I dag har Matildas klass pratat om att det är Förintelsens dag. Jag som trodde det var Kanelbullens dag, fan att inget kul händer. Taskig frisyr, mens, världens längsta penicillinkur (så snart får jag väl svamp också), löneförhandling som kändes som en svag fis i en storm, plack, klibbiga saftfläckar på golvet, en kanin som biter hål i köksgardinen. Och så är glassen slut. Men jag försöker förtrösta mig på Christer Björkmans visa ord: Demain il y a un autre jour. Jag försöker verkligen. 

Ja, alltså, den där frisyren, hur går det?

Som sagt, jag har samma som han i filmen Mask. Men jag ska fixa linser nästa vecka, och har jag tur så blir ögonen svullna och simmiga och då ser jag inte frisyren i allafall.

Jaahahahaha, om du har tur...

men du, har inte glassen varit slut jäääättelänge nu? har ni ingen hemglass i ödeshög, jag menar, de borde ju kunna ta en extratur för din skull nu, eller hur?!

Det enda som duger är Rocky road, chokladglass med marsmallows och den ska ätas med gaffel. Noga vettu!