Har ni roliga lappar på jobbet?
Fiffis jobb hänger det en rolig lapp.

Det här är det "roligaste" jag vågat sätta upp på mitt:



Tror att gränsen går ungefär där?

Om man ändå fick ha lite resfeber...

Just nu finns det de som sitter på ett flyg till Indien, eller som kliver in på Arlanda för att dra på en trivsam resa till Barcelona.

Såna som packar för att de ska åka bort på äventyr. Någon kanske precis packat upp sin väska på hotellet "The evil duck" i Dublin.

Själv sitter jag i min hårda soffa i Heda och längtar efter så mycket att jag inte vet var jag ska börja.

Det är tur jag har chokladglass i frysen, sån där med marsmallows i.

Det är alltid något.




Trevlig bussresa!
Här är man snäll. Svenska kyrkans unga sitter på pengar och församlingsassistenten tycker att barnen ska få glädje av pengarna. De är inte till för att växa på kontot, de är till för våra medlemmar. Således blir det en resa till Kolmården imorgon för alla medlemmar och deras familjer. Kul. Bra. Fint.

Alla familjer har fått anmäla sig, vart de ska kliva på bussen och hur många de är. Bra.

Nu har telefonjäveln ringt hela kvällen. Här är ett axplock - och jag överdriver inte.

Rrrrrriiiing!

-Vi hade anmält 8 personer.
-Ja?
- Men nu ä mormor sjuker.
-Jaha?
-Så får Ouille bju mä sä en kömpiss frå fotbollslaget i Vädersta'?
-Ja alltså, om mormor är sjuk och inte kan åka med så får väl Rille ta med sig en kompis då. Vi har ju avsatt 8 platser till er familj, och kompis eller mormor spelar ju ingen roll för oss.
-Å så ärä ju så att ja har ju masser mä gården å göööra, så ja hinner inte hällär mä. Kan grannens fru följa mä iställät?
-Ja alltså ni har ju som sagt 8 platser och ni skickar med vilka ni vill på dem, jag kollar inte upp legitimation, haha!
(låt mig äta upp mina kräftor och ring inte klockan 20.00 en fredagkväll, för jag vet var du bor och jag är inte sugen på att prata med dej.)
-Sen skulle äldsta pöjken göra nåt annat...
-JA MEN SOM SAGT: GÖR VAD NI VILL MED PLATSERNA!!!
-Ja, vad bra, för han skulle göra nåt mä sina kömpisar, så går det bra om brorsans fru följer mä? Hon hade haft det jobbigt sista tiden och ville mä. Men ho skulle ringa imörrnbitti å säje om ho skulle mä.
-GAAAAH!!!!

Rrrrrrriiiing!
-Vi har ju anmält oss till Kolmården imörrn.
-JAAA?!?
-Mään nu undrar flicka min om ho får ta mä sej en kömpiss till? Ällär får dä inte plats? Ja tänkte att jag ouinger å koller om dä finns kvar platser.
-Ring bussfarbrorn, jag vet inte, du får ta det med honom. Jag sitter och äter kräftor och vill inte prata med fler nu. Låt mej va för fan. Dra åt helvete.

Nej så sa jag såklart inte, jag jobbar ju för kyrkan och älskar alla och envar.




Men va fa-an!?!
Han är på väg att hämta hem sin nya bil.

Äntligen, det nya fina åket ska äntligen parkeras på uppfarten så grannarna kan se att man köpt sig en ny bil. Med glansig lack och allt!

Så kommer han till bilhallen, pulsen ökar, försäljaren ger nycklarna och ägarbeviset. "-Varsågod",
säger han glatt, "din drömbil står på baksidan, och vinterdäcken som vi lovade är i bakluckan".


Nycklarna rasslar fint i handen när han går mot sin nya fyrhjulta vän. De ska slita däck tillsammans, se världen! Folk kommer att glo på motorvägen när de glider fram, det vet man ju att de gör när det kommer ett sprillans glansigt objekt på vägen, det vet man ju! 

Lacken skimrar i solen. Vilken härlig dag! .........

Men va fan? VA FA-AN!?!?!




TUT 195





Jag mötte Lassie!
Jag var på väg till en jobbgrej i Tranås i morse.

På radion premiärspelade de Lars Winnerbäcks nya låt "Jag får liksom ingen ordning" och den var så där bra att jag fultjöt utan anledning. Tjöt så som de gör på film, med hopskrumpnat ansikte och snor i näsan. (Tänk Helena Bergström.)

Jag kom att tänka på den gången han och jag satt på pizzeria Amalfi i Linköping. Vi var så fulla att vi inte riktigt kunde sitta upprätt. Han drack Three Towers och jag vitt vin. Lasses röda hår var långt och stripigt och mitt med, vi såg ut som ett fult fullt tvillingpar. Jag hade på mig min skinnjacka som jag köpt på Uff, lång batikkjol och de obligatoriska Dr Martens kängorna. Pappa var galen över att jag använde "den äckliga secondhandjackan" och inte den nyinköpta Henry Lloyden. Men jag kände mig ju inte som en överklasseglare från Tjörn. Det var långt till havet från Linköping.

