Lattjo Lajban med makarna Furman!

Mannen och jag är på polisstationen i Motala. Något ligger i luften, en slags förväntan antar jag. Det är inte varje dag man ansöker om nytt pass! Vi skojar friskt om att ingen kommer och hjälper oss, att de väl har fullt upp med att äta bulle och trycka på nya kaffeautomaten.

En hårig urskogsbonde skrattar medhållande, och sedan ger vi oss på all information om viltolyckor som de klistrat upp i väntsalen. Bonden tycker att de där jäkla vildsvinen skulle köras på allihop för de är inget att ha. Vi håller med för vad vet vi? Inget om saken, men det är ju alltid kul att mobba ut en hel djurart?

Till slut kommer det en kvinna i övre medelåldern som ser ut PRECIS som en kvinna som jobbar i receptionen på en polisstation. Stålgrått kort hår klippt i modell "karott". Guldiga glasögon som tappade lystern 2001. Nu ska man inte döma folk på utseendet, hon blir säkert trevlig om en stund när hon uppmärksammat oss och vill stå till tjänst.

Jo då, när hon borstat av kaksmulorna ur den lilla, ännu ganska försiktiga mustaschen så får vi hjälp. Urskogsbonden som suttit längre än oss, vill vänta vidare, antagligen har han skjutit ett vildsvin olovligt och då kan man ju förstå att han får prata med någon annan än receptionisten.

Jaha, först ska Mannen ställa sig bakom en maskin som både tar foto och fingeravtryck. Men först frågar hon om hans längd på 177 cm stämmer (för de uppgifterna har hon tydligen på datorn) och jag flikar in, att "nej inte efter att de amputerat bort hans fötter". Hon stannar upp med fingrarna i luften över tangentbordet. Jag skrattar och hon fattar att en lustigkurre kommit till stationen.

Flera försök på foto tas på Mannen men det blänker från glasögonen så han får ta av dem.  -"Det där blev ju bra, jag ser ut som Ioan Ursut". Säger Mannen när han på  direkten får se bilden på skärmen framför sig. Sedan ska han trycka sina pekfingrar mot en platta, men det biter inte.

-"Försök att fingra på din panna så blir det nog avtryck," säger hon utan att ens lyfta blicken från dataskärmen.   -"Ja så flötig som du är kommer det se ut som margarinfläckar på passet" flinar jag. Nehej, fortfarande inga avtryck.

-"Försök igen" säger hon kort. -"Det är klart det inte blir nåt, du har ju slipat bort avtrycken för att få jobba i fred på nätterna", skrattar jag. -"Ja det funkar bättre när jag gör inbrott" hänger Mannen på. Hon ler lite faktiskt, men skämtet är nog som att svära i kyrkan för henne gissar jag.

Sedan är det min tur och jag ursäktar min längd med att jag iallafall är längre än Pernilla Wahlgren, men hon kanske inte vet vem det är, eller så har hon ett barn som är dvärg och tycker att jag borde vara nöjd och inte klaga. Responsen uteblir i vilket fall.

Här glänser det i glasögonen också, och nu börjar hon bli lite kort i tonen. Jag borde ju tagit av dem innan, men man vill ju försöka att se ut som man brukar, och utan glasögon liknar jag en ljusskygg mullvad. Jag flinar för jag vet inte riktigt var jag ska fästa blicken. Hon har sagt att jag ska stirra in i den röda linsen, men jag ser bara en leksakslastbil ovanför kameran, med röda däck, så den kollar jag på. Jag måste sträcka på halsen för att se den.

Hon är inte nöjd, jag känner det, för det kommer aldrig någon blixt. Jag börjar flina osäkert. -"Man ska inte skratta på passfotot" säger hon surt. Som om jag inte visste det, herregud, jag är uppväxt med pappas ungerska passfoton från 50-talet i fotoalbumet!!!

"Inte skratta-inte skratta-inte skratta" tänker jag, det går inte, jag börjar flabba och måste kolla åt sidan. Jag känner mig som en fjortisbrud under ett fnissanfall. Receptionisten är föga road. Jag måste tänka på ond bråd död med mycket blod för att lyckas hålla mig.

Mina flottiga fingrar ger gudskelov avtryck på en gång, så lite nöjd blir hon nog ändå. Sedan får vi gå och det sista jag ser när jag vänder mig om är en leende polis. Han har säkert stått och lyssnat på oss och visar oss uppskattning via det där leendet. Han tyckte nog att det var det roligaste han hört en grå torsdagsförmiddag som denna, så var det nog.

Vi åkte till Willys där vår humorturné fortsatte....

-"Älskling, håll upp den igen!" -"Vadå då?" Klick! "-Hehe!"


-"Prutteringe, hohoho!"


Kommentarer

Gustaf:

Rättika. Vackert. Och asgott.

2009-11-05 @ 18:37:53
Gustaf:

Kanske kan funka som... batong? Tipsa farbror Blå vettja.

2009-11-05 @ 18:39:02
furman:

...men man rapar illa av det, rättika alltså!

2009-11-05 @ 19:16:09
Åse:

.... hihihihi ett av dagens många skratt på vår kärlekssemester i Skövde ??!! sug på den... eller förresten du har ju ägglossning... gör för all del inte det... hihihihi...

2009-11-05 @ 20:57:42
gladmymlan:

haha du har sånt härligt ordvrängeri så jag kan skratta ihjäl mej, riktigt rolig är du!-)))))))kram

2009-11-06 @ 06:58:51
Klaudia:

Ja, Gran Torino har jag INTE sett, men vi har den, har sett trailern förut och den verkar jättebra :)



Slumdog Millionair är jag tyvärr inte sugen på.



2009-11-06 @ 11:03:49

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.