Sedan hem. Nästan hemma ser vi en regnbåge och vi kryper fram, stannar, kryper fram, stannar, för att Agaton ska lyckas se den. Det gör han aldrig och när vi ger upp tittar Sixten på mig och ska säga något..... Men istället tokspyr han. Över Matilda. Jag gapar åt honom att spy i sin påse som han fått på ett av loppisarna. Han skakar på huvet och lägger en kaskad till - återigen över Matilda och ja, resten av baksätet. Hon håller för sin mun för att inte också spy. Hennes ögon är uppspärrade av skräck och äckel. Jag fortsätter att gorma: "Spy i påsen då unge!!!!" Men Sixten vägrar. Ytterligare en jätteomgång kommer och Agaton gråter för att jag skriker "påse" och "kör då" med upprörd stämma. Stanken är olidlig. The car from hell parkerar med en tvärnit på uppfarten.
I duschen en stund senare säger Sixten att han är ledsen men han ville absolut inte spy på sin leksakslastbil. Jag försöker förklara att det är lättare att tvätta av den än hela inredningen på en Land Rover. Det skulle han tänka på till nästa gång, sa han.
Fy fan! Jag är glad att jag inte är Matilda.
Urk, nästan det värsta man kan tänka sig. Stackars Matilda, stackars Sixten och stackars den som måste städa bilen
Markattan
Uäk!!! Som tur är går det ju rätt fort över, när det inte är "sjukdom".
Funderar på om några föräldrar lärt sig ngt till nästa gång? ;-)
I början av inlägget tänkte jag att "jag måste tala om för Linda att jag vill följa med på loppisturné nästa gång!". Men efter att jag läst klart så tror jag att jag avstår, det låter farligt. Man skulle kunna göra en film om er. "Vi hade i alla fall tur med....?" Ja, vad hade ni tur med?
Är det därför det alltid är så rörigt på morgnarna i V-a? Folk har åkt den där mackapären tills dom bara tappar pizzakartongerna? Jag beundrar renhållarna tidigt uppe där.
Vad bra att han inte spyr hejvilt nästa gång. Det är ju en liten ljusglimt i mörkret :-)