Han hade tagit studenten från någon flumlinje för hans studentmössa hade ett rosa band och det var väl estetisk om jag inte minns fel. Själv hade jag ett år kvar.

Han var med i bandet Snoddas och hade så smått fått snurr på sina egna texter. "Hon är en söt liten flicka med hårdsprayad lugg men under denna lugg har hon inte ett dugg. En söt liten flicka hon är stadens stjärna - utan hjärna! När det blir fredag ja då blir hon full så hon ramlar omkull" Ja såna texter skrev han, aktuella? Ja visst!

I denna dimma vi befann oss i, minns jag tydligt att jag (av högmod för att jag var ungdomsreporter på Östgöta Correspondenten) erbjöd mig att skriva texter till hans melodier. Han tyckte det lät jättebra. Vi skulle träffas och jag skulle hjälpa honom.

Det gjorde vi aldrig, men han har ju klarat sig riktigt bra ändå, tycker ni inte?



Det där var bara för dina öron....
Det känns som om ni hellre läser berättelsen om vad jag sa till Mannen idag än ger mig hårfärgningstips!?!

Mannen är på väg till bilen på uppfarten och jag ska samtidigt gå till brevlådan. Kanske att han kan komma hem tidigare från jobbet, och jag ropar med hög röst, glatt och lite sexigt sådär:
"-Ring innan du kommer hem isåfall så jag hinner tvätta musen först"! Han skrattar och hoppar in i bilen.

Själv går jag precis runt ett litet buskage där det står en flock människor som stirrar på mig. De är på väg till kyrkogården för att kolla någon gammal släktgrav, och istället (eller som bonus, det beror på hur man ser det) så får de höra att jag ska tvätta musen. Jag tittar generat ner i marken, rycker posten ur lådan, och småspringer tillbaka förbi dem, som om jag plötsligt kommit på att jag är jättesen till ett möte.

Att de hörde vad jag sagt går inte att ta miste på, då en av gubbarna flinande gjorde V-tecknet medan han rörde tungan mellan pek och långfingret.


Nej, det gjorde han inte, men han kunde gjort det!


Bilden är från Kingpin, en av tidernas roligaste film.

Självupptagen? Japp, inte smickrande alls.


Jag är totalt självupptagen av min nya frisyr. Nu övergår jag till att bara skriva om dagens outfit, smink och skönhetsprodukter.

Nej, det ska jag förstås inte, men jag undrar vad ni tycker.....ska jag färga håret?:
 
1. mörkare rött
2. inte alls (det är ju så himla inne att ha lejonorange)
3. brunt
4. svart
5. blondera det
6. engelsk-punkare-grönt
7. knallrosa
8. kakmonsterblått

Imorgon eller senare lovar jag att skriva något intelligent.

Typ om när jag högt och tydligt ropade till Mannen "Ring innan du kommer hem så jag hinner tvätta musen".... och ett helt gäng med kyrkogårdsbesökare stod bakom vårt buskage och förskräckt tittade på mig.

Mitt nya hippa jag
Jag är så in i bängen cool i min nya frisyr att jag inte har tid att hänga här. Min rebelliska uppsyn och ärtiga uppenbarelse lockar snarare till uteliv och galej.

Så........ nu går jag ut och hämtar in tvätten från linan och sen' vet man aldrig vad som händer!!!



Tex. kanske "kon" tar sig in i trädgården igen?

Inte skratta inte skratta inte skratta
I lördags nattvandrade jag tillsammans med frikyrkorna i byn. Det innebär att man drar ner en massa trädgårdsmöbler och en frys till torget och bjuder på glass och bullar till alla som går förbi. Tanken är väl att folk ska tänka: "Å vad snälla de är i kyrkan, jag tror att jag ska bli religiös". Men jag är inte säker på att det funkar. Jo, det är en bra tanke att finnas ute på lördagskvällen för att hålla koll på de unga förstås. Så sant.

Nåja, innan vi gick ner på byn så skulle vi be. Vi sätter oss i en ring kring ett bord och jag frågar om vi ska tända ett ljus. Det brukar de inte men tycker att min idé ändå är okej så jag gör det. Mitt emot mig sitter en liten man med en sån där "ta från de rika och ge till de fattiga"-frisyr: Han har en ganska lång vit lugg som hänger åt ett håll. Jag har sett honom förut och trott att han var den ena av paret bajs-blöj-bög som startat restaurang på orten men så är alltså inte fallet då de frikyrkliga inte direkt gillar homosexualitet.

Nu börjar vi be och det är käre Jesus...Jesus....käre Jesus mest hela tiden och det känns innerligt även om jag tycker man tjatar lite på... Guds son.  De tar över bönen mellan varandra och jag sitter och ber att de inte ska förvänta sig att JAG ska säga något för jag känner mig vilsen och osäker (även om jag inte är ovan vid att prata med Gud). Plötsligt blir det ett jäkla oväsen.

