Hela tiden påminns man om att man blir äldre och tråkigare.

När jag var ung (läs: könsmogen) och satt med en ny bok så brukade jag snabbt bläddra genom innan jag började läsa, och var det då en mening där ögat fångade upp ord som "han tryckte sina varma läppar mot hennes" så stannade jag genast upp och började nyfiket och ingående läsa.

Det var som jag hade en "porradar" i mig.


I går låg jag i sängen med ytterligare en ny bok och på baksidan står det att romanen ska handla om två syskon på Irland som letar efter en familjeklenod som blivit stulen. Att de genom sitt sökande dels kommer att hamna i Helsingfors och senare i Tjeckoslovakien. (Gammal bok - innan landsdelningen.)

Jag börjar snabbläddra som jag brukar göra, men inte efter läppar som möts utan efter "Helsingfors". Det ligger ju nära Sverige vettja, och som den patriot jag tydligen är (?), letar jag efter svenska spår....kanske Östersjön finns omnämnd? Hmmm....ögonen fladdrar snabbt upp och nerför sidorna efter ord som "kniv"..... "Koskenkorva"....."finsk"......"Sverige"... "Östersjön" "Viking Line".......men va fasen..... "färja" då?

Jag ser något som verkar handla om heta blickar, men det bryr jag mig inte om, jag vill hitta kapitlet om när de är i Helsingfors!

Till slut hittar jag det. Och somnar tillfredställd.