Det är en het dag i juli 1995.

Jag är 19 år och sommarjobbar på ett stort servicehus i Stockholm. Det är två stora höghus med så många gamlingar att ni inte kan fatta. Det är så fullt av pensionärer överallt att man inte har tiden att handla åt dem utan det sköter Ica. Två män kommer ut två dagar i veckan med en stor skåpbil full med kassar som de gamla beställt (med hjälp av oss då eftersom flertalet knappt vet vad de heter.)

Det är alltid samma män som kommer med varorna, en jättestor bred med en väldig hockeyfrisyr i blont och en liten tanig kille med mjuka drag. Den lilla killen når endast upp till Hockeyfrillans bröstkorg, ja ni förstår, de är väldigt omaka.

Det är lunchrast och som den nyinvigda kommunalarbetare jag är, kedjeröker jag som alla de andra vårdbiträdena. Det är Biggan med de långa ögonfransarna (hon hade fått hårsäcksinflammation på ögonlocken, tappat rubbet och sen när fransarna växte ut igen blev de aslånga. Jag minns att jag också ville ha ögonfrans-hårsäcksinflammation.)
Det var Carita som käkade morotstabletter så hon såg ut som hon rullat sig i kanel, en holländska som lärde mig att säga "een lekkere knull" som betyder "en snygg kille", en jättejättesvart man som jag tror hette Joseph och några till.

Alla rökte vi på bakgården så det stod härliga till, det var ju fint väder med. Jag stod upp med ryggen mot dörren och höll låda som jag så ofta fortfarande gör. De tyckte nog att jag var lite rolig. Som en liten rödhårig cirkushund underhöll jag dem med mina bondiga anekdoter på bred östgötska och med cig i mungipan.

-"Säg det där med glaana i skyltfönstrena igen!" bad Biggan på sin släpiga stockholmska. Jag var inte sen att lyda, men så kom jag på hur roligt det sett ut med karlarna från Ica. Så jag bytte ämne: -"Har ni sett grabbarna som kommer med varorna? Haha! Den ena är stor som ett hus och har ett hårsvall som en lejonman och den andra liten som en flicka! Ja de ser faktiskt ut som Skönheten och Odjuret!" utropar jag glatt. Och det gjorde de sannerligen, så liknelsen var en fullträff i mitt tycke. De tittar på mig och alla skrattar igenkännande.

Jag visar med kroppspråket för att riktigt beskriva hur roliga de ser ut, hur högt den lilla når på den stora o.s.v, men då tystnar de plötsligt.

Biggan tittar ner på betongplattorna där ogräset envist sticker upp. Holländskan askar sin cig och tittar noga på medan askan faller. Någon harklar sig. Det uppstår en pinsam tystnad och jag undrar om jag gått över gränsen? Har någon av dem en kortväxt man och tycker att jag betett mig klumpigt eller vad?


-"Då är det väl jag som är Skönheten då?!" säger en mörk mansröst bakom mig.

Det är såklart den stora och den lilla från Ica som stått i dörröppningen och sett min enmansshow.

Så.  Precis så, den känslan som jag fick, hade jag idag igen när jag snavade på mina egna fötter och liksom kaaanade fram här ute på parkeringen framför förbipasserande.