De håller på att välta bordet och jag öppnar ögonen. Den lille mannen med grått hår brinner i hela luggen.

Japp, jag har tänt ett ljus. Och nu har han sagt "käre Jesus" så mycket att han liksom böjt sig helt över lågan. De får stopp på det och fortsätter att be som om inget hänt.

Jag sitter och biter mig så hårt i läppen att det nästan kommer blod. JAG FÅR INTE SKRATTA. JAG FÅR INTE SKRATTA. JAG FÅR INTE SKRATTA. När alla bett klart är de omhändertagande och rara mot honom. Ingen ens ler. Jag själv kämpar som besatt för att inte skratta. "-Man har ju hört talas om den brinnande busken men inte brinnande luggen", kvittrar jag, för att dölja mitt flin.

Det stinker bränt hår i hela rummet och på hans axlar ligger det så mycket 1 decimetershårtofsar att jag skulle kunnat stoppa en hel kudde full med det. Jag hämtar en sax och säger att han kanske ska ta och klippa bort det svartbrända? Det gör han och klipper rakt av utmed skalpen så det ser ännu värre ut. Jag fnissar lite och känner mig som Belsebub bland de små fåren. Ingen ens ler åt det hela.

Jag är visst ond. Förlåt mig käre Jesus.

Vad har ni gjort idag då?
Själv har jag gått och blivit butcherflata så här inför hösten.


Man ändrar smak...

Ja, här står jag och kalasar på ett glas konstig Merlot. Jag vet inte om den är konstig eller om det är så att jag bara måste dissa för att flaskan är köpt av svärföräldrarna. Men sanningen är ju den att man blivit lite petigare med vad man dricker med åren.

Jag är 15 och vi är hemma i huset, jag och Katja, skolans tuffaste brud. Hon är en mager finsk tjej, alltid iklädd svarta jeans, Guns n' Roses t-shirt, vitt puder och så mycket kajal att hon bergis gjorde slut på en penna i veckan, och långt stripigt ljust hår. Hon såg sliten ut redan då som 15, men just då, i mina ögon, var hon det snyggaste på jorden. Dessutom hade hennes brorsa suttit i fängelse för att ha plogbillat på Saabs flygplansfabrik. Jag fattade inte vad det var men något med en plog måste det ju ha handlat om? Han hade kanske stulit en plog? Hon hade t o m en egen askkopp inne på sitt rum, en sån där golvaskkopp på lång pinne som man tryckte ner fimpen i med hjälp av en knapp. 

Katja skulle gifta sig med Skid Row's sångare Sebastian Bach en vacker dag. Det skulle jag med sa jag, fast jag egentligen bara hade hört typ två låtar med Skid Row. Och egentligen tyckte jag att Dave Gahan i Depeche Mode var 100 gånger snyggare, men det var ju moderatmusik så det ville jag inte säga i hennes sällskap. Vi satt i mitt rum (definitivt utan askkopp) och drack en stulen blandning av Marie Bricard (Pappa: Vad var det för sorts sprit igen, jag har glömt? ), Cola, Kiwilikör och nåt gult. Kan varit vaniljlikör? Färgen var precis som skitigt avloppsvatten.

Det smakade fruktansvärt och jag bara: - "Men guuuud Katja, det var ju skiiitgott asså"!
Hon: - "Det var okej, men jag saknar smaken av Marinella som jag är van vid".
Jag: -"Jäkla Pappa asså, han har glömt köpa Marinella, fan va epa alltså"
Katja höll med, Marinella var fint det.

Jag får fortfarande rysningar när jag ser en flaska Marinella på Systemet. Den påminner om tonårsfylla och ett sånt bristande självförtroende att det är ett under att man överlevde.


Tack Fiffi!!!!!
Ni vet, jag vann ju ett pris i Fiffis blogg här om dagen.  Mmm, så i allafall, hade väl inte den där skivan kommit dårå.

Vad gör Fiffi då? Jo, hon skickar ett bränt exemplar av den där gruppen Lillasyster, lägger i ett ex av sin första bok som hon skrivit (vi snackar författare här va) och som om inte detta skulle vara gott nog: Ett taghalsband med den ljuvliga Dave Gahan på. Smycket är egendesignat och tydligen är Fiffi tankeläsare då hon vet att jag älskar Depeche Mode. (Eller så kan jag ha nämnt det i hennes blogg, vilket jag i såfall inte minns, men så skriver jag ju allt möjligt överallt också...)

Helt otroligt. I'm in chock - fast in a happy chock alltså. Det är därför jag skriver på svengelska, helt bananas.



Nu ska jag åka och jobba med en kollega som råkar vara ett ännu större Depeche-fan än jag. Skojar ni att jag ska skryta och svänga med min snygga tag framför nyllet på denne?!? Sedan ska jag lägga mig i tid och börja läsa hennes bok. Med en prilla Göteborg under läppen. Vad munter jag känner mig. Tack igen Fiffi!

Den har inga spenar!


5:e gången sedan i lördags. Nu var jag förbannad, nu fick det räcka!

