Hemma hos oss är det inte tillåtet att äta pannbiff.
Inte om det riskerar bli över till matlåda i alla fall. Mannen vägrar att ha med sig det till jobbet.
Om jag står med ett paket köttfärs i köket är han snabbt framme och kontrollerar så det blir köttbullar eller köttfärslimpa. –"INTE pannbiff va?"
Det var nämligen en gång en kille som inte hade fått ”kliva på frugan” som det lite burdust kallas i lunchrummet bland män som jobbar inom industrin. (Kan hända att det används på andra ställen också, vad vet jag? Vad jag däremot med säkerhet VET är att vi inte säger så på mitt jobb.)
Nåja, den här killen hade som sagt inte ”fått kliva på”, och det var han lite bekymrad över. MEN han kunde ändå i samma ögonblick konstatera att han ”i alla fall hade fått pannbiff i matlådan.”
Efter den händelsen är det inte många karlar på Mannens jobb som med stolthet öppnar sin matlåda för att brassa på pannbiff i micron.
Det där har jag hört talas om, men jag minns inte vem det var?? Du lägger det i min inbox på FB sen va? (Om jag är nyfiken? Inte alls. Bara i smyg.)
Men han visar säkert upp din porriga köttfärslimpa med glädje, kan jag tro...
Och det finns ingen karl där som vågar öppna matlådan och säga 'här ser ni en som både får pannbiff och ligga'???
Tigerlilja: sånt kräver fantasi, och därmed säger jag intet mer.
Ha... du vågar inte erkänna att det är precis vad som sägs på ditt jobb!!! gapflabb
Nej Kyrksyster, vi använder inte just uttrycket "kliva på" iallafall...
Hahaha!!
Nu fattar jag varför du fråga om Thomas stekte pannbiff :-D
hihiihiii
Kram