, TACK!!! Sedan tryckte de i sig hur många som helst och för mig som mamma finns det inget som gör mig så nöjd som när barnen äter bra. Filippa var inte hemma, hon var hos en kompis men när hon kom hem vid halv åtta sa hon "hej" och gick in på sitt rum.
Bang.
"Hej" är vad jag får efter att hon varit borta en hel dag.

Jag går in i hennes rum och frågar vad de gjort hela dagen, hon och kompisen.
-Hennes kille och min kom dit.
-Kom din kille dit?!?
-Ja?
-Jaha å vad gjorde ni då?
-Pussades.
-VAD GJORDE NI SA DU!?!
-Vi skrev lappar med "K" "P" och "H" på.
-Klapp, Puss och Handtag, som Ryska posten alltså?
-Klapp, Puss och Hångla.
-HÅNGLA?!? Du menar inte att du har hånglat!?! Jag hör hur min röst går upp i falsett, fast jag försöker verkligen låta cool och avspänd.
-Du kan va lugn mamma, vi rev den lappen sen för det var ingen av oss som ville göra't.

Jag vet inte hur jag ska handskas med det här, antar att det bara är att vara avspänd och lyssna utan att förmana allt för mycket, så hon vågar berätta för mig vad hon "pysslar" med.
Men jag vet ju själv hur det var.
Det var spännande, spännande, jättespännande, de där gångerna man gick ut genom dörren för att pussas enligt vad den Ryska brevbäraren beordrat. (och man hade ett hemligt system för att få den man ville genom att i förväg göra upp vid vilket nummer man skulle svara ja.)
-Med han?
-Nej
-Med han?
-Nej.
-Med han?
(var Micke nummer tre?) -Ja!
Å så kom förhoppningsvis Micke ut genom dörren och man gjorde sitt bästa för att se glatt ÖVERRASKAD ut.

Värre var det när vi lekte Svarta Madame.
Då släckte vi lampan och famlade oss fram i mörkret för att pussas (eller slempussas för de som var mer erfarna) med den som kom i ens väg. (Man kände efter först att det var av motsatt kön sen var det bara att köra på.)
Usch. 
Jag hoppas den leken har dött ut lika ordentligt som dinosaurierna gjort.


Här kommer den Ryska posten. I fräsiga stövlar.