Med barska steg i mina gula crocs (tänk Clint Eastwood i "den onde den gode och den fule" eller vad den heter.) skulle jag nu ta tag i kojäveln en gång för alla. Enough is enough! Hon hade börjat slita av de goda äpplena från trädet och stirrade samtidigt på mig med uppkäftig min.

-Bort med dej kojävel! Gormade jag argt, och i vanliga fall brukar den (för det är alltid samma, de andra står fegt bakom staketet och kollar beundrande på sin "tuffa" och "modiga" kompis. Jo iallafall...i vanliga fall brukar den bli skraj och med ett brak rusa tillbaka genom skogen eller helt sonika hoppa tillbaka över staketet. Nu börjar hon bli varm i pälsen för hon tar några steg fram mot mig. Frustar genom sina näsborrar och stampar med sitt ena ben.

Filippa står på trappen och ropar förskräckt "mamma, det är ju ingen ko!!! Den har ju inga spenar"! Jag stannar upp i min ilska och ser hur "kon" sakta fortsätter mot mig. Det är inte många meter mellan oss och jag tänker att jag får klättra upp i vårt 2,5 m "höga" äppelträd om det blir värre.

Fasen den har verkligen inga spenar, och hornen är lite större än vad Mamma Mu har i böckerna. Jag backar och tjuren som jag nu vet att det är, fortsätter att äta äpplen. Nu jäklar, nej det är mina äpplen. Jag är inte klok så jag tar ett språng mot den och gastar allt jag kan och då springer den. Min kropp pumpade adrenalin.

Nu har vi "lagat" stora delar av staketet eftersom den rev ner flera stolpar.

Han som äger tjurarna bor på ett ställe som heter Mossen eller Möösen som de säger i min kommun. Det är som en stor torvslätt med hus som liksom håller på att sjunka ner i dyn. Alla byggnader är snea och bland träden står gamla rostiga bilar och maskiner. Man ser aldrig någon människa där men man vet att de finns. Tänk er såna där träskmänniskor i amerikanska skräckfilmer. Har ni sett  "Wrong turn" eller "Texas chainsawmassacre" fattar ni vad jag menar.  Han svarar inte på telefon när man ringer och man har ingen lust att åka hem till honom, nej det har man inte. Den som äger hagen är inte roligare han, en suputbonde som helst dricker öl med polsk svart arbetskraft och han engagerar sig föga i frågan om rymmande djur.

Hey, who's to blame?! Klart det är roligare att pimpla öl än att laga staket, det fattar man väl?!?

Dagens ungdom -vår framtid!
Det här är på riktigt.

Den här tjejen ligger högt på blogglistorna. Vi får hoppas att de som går in och läser gör det för att få sig ett gott skratt. Jag har fått Filippa och Matilda att lova att aldrig bli så här, och det gjorde de. Jag skulle "få strypa dem annars", och det känns ju tryggt.





Nu tänkte jag göra ett experiment: Hur skulle jag låta om jag var hon eller hur kommer hon att bli som vuxen?


Jag ber er som inte klarar av pinsamheter att titta bort eller att kolla in någon annan blogg för det här är värre än när jag sjöng "I'm moving on" med Yodaröst.



Jorå-så-att....

Snart är glada julen här.....do-dodo-do-do....


I Matildas hjärna är det snart jul. Det här är vad som står högst upp på önskelistan.

Vad olika vi är!
Jag bara tänkte på en grej.

Ibland kan man ju känna att "nej jag klarar inte det här, det kommer aldrig att funka, det finns liksom inte en chans att det kommer att bli bra".

Man förstår hur olika vi människor fungerar när man tänker på att Christian Königsegg som tillverkar typ 10 bilar per år, även ska ta över och vända på Saab. Killen måste ju tro på det själv.

Det är fanemej fantastiskt.

Jo du Pernilla, det här är bara du som tycker är kul!
Det här är bara till dej. Och din man då.


Vi sitter och käkar och eftersom jag har en invandrarman så ställs det inte fram mjölk VARJE dag till middagen utan läsk ibland. Usch jag skäms, men det är såna där öststatsfasoner som jag inte fått bukt på ännu. När jag var barn (i Sverige) så fick man läsk en gång om året och det var när man fyllde, och så must till jul. Mannen drack läsk eller saft till maten ...... och mjölk...det fick han när han ammades som bebis liksom.

Nåja, Matilda kollar noga på Pepsiflaskan och konstaterar efter en stund att "han på flaskan ser ju ut precis som han på turisthotellet". Och visst är han lite lik din man?




Är han släkt med Freddie Ljungberg?

Äjj-Käjj jag behöver dej igen!


Inte ens barnen tycker det är spännande längre med en ko i trädgården. Här står den och äter sig pissfull på rönnbär, partykossan, rebellkon. Det här är fjärde gången sedan i lördags. Laga staketet bondejävel.

Det här tycker jag är jättekul:




Usch vilka nymodigheter!

Jag springer in på dagis med grabbarna, lite sena som vanligt med andan i halsen.

