Är det någon som stressar inför jul?
Hoppas inte, för det är så jäkla onödigt. Jag är cool. Jag är lugn. Jag har framförallt gäster som också hjälper till genom att ta med sig mat. Själv har jag skinkan och köttbullarna kvar, men hey, det är ju ingen match!
Något jag dock borde(?) är att ringa min förbannade (ja faktiskt) mamma och fråga om hon vill komma. Vi har inte pratat sedan första advent eftersom hon tydligen blivit senil och påstår att hon inte blev bjuden förra julen fast hon i själva verket ringde två dagar innan och sa att hon ville stanna hemma.
Kollisionen var ett faktum. Klart jag blev förbannad och arg. Hon blev inte bjuden.... Sanningen var den att hon blev bjuden till både mig och hem till syrran och det blev för mycket för henne. Alltså stannade hon hemma i sin bruna manchesterfåtölj. Ett enklare val.
Det är märkligt, att fast man har en mamma som mest ger en dåligt samvete, skit och taskiga kommentarer, så bryr man sig.
Rent rationellt borde det ju vara easy-peesy-japanese att bara be henne fara och inte bry sig nåt mer. Jag trivs ju bäst när vi inte ses, när jag slipper hennes alldeles perfekta sylvassa små taggar som hon gillar att sticka upp i arslet på mig varje gång jag anstränger mig. Ingen kan såra och reta upp som hon. Så är det ju.
Som till julen som vi nu står inför: Varje år barnen får för mycket julklappar gnälls det (dessutom på gnällbältes-katrineholmska, ni kan ju bara föreställa er ...... för att när hon var barn fick man en handgjord grej i trä som hennes norrländska minkuppfödare till farsa snickrat). Något annat som måste gnatas över är den alldeles för stora mängden sillsorter på julbordet. Eller ångestgnöl över hennes klädsel i telefon flera dagar innan, gärna lite påståenden om att hon kanske borde vara hemma istället så att jag som dotter måste krusa som vore hon Kristus själv.
Ändå sitter man och tänker på henne. Har hon köpt skinka? Har hon något att äta i kylen överhuvudtaget? Lever hon? Tja, jag vet inte.... Och jag vet inte heller hur jag ska handskas med någon som mest tar energi utan att ge något tillbaks. Vi får se vad jag kommer fram till.
Du kan inte ta ansvar för hennes agerande eller beslut. Fundera över vad det är som gör dig upprörd (ibland är det säkert inte den nuvarande situationen i sig utan kanske en liknande situation tidigare i livet... kan ge lite perspektiv på saker och ting).
Om du bjudit henne och hon tackat nej tycker jag du gjort ditt. Även om det är din mamma så betyder det inte att man måste träffas. Ibland kan det vara bättre att bryta en ohälsosam relation... det är inget du ska ha dåligt samvete för det. KRAM
Jag håller med Åse. Hon är klok. Du ska veta att DU själv är en kanonbra mamma, som stärker och bekräftar dina barn med beröm och kärlek! Kramar!
Instämmer med föregående talare. Dåliga-samveten-spridare får hållas för länge och det tjänar ingen på. Ge dig själv julefrid och betrakta morsan som en vuxen människa som fattar egna beslut.
Markattan
Eller så tar du och tänker igenom hur du vill att er relation ska se ut och så förklarar du för din mor vilka regler som gäller hemma hos er och att hon är välkommen om hon anpassar sig till dem. Till exempel att du inte accepterar att hon pikar dig eller gnäller över mängden mat. Och hon kommer förmodligen att bli skitsur men DET är HENNES val och inget du kan ta ansvar för.
Nu låter ju det här betydligt enklare än vad det är...för relationen till mor är ju en av de mest betydelsefulla man har, hur den än ser ut. Men du är vuxen och har egen familj och du behöver inte umgås med folk som gör dig illa.
Jag har kommit fram till att man måste inte umgås bara för att man är i samma familj. Det kan faktiskt vara så att det inte fungerar och då är det bättre att låta bli än att försöka och bli upprörd och arg. Jag har valt bort familjen till jul för några år sedan och även i år och det känns skönt. Det jag tänker på när jag läser det du skriver är "måtte jag inte bli en sån där morsa till mina barn". En som inte kan hålla käften utan hela tiden måste kommentera och säga sitt. Jag har en alldeles för stor trut nämligen men jag försöker att inte lägga mig i mina barns göranden så gott det går även om de säkert tycker annorlunda.
Tack kära ni, har just pratat med min syrra och mamma lever samt firar jul hos henne så jag låter det hela vara och väljer julefrid.
Käraste Furman! Ja, välj Julefrid! Den mor som inte hade varit stolt över dig förtjänar inget medlidande!
Men så skönt, kära du, verkligen! Himla knepigt när det blir så där. All möjlig frid till dig!
Åh vad jobbigt.
Hoppas du kan njuta av julen nu när du vet att hon har det bra och inte sitter ensam.
Jag håller med alla föregående talare, men det är skitsvårt.
Det är det.
Stor julkram!
Ha en helt underbar jul med din underbara familj och vänner, de som GER dig energi och livsglädje, och låt hoppas din syster och mor får en fridfull jul de också.
Julkramar en masse till hela "Heda-bunten"!