Jag har de senaste dagarna legat på luftmadrass i Svennebanan-poolen och trotsat alla envisa moln. - Till tonerna av något som Mannen förde med sig in i boet, en samling på 20 CD's med 80-tals musik. Då, för 12 år sedan,  tyckte jag det var den sunkigaste samling man kunde äga, men idag gläds jag verkligen åt den. Man kan liksom inte få nog av Toto, Alphaville eller Europe!

På tal om 12 år, så är det precis så många år sedan just idag, som vi satt i en risig mörkblå Audi 80 på parkeringen i Skärholmens centrum och förlovade oss. Vi hade känt varandra i 26 dagar och flyttat ihop efter en vecka. Jag var ett 42 kilos impulsivt nervknippe med anorexi och en hel ryggsäck av trassel, ångest och självdestruktivitet, och han: Mammas lilla pojke som glatt doppade Mariekex i O'boy i det trygga köket på Dalvägen.

Det kunde gått åt helvete, men det gjorde det inte. Fortfarande är känslan lika stark som den var då, när vi fnissiga av stundens allvar bytte ringar med varandra.

Detta firas idag med pompa och ståt på Solliden.





Nej, det gör det förstås inte, men med barnvakt och restaurangbesök.