De andra har redan satt sig vid frukostbordet så vi är själva i hallen. Precis där man kommer in står det en stor blå maskin som jag aldrig sett förut. Jag fattar inte vad det är, men de har precis renoverat så jag tänker att det är nån stor golvslip eller ja, nåt som byggubbarna lämnat där.
-Tvätta hännejna!
-Nej Agaton, vi ska inte röra den där!
-Jo, vi ska använda den när vi kommer hit, protesterar Sixten.
-Nej, kom nu, ni ska äta frukost!
-Tväääätta hääääännejna! gapar Agaton.

NU KOMMER NI HIT, DE ANDRA HAR REDAN BÖRJAT MED FRUKOSTEN. KOM NU.

Jaha, så får jag ju veta av personalen att den där mojängen är där på prov och ALLA som kommer in genom dörren ska använda den. Jag skulle lyssnat på mina barn.

Det är ju bra, att förhindra sjukdomar som alltid sprids runt på dagis, jag vet, men jag måste bara få vänja mig vid att det liknar skyddszon 1 på AstraZeneca. Snart borde vi kanske ta på oss såna där skyddsoveraller när vi går in på dagis? 

Jag har ett behov av att få gnälla lite och vara kritisk mot det nya, precis som en gammal tant, men det går över. Mest tar jag det som en förolämpning: att de tror att jag inte skulle ha tvättat händerna, men det är för att jag är lite störd och framförallt självcentrerad, som tror att allt kretsar kring mig. Så det är inget att bry sig om egentligen. (Det är alla andra som är äckliga och bakterie-iga om händerna, inte vi.) 




När dottern kommer hem först av alla....


-Vad har du hittat på sedan du kom hem då?
-Inget
-Har du ätit nåt, en macka eller så?
-Nej jag var inte hungrig.
-Har du varit i godisskåpet istället?
-Nej.
-Så du såg inte något särskilt i skåpet?

Ungen flinar. Busted!

Jag vann!
Jag har gått och vunnit hos Fiffi!

En skiva med Lillasyster, ett band som inte brukar spelas på Lugna favoriter om jag får gissa. Detta blir spännande mina vänner.


I confess!
Okej, jag erkänner, Äjj-Käjj var här. Men jag har släppt henne fri nu. Svärföräldrarna kom ju hem med husbilen så jag ska nu sitta och lyssna på vart det var dyrt och var det var ännu dyrare.



Den här pavan fick vi av Fröken Elin i fredags, den slank ner fint, alldeles Äjj-Käjj och Furman anpassat! TACK ELIN!

Fortfarande ingen Äjj-Käjj!?!
Fortfarande har Äjj-Käjj inte dykt upp. Jag börjar undra om det är någon konstig göteborgstradition, att säga att man kommer, och sedan inte göra det? Vi har letat i området, i diken osv. efter ett sjusitsigt franskt åk, men inget sett. Lite sur blir man. .......

Jaja, jag fyller ut dagens inlägg med en gammal bild från förra året på mig och en kvinna jag hjälpte som hamnat i sjönöd. Hon var från Afganistan med sommarburka, sa hon? Ja, ja, evigt tacksam för min räddning var hon i allafall.


Hon kom inte......
....Va fan här förbereder man sig, kokar kräftor och städar hela huset. Äjj-Käjj skulle komma och vi hade planerat för en härlig kväll. MEN HON KOM JU ALDRIG!!!!!  Jag och Mannen har fått trycka i oss 3 kg kräftor helt själva och gästbäddarna förblir tomma. Undrar var hon är, det kan väl inte ha hänt nå't?

Tränar Göteborgs-vett
Jag får fint besök i morgon. Självaste Äjj-Käjj kommer hit med sina tre söner.

Hon är en av de på alla miljontals bloggar som jag tycker bäst om, fast jag aldrig träffat henne. Inte ens pratat med i telefon. Jag vet knappt hur hon ser ut. (Mer än att hon gör sig jävligt bra i långklänning när hon ska på assyriskt bröllop...) Hon kommer från Göteborg och nu gäller det att förbereda sig!


Hon ska få äta kräftor från Vättern......


...som blir så här fina när de kokats. Ni vet, hon är ju van vid såna där blekrosa från havet.

Sen måste man plugga på lite också så man liksom finner varann på en gång!

Sten-Åke Cederhök och Sonja Hedenbratt, riktiga göteborgare! ... Såg du Tv-programmet "Låt hjärtat va me' " Äjj-Käjj? Den var lysande, Sonja och han var så kvicka tillsammans!


...vi kan prata om hur man dissikerar en krabba på bästa vis, och nu kan jag det!


Jag har övat in Kal, Ada och... vad hette han? Osborn ja, såna historier... hon kommer säkert att skratta arslet av sig och känna sig som vore hon hemma i gamla Götet....

Jag ska börja med den här så fort hon parkerat på uppfarten:

Jag: - Vilket land har flest bilar? 

Och hon kommer säga: - Det vet jag då rakt inte!

