Skam den som ger sig!

Jag har ju varit på ljusparty förut och kräkits åt det, men jag ger mig inte, å nej, än en gång beger jag mig till ett sånt här spektakel.

Det är en annan försäljare nu. Jag pustar ut. Man måste ju ge människor en chans. Trots att de vill pracka på en fula grejer till ett hutlöst pris.

Ganska snart berättar försäljaren att hon inte skakar av nervositet utan av sin sjukdom. Parkinson tänker jag. Men nej, det dröjer inte förrän hon berättat om sin reumatism. Och hur fruktansvärt jobbigt det är. Jag ska alltså handla av medlidande, för det hon dukat upp på bordet är så motbjudande att bara medlidande kan få mig att vilja spendera pengar. Hon berättar dessutom att hon ÄNTLIGEN jobbar för ett företag som inte gjort henne besviken. För det har kommunen lyckats med. Nej, aldrig mer ska hon utnyttjas av kommunen igen.

Den svartklädda skakiga tjejen tar fram allehanda ljus och ljusstakar och lovsjunger företagets grundare som började det hela genom att plocka mullbär(?) för att tillverka de första ljusen på egen hand. Och alla tacky grejer har tillverkats för hand, jorå. Och själv är jag hjärnkirurg.

När hon tar fram ett orangemetallic-glimrande fat i form av ett höstlöv så vet jag inte var jag ska ta vägen.
-"Jag har en kompis som jag undrar om hon inte är blond på riktigt" säger hon och ser ut över församlingen med en finurlig min....
"-Hon undrar VARJE gång om jag köpt den på IKEA, och VARJE gång får jag säga att den inte är det. Men hon är för snål."  Vi förblir tysta, även de blonda.

På tio minuter har hon träffsäkert lyckats rikta karatesparkar både mot blondiner och kommunen.

Hennes reumatism har gjort henne bitter helt klart.


Handblåst in my ass.


Den här pjäsen har de haft säljstopp på för att de skulle räcka till oktober. Alla, jag menar ALLA vill ha dessa eftersom de är "så bra för oss kreativa som vill pynta mitten av staken med höstlöv eller varför inte hasselnötter".


En härlig katt som passar förträffligt nu till Halloween. Man kan ha den framme resten av året om man är kattvän. Japp. Absolut. Tur att jag gillar hundar.