Ultraljudsdoktorn trycker sin grej hårt mot gallområdet och jag tänker mig att han kommer baxna framför sin skärm. Denna dag, den 15:e december år 2009 kommer han att mötas av de största stenarna i hans läkarkarriär. Revenge vårdcentralsdoktorn, Reeeeveeenge!!!!!!
-Ser du några stenar?!? Sällan har jag varit så förväntansfull, äntligen ska jag få ett ordentligt svar på mina smärtor sedan 8 år!
-Nej. Du får vänta lite.
..... ....... ....
-Nu då, har du sett några nu?
-Neej, du har inte mer sten än någon annan. Det kan inte vara det dina magsmärtor beror på.
-Nej men va faan, titta en gång till! Det MÅSTE va gallsten!!!!
-Nej, här finns inget, men du vet, dina problem kan bero på tusen olika saker som jag inte kan se med ultraljud.
-Du menar att jag måste gå tillbaks till min doktor på ruta ett och fortsätta leta efter felet?
-Ja.
-Du menar att det tom. kan bli tal om den där gastroskopin som jag så länge lyckats parera?
-Ja.
-Men du snälla, kom igen, har du verkligen kollat överallt?!?
Läkaren svarar inte. Han tycker att han varit tydlig nog. Plötsligt skönjer jag en slags stroppighet hos gubben.
Jaha så här står jag nu. Och trots att ultraljudsläkarens fru var diakon (nästan kollega liksom) så vägrade han kolla efter sten en tredje gång. Jag är gallstenslös. Nu återstår bråck i typ övre magmunnen?
Något som nästan är lika jobbigt som en magont-attack på 12 timmar är att gå tillbaks till min läkare med svansen mellan benen. Det pågår en liten maktkamp mellan oss om ni inte redan förstått det.
Byt läkare!!
Jag hoppas att felet hittas och kan åtgärdas snart.
Stå på dej Linda så dom tar dej på allvar!
Kram
Elände, elände eller mirakel, mirakel??!!
åå din stackare....fan vad jag önskat du haft gall-berg...been there done that, fast i mitt case handlade det om en blodpropp i lungan...som jag belv utskrattad av hos läkaren men motvilligt skickade iväg mej med en remiss på röntgen...inte för att det är kul att ha blodpropp, men jag hade liksom inga andra förklaringar på smärtan o den konstiga hostan och att jag knappt kunde andras...o jag har haft en dock liten men ändå, propp i handen, och lillebrorsan fick en i benet som vandrade till lungan...
men ICKE SA NICKE. inte den minsta propp..
efter det utspelet, så skulle jag kunna gå till läkaren med huvet under armen och dom skulle ÄNDÅ skicka mej till psyk för jag har "hitta-på"sjukdommar hela tiden...
jag tycker du ska ljuga o säga att han såg en gallsten eller flera (sa han inte du har inte mer stenar än dom andra?) men att dom inte gör nåt åt dom?
eller säga att du vill ha second opinion liksom. bara köra ditt race. men näsan i vädret...
storkram till den
Känns som en klurig sits... Å ena sidan tycker jag verkligen att du inte ska "tappa taget" och låta detta dra iväg nu utan stå på dig tills du får facit. Å andra sidan är det ju lite knas att vidhålla gallsten om det uppenbart inte är det - då blir du väl klassad som hypokondrisk istället och inte tagen på allvar.
Under tiden bestämmer jag att du får en symptomfri julhögtid och därefter ett snabbt kurerande!
Vad skönt att det inte var sten men jobbigt läge i kriget...
Vänd helt om och i fråga sätt varför han skickade en remiss för gallsten och hävda att du aldrig sagt att du skulle ha det. Bara för att se hur han reagerar.