Då ska jag svara: - Gööörmany!

Mmm, det här kommer att bli hur skoj som helst!

Det kom ett samtal...
Jag sitter på jobbet och mobilen ringer.
-Ja det är Linda?
Tystnad i luren. Jag säger igen:
-Ja det är Linda?
-Ja bajsa toaletten, de kom plüttaj på toaletten.
-Nej men ååååå, vad duktig du är! Du är ju stora killen nu!
-Mm, nu ja få Tejjikalsonger.
-Mmmmm.......

Agaton önskar sig kalsonger med skördetröskan Terry på från filmen Cars, och har gjort så i flera månader. Tyvärr finns inte det ute på marknaden så jag vet inte vad jag ska göra....  hans stolta lilla röst i telefonen och alla "r" som byts ut till "j".

Det finns stunder då man älskar sina barn så det fysiskt faktiskt värker i hjärtat.

- Till exempel när de gjort något bra. Som att bajsa på toaletten så de kom plüttaj!

Snälla Disney kan ni lägga in en beställning på Terrykalsonger i Kina. Det är ganska bråttom!

Sök vård då!
Jag står fast vid det jag alltid har sagt: Såvida man inte är ett barn eller utvecklingstörd så kan man inte gilla Stefan och Krister.

Ni som trots det gillar buskis borde faktiskt söka vård.

Precis som jag, som efter en liten propp i slutet av juni tappat känseln i båda stortårna.

- Dä va ju en jäddrans tur att det inte var någon annanstans! - som Stefan och Krister skulle sagt.



Se och häpna!

Visst syns det att min 98-åriga farmor är konstnär?




...och att även jag begåvats med de artistiska generna? När såg ni en så här perfekt formad köttfärslimpa senast till exempel?

Att den smakade lika bra som den såg ut kommer väl förstås inte som någon överaskning?


Nu tänker vi på nåt annat!
Ni som har läst bloggen ett längre tag minns när Mannen åkte in på sjukhus i höstas?

Det har inte blivit bättre, men inte sämre heller.... Idag var det dags för hjärnröntgen igen. De hittade en "prick" i hjärnan på honom strax innan jul, men den kan vara medfödd..... eller inte.

Nu gäller det bara att inte tänka på det förrän de skickar ett svar, annars får man gå med nervös-diarré varje dag och det är ju inte kul. (Men bra för vikten.)

Är det nåt allvarligt lovar jag att aldrig mer klaga på vädret. Typ.



Vi hoppas naturligtvis att "pricken" bara är en av de där musicerande aporna i hans huvud.

Fiff-an!


Snacka om rebell!    (så här FÅR man ju inte göra...det är ju typ....äckligt!)

Jag måste bara fråga er
......Jo att i dag när jag tankade bilen så ser jag dagens löpsedel. En 54-åring som går och dör några timmar efter att han vunnit 20 miljoner kronor. Det är ju jättetragiskt, men jag kan inte låta bli att fnissa lite bara för att det är så makalöst otroligt. Är jag en känslokall galning, eller är det någon mer som beter sig så här?

....sen har jag en fråga som Mannen undrar över...HUR länge tror ni det skulle ta innan någon attackerar en om man skulle peka finger till alla man möter i sin bil? (Jag antar att han inte tänker att man kör på motorvägen utan på typ en 50-väg.)

.....De som bor i Finland och pratar finlandsvenska...pratar de finska lika brutet som de talar svenska?

....jo en sista fråga, ETA som "kämpar" för ett självständigt Baskien genom att bomba i Spanien med omnejd.....HUR tror de att de kommer att klara sig OM de blev självständiga?

Det var nog allt ja.


Nej men Christer, är det du!?

Jag bytte i Matildas säng nyss. Bara Gud vet hur länge hon legat i Barbiepåslakanen.

Jag har inte tänkt på det förut, men visst ser det snarare ut som Christer Lindarw på täcket?



Ja, jag tyckte det var roligt i allafall. Då. Alltså när jag bytte i sängen.


Kom med nu ska vi gå ut på tramp!
Vi fick mersmak av dalmasens svampgåva och bestämde oss för att leta egna kantareller. Barnvakt på plats, långbyxor och stövlar på, varsin papperskasse att samla all svamp i. Först åkte vi åt ett håll och stannade.

-Jo, men det här ser ut som en bra skog...
-Nej den ser för ung ut, och gles....
-Den här då? Nej men där var en björk, de växer väl bara bland granar? Jag skulle ha tagit med mig svampboken!! Ska vi ringa dalmasen och fråga var det växer kantareller?
-Är du knäpp eller, han kommer tro att vi är utvecklingstörda! Vad ska han svara liksom...eh i skogen?
 -Uaä, usch vad flygmyror! De är överallt på dig!!!!
-Jag är hungrig.
-Har du inte ätit nåt?
-Nej...jag glömde, jag hade ju en massa att göra.... Åh finns det inte ens blåbär...jag är hungriiiig!


Sedan bytte vi skog. Det var bara ormbunkar där.
-Vi åker till Omberg då!

