Plötsligt vill alla vara vän med en mongoloid.
Synd att det inte var lika poppis innan?!?
Lite seriöst efter chokladmasken...
För några dagar sedan så beslutades det att Svenska kyrkan ska viga homosexuella par precis som vilka par som helst. I mitt tycke är det en självklarhet, MEN jag är faktiskt stolt över att min kyrka inte bara vänder kappan efter vinden hur som helst.
Det har diskuterats hur mycket som helst, och det är en tjock stor stenkyrka som ska rubbas efter vårt samhälle. De präster som jobbar där ska välsigna och viga med hela sin själ och med hela sitt hjärta.
Jag gläds åt att det går sakta men åt rätt håll!
Kom ihåg: Inte ställa solariet på en timma och somna.
Drar mig för att åka till affären. Jag vet att jag inte kommer undan, vi får gäster ikväll och jag måste handla.
Problemet är bara att jag är cerise. Det är inget kul att gå på Ica när man är det. Jag ser ut som en eregerad penis, alldeles röd och glansig av allehanda salvor som ska lindra svedan.
Jag åker till Vadstena där ingen känner mig. Så får det bli. Kuk-Linda far till Vadstena.
Välkommen hem.
Det kändes som jag var med i ett avsnitt av 7:th heaven, serien med den präktiga prästfamiljen och alla deras äckligt präktiga ungar....
Barnen sprang jublande fram mot mig och klättrade på mig som om jag varit bortrest i flera veckor. -"Mamma, å, Mamma, du är hemmaaaaa"!!!!
I taket hängde denna, som de gjort tillsammans under dagen, alla efter sin förmåga.
"Mamma Linda är bäst" Jojo, de vet vad de snackar om de små liven......
Jag mötte Magnus!
Jo jag lever. Det var ett väldigt lyckat läger och jag tror konfirmanderna var nöjda med.
Men det viktigaste av allt var att jag såg Magnus Härenstam. Han gick förbi mig jättenära, och artig som jag är log jag som en sol mot honom, så han ska förstå att jag vet vem han är och att jag respekterar honom. Efter verkmästaren i magen är han värd det.
Good bye!
Kommer hem på tisdag.
Be för mig!
Själv är bästa dräng, nej läkare menar jag.
Jag har under typ åtta år fått riktigt överjävliga magsmärtor i övre delen av buken med jämna mellanrum. Det brukar börja med ett försiktigt molande eller sugande i magen för att sakta med säkert stegra till något som närmast kan liknas som förlossningsvärkar. De tar inte slut och det strålar ut från magen till ryggen. Man vrider sig som en mask på krok tills det går över. Oftast håller en attack på i ca 12 timmar, och värst är det alltid vid 3-4 på natten. Det är då man grinar som en liten bebis med kolik, av trötthet men främst av den överjävliga smärtan.
Läkarna jag mött har skrivit ut Losec och en massa andra magsyrehämmande medel, men det kommer alltid tillbaks, även om jag knaprat dagligen i flera månader. Jag har ändå inbillat mig att det är magkatarr eller magsår och att medicinen i viss mån hjälpt.
I natt hade jag en sån här attack och jag tänkte att nu ska jag verkligen memorera precis VAR det gör ont så jag kan meddela min läkare som jag förövrigt alltid gömmer mig för när han går på bynn. Han har skrivit brev om att jag ska höra av mig för att han vill skicka mig på en gastroskopi. Jag vägrar att lägga mig ner för att få en kamera nerkörd genom halsen till magen. Det finns inte att jag klarar det. Jag kan liksom inte ens titta på svärdslukare.
Jag har nu själv hittat min sjukdom. Gallsten. Jag har gallsten! Genom mina tre läkarböcker har jag precis funnit de rätta symtomen. Det gör mest ont på höger sida, trycker man till lite under högra revbenet under attacken så dör man nästan. Det strålar även ut på höger sida av skulderbladet och ut mot axeln. Det hade något med hög kolestrol att göra dessutom, och jag leder ligan bland de med högst kolestrolhalt på jobbet. Det ÄR gallsten.
Jag är så jäkla nöjd. Främst för att jag nu ligger i ett mörkt rum med bara lite ömhet kvar.
Själv är bäste läkare borde ordspråket lyda.
Nu är frågan hur jag ska gå vidare med det här... Jag vill hemskt gärna få hjälp med att plocka bort stenarna men de får inte skicka ner en kamera i halsen på mig. Bara skära upp mig och plocka bort dem.
Så, nu har jag fått skriva det här tråkiga, jag borde egentligen sova eftersom det inte blev en blund i natt, men mobilen ringer hela tiden så det går inte. Jag ska på konfirmationsläger imorgon och 30 konfirmander har ofta frågor så här dagen innan. Men det roliga är att det inte är de som ringer utan folk som vill fråga om en bokhyllejävel som jag haft ute på Blocket i evigheters evighet utan att någon brytt sig innan. Man kan ändra sin Blocketannons för 10 kr, och det är det värt. Tillägg: "Ring inte lördagen den 24 oktober jag har gallsten för faaan"!
