Stoffis och Malin var här över helgen med sina barn.

Stoffis är Mannens barndomskamrat och vi får höra om alla möjliga äventyr de varit med om. Det plockades fram ett brännbollsträ från källaren och barnen får berättat för sig hur de två åkt och slagit sönder brevlådor i sin ungdom. Med just detta brännbollsträ't! Barnen sitter med gapande munnar. 

Det är lite som att få känna på en antik grej från Länsmuseet!

Malin jobbar för Lantmännen och älskar Kungsörnen och Axa's produkter lika mycket som jag älskar Jesus.

Hon berättar för mig om EMV: Egna Märkes Varor, alltså varor som tex. Ica själv tar fram i sitt namn. Hon är inte glad åt det, då det faktiskt innebär att jobb i Sverige försvinner då man hittar billigare tillverkare utomlands.

Malins avsky för EMV går inte att ta miste på. Jag sitter och hummar med, nickar och himlar med ögonen över affärsjättarnas totala nonchalans mot de svenska livsmedelstillverkarna som nu måste kämpa i motvind. Och de står maktlösa, för det är ju handlarna som bestämmer villkoren, utan dem: inga kunder.

"-Usch vad illa", säger jag och får plötsligt upp små bildsekvenser från vårt egna matförråd.


Jag smyger in i vårt skafferi och gömmer snabbt undan Willys egna mjöl (som såklart står längst fram i en mycket färgglad förpackning)och några andra produkter som inte heller verkar bra. Jag ger mig fanken på att hon redan upptäckt mina EMV-grejer, stod vi inte nyss med öppen skafferidörr och pratade?!?

Jag drar strategiskt fram det gamla paketet rågsikt från Kungsörnen som jag råkat köpa av misstag för länge sedan. Man måste visst blåsa bort lite damm från det först.

Jag känner mig som en tjuv om natten, nedrig och ful.... och det hela är ganska pinsamt.

Efter ett glas vin erkänner jag det hela för Malin.

Men nästa gång blir det faktiskt Kungsörnen.