Så det gjorde vi. (snygg utsikt var det iallafall.)
-Men allt sluttar ju bara uppåt....jag är trött i bena och hungrig...
-Det brukar slutta uppåt när man går på ett berg. Kolla en död mus.
-Uäh! Kolla den är nog ny-död, den ser mjuk ut.


-Kolla en svamp!!
-Var då, får jag se!!!!! .......Men den där kan man ju inte äta! Den är ju typ giftig.
-Nej, jag bara sa att det var en svamp.
-Fan vi skiter i det här, jag hör åskan och myggen kommer snart.
-Ja vi har faktiskt kantareller på burk i skafferiet.
-Vi skulle kunna smyga in och ta dem så lurar vi barnvakten att vi hittat svamp!
-Nej, vi smyger in bakvägen och hämtar plånboken så drar vi på restaurang, jag är för hungrig för att orka laga mat. Jag lovar, snart dör jag!

Ja, så bra gick det att plocka svamp. Vi åkte mest bil och letade potentiell svampskog.


Stoppa pressarna!!!!
Agaton har bajsat på toaletten!!!!!!!!!

Vi finner inte ord för vår stora glädje och förvåning.

Premiärbajsaren belönades med en jordgubbstång.


Dagens ord: Steka
1. Man kan steka sig riktigt ordentligt.



2. Steka kantareller kan man också göra. Den hemskt rara dalmasen kom med en hel påse! Jag försöker intala mig själv att jag skulle vara lika givmild om jag hittade svamp. Tyvärr tror jag inte att det stämmer.



Dessa smakade alldeles underbart tillsammans med ugnstekta revbenspjäll.

Ja sannerligen, livet är faktiskt riktigt nice!
Världens bästa barnvakt kom förbi med en hink nykokta kräftor. Han är himla bra, den där barnvakten.





Jag vill bara berätta att jag inte glufsar i mig mer kräftor än Mannen (för det ser ut så på bilden - där jag förövrigt dum-ler tackvare Hallands Fläder), utan det är så att han ger mig sina huvuden, eftersom han bara "invandrar-äter" på sina kräftor.

Klor och stjärt, nåt mer vågar han inte trycka i sig. (Men oidentifierbara skink och korvbitar från tyska ledsna grisar a'la Lidl slinker gladeligen ner, likaså tuppastej(?) med arabisk text från Willys.)

Livet är himla bra.
Det glömmer man ibland......


Jag fläker ut mig i tidningen Mama...

Men Bindefeldt lär väl inte skicka inbjudan den här gången heller. Jag vill förresten inte ha hans salmonellasmittade kycklingvingar eller gravade blygdläppslax. Eller mingla bland diverse B-kändisar.

Jo det vill jag, fast jag har ändå inget att ha på mig.


Grannfejden
Sitter här och kollar ett gammalt hederligt avsnitt av Grannfejden på 3:an. Grannar som bråkar över gränser, att den ene går ut naken till brevlådan, att den andre har en hund som bajsar på fel ställe, att den tredje lyssnar på Mats Rådberg och Rankarna för högt, ja problemen är många. Samtliga inblandade verkar ha stora problem, inte bara med grannarna utan ja, ni fattar...

De är tok-galna i huvet.


Man kan ju inte låta bli att fantisera över hur jäkla paff VÅR granne skulle bli om vi anmälde oss och honom till Grannfejden. Han är ju liksom världens bästa granne, som dessutom knackar på med en hink kräftor ibland. Vad förvånad han skulle bli!


Psykologiskt test

Jag vill genomföra ett psykologiskt test på er.


Titta på bilden här nedanför, men kisa samtidigt. Det är jätteviktigt, annars funkar det kanske inte....

Vad ser ni?





















Psykosomatiskt så det skriker om det.
I går morse: Lägerväskan var packad, sovsäck och liggunderlag, stövlar och annat nödvändigt stod vid dörren. Jag skulle på läger.

Dass, godispapper i tält, myggor, kåsor med barr i, leta efter tandborsten i kolmörker, uppsvälld fismage, nej, det är inte min melodi. Men titt som tätt ingår det  i mina arbetsuppgifter.

När jag väl är på plats brukar det vara helt okej, ja rent utav kul, man får träffa härliga människor och det är ju bara roligt. Jag har under mina semesterveckor ganska ofta grämt mig över det här lägret som om det vore en jättegrej, och jag vet inte varför. Jo jag börjar förstå vad det är som avskräcker. Jag känner mig rastlös och orolig när jag är på en plats där jag måste vara kvar i flera dagar och bara vara. Känna naturen nära inpå.

Usch, jag vill känna naturen långt ifrån.

Nu skulle jag iallafall åka, efter en natt utan en enda minuts sömn. 30 minuter innan jag åker för att hämta två grabbar som ska med, börjar jag skaka, kräkas, gråta, panikandas så jag tappar känseln kring munnen (lite fränt - men ändå inte).... jag får springa in på muggen ganska många gånger. Jag fattar att det inte går att köra bil i det här läget, upp på skakiga ben till Mannen som inte heller fått sova eftersom jag irrat omkring som en senildement på natten och snurrat runt så lakanen ligger halvvägs ner på golvet.

