Hemma efter en underbar helg med ett ljuvligt gäng konfirmander. Man vill bara krama om dem alla (när de inte frågar samma fråga för 74:e gången.)

En del kanske går runt och tror att det enbart handlar om att locka och muta för att få ungdomar att välja konfirmation när man drar på såna här resor, men det är det absolut bästa sättet att skapa en god relation och en fin gruppkänsla med dem. På hemmaplan blir det inte alls samma sak.

Det är med sorg jag inser att det snart är slut, om ett par veckor är konfirmationen och efter det tappar man ofta kontakten, det är ju det svåra, att få dem att återkomma till kyrkan och till vår verksamhet när moppen eller den nya mobilen som konfirmationspresent äntligen är deras.

Många ser vi inte förrän de går på Öppet hus med sitt lilla barn, eller när de gifter sig. Det är nästan 10 års frånvaro det. Men då står kyrkan där, troget, tålmodigt och väntar. Kyrkan har inte bara något för den som vill utöva sin tro, den har en viktig roll för gemenskap och tradition i samhället.

Nåja, så är det och så kanske det får vara..... även om man önskar att det kunde se annorlunda ut. Det ska bli intressant att se hur kyrkan ser ut i framtiden, något måste ske annars dör den ut i takt med de på servicehuset.

Här nedan: Ett stycke musiktips. Så väldigt skön.

Jag kan tänka mig att det är en låt som passar bra när man kör bil fort men som även lämpar sig för lugn och sansad älskog. Välj själva.