Låtsas-skinnväska
-"Jag har köpt en låtsas-skinnväska hos en turk". Så sa dottern igår kväll när jag kom hem från jobbet. Hon hade varit i Norrköping och tävlat med sin klass i Vi i 5:an. (Förlorade mot det andra laget med ett poäng, "-men de var nördiga och hade kanintänder". Så det liksom bjöd de på menade hon.)

Tillbaka till turken. Det är så vi pratar här hemma, och många andra gör det också. Inte säkert man säger "turk", men "invandrare", eller "jag köpte en väska hos en nysvensk."  Hade man handlat hos en rödhårig gubbe med TonyIrving-brytning kanske man inte ens sagt något? Varför ens nämna att det var hos en turk? Säger det något om kvalitén på väskan? Eller är det vi på landsbygden som inte ser så många "turkar" som tar med det i meningen bara?

Jag undrar när den dagen kommer då vi inte automatiskt nämner var folk verkar komma från. Kommer sånt att vara oviktigt om 100 år? Eller ännu viktigare att föra in i en mening?

Dottern berättade även ivrigt om hur de träffat på en "finsk alkoholist" på stan som tyckte att de skulle lyssna noga på fröken. -"Men det verkar ju inte han själv ha gjort", suckade hon uppgivet.




Kommentarer

Äjj-Käjj:

Och just "Turk" har så negativ klang att det nästan blir roligt. Det är ju liksom samma som Grek eller Indier ( ja, inte samma....men eh...tja. Du vet ) och ändå räknas det som nedsättande.

Därav min förkärlek till att kalla mina söner för "turkbarnen" eller "halvturkarna". Därför att folk smäller av. :-)



Men ja, man borde väl föregå med gott exempel kanske... Fast det är ju inte lika roligt.

2010-01-22 @ 23:00:16

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.