Här vid spisen, där det gamla röret med varmvatten går upp, sitter alltid grisen. Vi tar oss en närmare titt:

Den fick Mannen av mig som julklapp 1998. Den kostade 5 kr och det var vad jag hade råd med det året.

Vi hade precis fått Filippa och bodde i en lägenhet ansluten till hans föräldrars hus. Varenda slant vi tjänade åkte in på ett sparkonto för att vi skulle kunna flytta till något eget.

Jag var 22 år och hade inget fast jobb med resultatet att jag fick 60kr/dag i föräldrapeng. Runt 1200 kr i månaden blev det ungefär. Vi hade sagt att vi inte skulle köpa något till varandra, men när jag såg den lilla grisen av cernitlera tänkte jag att den kunde han åtminstone få.

Sedan har den där lilla nassen fått hänga med i alla våra flyttar genom åren och han sitter där och påminner mig om hur knapert det en gång var i plånboken. Han får mig att tänka till i all julrush...

När han till slut blivit frisk och kommit tillbaka till sin klass sa han: -Nu vet jag iallafall att Gud inte finns.

-Hur vet du det? frågade eleverna.

-Jo när jag var nära att dö fanns det bara mörker och inget ljus som folk snackat om.

Tänk att det i dagens skola är tillåtet att avfärda Gud inför sina elever, men inte att tala gott om "honom".