Han, som är det bästa som finns, sätter sig yrvaket i bilen och skjutsar grabbarna. Jag går runt och grinar på skakiga ben. Svårt att andas och jag måste spy igen.

Så. Då blev man hemma, och känner sig som en looser. Men så fick det bli.

Idag mår jag lite bättre, men sömnbristen känns fortfarande av, man är ju inte 21 längre.

Med slutknorr.
Jag sitter med ett informationspapper i min hand.

Det är skrivet av en person i någon av frikyrkorna som vi samarbetar med. Ren och klar information om nattvandring i byn. Var och hur vi ska träffas, vem som ansvarar för kaffetermosarna och vem som ska ta med sig bullar.

Som slutknorr på pappret: "Vi önskar er all Guds välsignelse och vet, att Jesus har lovat vara med oss var och en, alla dagar". Det är då jag känner att jag inte är frikyrklig, orden liksom sätter sig i halsen som en präktigt stor men väldigt torr bulle. Jag vill inte ha en stor bulle nertryckt i halsen.

Jag gillar Jesus, jättemycket, men........jag håller mig till småkakor.

Kristen-light, som en del frikyrkliga skulle fnyst.


Bilden är hämtad från Ungdom, att leva med Jesus. En extremt frikyrklig hemsida.

Vad har ni gjort ikväll då?
....Själv har jag glott på roliga bröllopsdanser på Youtube.


(Första minuten är tråkig men det är för att man ska bli överaskad sen...)


Matildas lyckligaste dag.

Amy såg Matildas snygga skylt, sen gick hon fram och vinkade till henne...


Det här är det lyckligaste ögonblicket i Matildas liv. (Än så länge) Det kan ske ändringar på den fronten den dag hon står under en lyktstolpe i början av december och det börjar snöa...och hon precis fått sin första kyss av Drömkillen. Han har rinnsnor under näsan, men det kommer hon vara för kär för att lägga märke till. Men vad vet jag? Fortfarande, snart 24 timmar senare, går hon runt med ett leende. -"Var hon snygg, Amy"? Frågar jag. -"Hon var jättevacker"....svarar Matilda med drömmande blick. Autograf och en ny singel som ska RAMAS in.

Kvinnan i bakgrunden är Amys livvakt.

Eller nej, det vet jag inte, men det KAN vara så.

Lägesrapport
...från jobbet.

Allt är som det ska, fan, jag har ju saknat det här märker jag! Gamla tanter som ringer och frågar om det är någon gudstjänst just idag, helst "as we are speaking" (de är ute efter snabba kickar: "Ge mig en gudstjänst nuuuu"!)..... Kollegan med sin inbyggda mat och sovklocka - Skalman ligger fett i lä. När visarn står på 11.55 börjar tarmen vrida sig som en mask på torr brygga. "Jag mååååste ha maaaat, nu springer jag till min matlååååda"!!!!!!

Webradion är på så man kan lyssna på alla sommarpratare utan att avbrytas av att någon bajsat, slagit sig, tycker att de andra tar för stor plats i soffan, inte hittar Blixten Mc Queen eller vill ha vatten.

Jobba is tha shit, så är det!

En bra dag!

Idag har det varit helt underbart väder, vi har klippt Spireabuskar och solen hettade så skönt på huden. 

Jag börjar jobba imorgon, och det känns faktiskt helt okej, jag har ett jobb att gå till, vad är det att gräma sig över? Jag mår så där bra som jag borde ha mått hela tiden, kanske är det naturläkemedlet Femicur mot pms som äntligen verkar på mig?!? (Peppar peppar ta i trä....)

Mannen och Matilda har åkt till Gränna för att se Amy Diamond, hennes absolut största idol. Hon var laddad kan man lugnt säga, papper och penna utifall Amy skriver autografer och läppglans på munnen. Förväntningarna höga. Jag log inombords när hon skuttade ut till bilen.


Som alla trogna och hängivna fans har hon naturligtvis med sig ett plakat!


Liiiivet känns fiiiint!
HEJ!

 Jag är hemma hos min pappa och dricker bara fin-fina viner som Bengt Frithiofsson skulle ge minst fyra solar till.

Det känns, för det liksom KITTLAR i gommen när jag sväljer. Det gör livet lite lättare.

På måndag börjar jag jobba, och vad gör det, när man har magen full av italiensk blandning av Sauvignon och Prosecco?

Jag ser bara fram emot att planera gudstjänster med torra präster och orgeltrampare! Give it to me!!!!!






Not.

Lite glad igen.
Det är sol ute.

Jo det är sant, och typ 19 grader i skuggan!

Nu sätter jag på 80-tals samlingen och lägger mig på luftmadrassen i Svennebananpoolen igen. Att det blåser så bröstvårtorna kommer sticka upp som hårda gamla gelehallon skiter jag i.