Hur jag sakta förvandlas till tant del 7



Det var livat i helgen






Ett stycke piratkalas och ett övernattningsparty, svärföräldrarna på lördagen och delar av resterande släkten på söndagen...... inte undra på att man är lite seg i knoppen efteråt.

Så pass seg att jag klev in i fel bil på Icas parkering idag. Det luktade väldigt mycket rök när jag klev in och satte mig med min kasse. Konstigt..... jag som inte röker och framförallt inte i bilen..... Innan jag ens försökt starta upptäcker jag att jag sitter i en helt annan bil.

Men den hade iallafall samma färg som min.

Kalas och party. Party och Kalas.




Jo Sixten fyllde 7 igår. Så idag blir det piratkalas för hans klass, jag hinner vara hemma 1 timma efter jobbet innan det kör igång. Och jag har inte förberett något. Som om det inte vore nog så ska Matilda ha övernattningsparty samtidigt.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där, jag antar att det var en sån där "slå två flugor i en smäll-tanke" som jag hade när jag gjorde inbjudningarna. 

I skrivande stund har jag mer en "var kan jag få tag i sobril utan recept-tanke."

Inspirerad av sonen....

Mitt framför näsan
Den här vintern har varit lång.

Vissa dagar känns det som om jag nätt och jämnt har näsborrarna ovanför vattenytan, bara någon millimeter kvar innan jag sjunker och drunknar.

Allt känns tungt. Precis allt. Jobbet. Komma hem. Att först lista ut vad man ska äta och sedan laga det. Plocka in i diskmaskinen. Plocka ur diskmaskinen. Torka bordet med sur trasa. Läsa saga. Förhöra läxor. Tjata. Handla. Komma hem och komma på allt man glömt. Sura över att man bor på landet så man inte kan promenera tillbaks till Ica utan måste sätta sig i sin bil som vid varje start säger "-snart, snart, när som helst, kommer jag lägga av och det kommer bli en kall morgon när du har bråttom till dagis och jobbet, ja rent av en morgon när du försovit dig till ett viktigt möte." Precis allt. Det är tungt att hitta lusten till att älska, tungt att gå ut med Bengan. Det är tungt att vika tvätt. Att städa. Man tänker "SKA DET VARA SÅ HÄR? BLIR DET INTE ROLIGARE ÄN SÅ HÄR? BLEV JAG SATT TILL VÄRLDEN FÖR ATT SPRINGA I DET HÄR FÖRBANNADE EKORRHJULET? Att orka vara en bra mamma. Att vara en fru som inte tjurar och gapar (som helst ska vara kåt ibland.) Man tror att ett glas vin här och ett glas vin där ska sätta guldkant, men till slut kan inte ens ett fint aromrikt Amaronevin hjälpa.

Men så vet man ju. Man vet att man har det SÅ JÄVLA BRA. Egentligen.

Jag har ett jobb som ger mig massor- om jag bara tänker efter. Jag har en bunt friska fina kärleksfulla barn, jag har en man som älskar mig fast jag skällde ut honom efter noter när han köpte hem OLW-chips när han "borde veta" att jag bara äter Estrella.
Jag bor i ett fint hus som inte står på jordbävningshotad mark. Mitt land styrs inte av en galen diktator. Ja men ni vet, man har ju en massa att vara glad för. Egentligen. Och så är allt ändå så TUNGT.


Det är som med 50-skylten som står 10 meter utanför mitt fönster på jobbet. Jag har suttit mitt framför den i snart 10 år.

Och jag upptäckte den först idag.

 
Man har allt framför näsan, men ser det inte.

I väntan på Mamma.....

Min facebookstatus säger allt om läget just nu
Hej alla mördare och våldtäktsmän! Nu går jag och lägger mig, och min man är ju i Danmark ända till torsdagsnatt. Jag låser naturligtvis, men förstår ju att ni såklart kan ta er in om ni önskar mörda/våldta. Jag vill bara att ni skall veta att jag vet att ni finns. Tack för ordet. Och snälla ni, ta någon annan, typ grannen.

Ur läxboken
Små grytor har också öron....



Det sista fick hon faktiskt omgående sudda ut!


Utrota hungern!


Varje dag dör 16 000 barn runt om i världen pga svält. Alla kan vi göra något, ärkebiskopen tillexempel, säljer sin teservis på Tradera.

Vi har melodifestival med plusmeny!


Agaton dansar till Linda Pritchards bidrag. Ha lite tålamod så blir det mer rörelser till slutet då han totalt rockar loss.



...och här är det en lite kortare dans i takt till The Moniker. Men vilka moves, ojojoj!!!!

5 saker om mig

Jag har fått en award av Bondens fru där det ingår att man berättar 5 saker om sig själv.


1. Jag var livrädd för "Panngubben" när jag var liten. Om jag hade varit i källaren hade jag endast 9 sekunder för att ta mig uppför trappan annars skulle han gripa tag om min fot under de blanklackerade furustegen och dra med mig till pannrummet. Jag var övertygad om att hans ansikte såg ut som en afrikans mask av balsaträ, utan att ha sett honom. Jag bara visste.

2. Jag har suttit full på pizzeria Amalfi med Lars Winnerbäck och vi tyckte just då i vårt tillstånd att en bra idé skulle vara att han fortsatte göra musik, men jag skulle fixa hans texter eftersom jag var ungdomsreporter på Östgöta Correspondenten och därmed "besatt ordets gåva". Ganska pinsamt så här i efterhand när man tänker på hur bra hans texter är, utan min hjälp.

3. Jag blev lite besviken när min man friade, för jag trodde att han skulle dra fram ett solarium i födelsedagspresent där jag satt och blundade på kommando, inte dra undan vardagsrumsbordet för att ställa sig på knä.

4. Jag tror att jag sett Jesus. Utan hjälp av droger.

5. Jag har lyckats bära samma par linser i 6 månader utan att ta ur dem en enda gång. Min optiker blev skitarg och jag bara "-men hallå det är typ mina ögon , inte dina." Jag var 17 år och led av en sen pubertetstrots. Tydligen.

Jag skickar vidare denna award till Musikunge, Sus, Åse och Sockenvägens söta.


På den tiden då jag var rädd för panngubben. (Det fortsatte tills jag var 12.)