Det är tidig morgon, klockan måste vara omkring tjugo över fem.
Jag sover.
Drömmer.
Drömmer om att jag är med hela familjen i en liten stad. Det är en liten stad med en stor väg som går rätt genom den. Vi springer runt och gömmer oss på olika ställen, för vi och alla andra i staden jagas av björnar. Stora köttätande Grizzlys typ.
Det är en triumf varje gång jag märker att vi klarar oss undan, drömmen är mer spännande än läskig. Barnen är inte skräckslagna utan tycker också att det mest är nervkittlande.
Jag hör Mannens väckarklocka i bakgrunden, det är dags för honom att gå upp till jobbet. Jag fortsätter drömma om staden med björnarna. Känner hans hand på min höft ovanpå täcket, han vill väl säga hejdå på ett försiktigt vis utan att väcka mig.
Men jag känner det och blir störd i min flykt från björnarna. Fan, väck mig inte, jag är mitt inne i den häftigaste drömmen nu! tänker jag.
Således styr jag en vild galen björn mot Mannen och han blir uppäten.  Inte med blod, knastrande ben eller dramatik, utan allt går snabbt och smärtfritt kan man säga.  Så, nu är han borta och jag kan fortsätta drömmen, Finemang! Fast jag minns inte om det blev någon fortsättning, men jag somnade om i allafall.
Tycker ni att jag var lite hård mot honom? Det kanske inte hör till vanligheterna att man osentimentalt låter sin man bli uppäten av en björn, men jag blev faktiskt störd när han tog på mig!