Haute couture: Den mördade prinsessan
Imorgon ska Matilda på halloweendisco, och idag var det dags att prova min egenhändigt gjorda kreation "Den mördade prinsessan".
TROVÄRDIGT SOM FASEN VA!?!
Heja Svenska kyrkan!!!
"-Ett nytt bud ger jag er", sa Jesus... "-att ni ska älska varandra."
När jag blir stor...
Tv-hallåa, journalist (bara för att Andreas i klassen ville det, själv visste jag inte vad det var, men det lät snyggt) eller jobba i kiosk.
Fortfarande tycker jag att Tv-hallåa verkar vara det absoluta toppjobbet, stå i ett bås och berätta vad som kommer på Tv. När man gjort det kan man säkert lägga sig och läsa en bok tills programmet är slut. Eller när Bolibompa ska börja: "-NUU alla barn, nu är det dags för...ja... BOLIBOMPA såklart!, idag ska vi se vad Johan och Pipen hittar på"! Man får liksom teasa lite, få programmet att verka spännande. Skitlätt, det skulle jag klara asbra.
Men så måste man ju bo i Stockholm förstås så det är nära till Tv-huset och där skiter det sig. Dessutom ska man väl vara 20 år och ha plutmun, vilket jag inte har. Vad jag däremot har är kalkonhaka, sån där som Hitchcock hade. Det gillas inte.
Förr fick Henrik S Järrel med sin flint och snipmun visa sig i rutan, men den tiden är förbi.
Men så igår, innan jag somnade, kom jag iallafall på vad skulle vilja bli när jag blir stor!
Jag vill jobba på gatukontoret och bestämma vad alla gator ska heta!
Är inte det ett skitkul jobb!?!
Det är bara naturligt! (in my ass)
M :-Mamma...har du hört talas om att killar kan få snoppen hård?
Jag (fan vart fick hon reda på det där): -Ja?....
M: -Hihi, tur man är tjej, det måste ju va jättepinigt om den bara "fjong"! (Hon gestikulerar fram en snopp som står rätt ut.)
Jag: -Jo...men det är ju tur att den kan bli så där....
M: -Vadå tur, det är ju synd om killarna!
Jag: -Ja, fast alltså... annars kunde man ju inte göra barn om den inte blev så.
M: -Nähä?
Jag: -Ja alltså, det är som en trädgårdslang, om den fylls med vatten blir den ju hård och annars kan man ju inte få in den i boden igen. (Jag fattar verkligen inte själv vad jag menar, jag är på ganska djupt vatten känns det som.)
M: -?
Jag: -Så, då var vi klara, nu torkar du dej med handduken. Vad har du gjort idag? Har du haft kul i skolan? Tar du med dej jultidningarna till Mia på fritids? Vill du ha en kvällsmacka? Är jeansen rena till imorgon? Ska jag lägga en frukt i väskan redan nu?
Fröken, fröken, får jag säga en sak!?!
Jag undrar varför jag alltid går in i rollen som "klassens clown" så fort jag kommer i en samling. Om det sitter en grupp gråa trötta människor med armarna i kors så måste jag alltid skoja till det.
Plötsligt sitter jag och berättar om mina starka doftminnen från när jag praoade en natt på Solgården, där en tant hade en stomipåse som läckte. Hur det möjligtvis kan ha bidragit till att jag valde ett yrke så långt från servicehus man kan komma. -Och detta bara för att läraren berättat att ungarna i klassen ska praoa en dag i vår.
Det är inte så att folk inte skrattar, nej då, de tycker jag är kul, men varför, varför MÅSTE jag berätta och "roa"?
Kan jag inte bara göra som alla andra och hålla käften? Ibland önskar jag att jag var en sån där tyst människa, men det GÅR inte, det bara bubblar i mig, jag måste få berätta!
Har ni hört den förut?!? "-Jo det var så här att Fänrik Jonsson var på permission..... å då kom bonden Hultman förbi....."
Jag ska ringa Aschberg.
Tanken att jag skulle anmäla oss och den alldeles underbara fiskargrannen till programmet är så rolig.
Aschberg skulle komma med kamrorna och fråga: -"Vad är det som är problemet här då, vad är det som gör att ni inte kommer överens"? Och jag svarar -"Men du har ju läst mitt brev, han är ju så jäkla snål. Nu har han inte gett mig en hink kräftor på en månad" Aschberg skakar på huvet
-"Tycker du att det är en självklarhet att han ska ge dej en hink varje vecka eller vad?" -"Minst", svarar jag surt.
Sedan skulle de gå över till fiskarn. Ljudkillen snubblar över några burar. Grannen skulle stå med sina nät och fisklådor bakom huset. Alldeles ovetande om hur arg och upprörd jag är. Han liksom tror att vi är goda grannar. Fan vad förvånad han skulle bli.
Den här tanken fnissar jag åt varje gång programmet börjar.
Hår-borderline
Det har inte hänt mycket här på bloggen som ni ser.
Hela helgen har jag gått genom ett hårtrauma utan dess like.
Fredag: Så trött på min naturligt urlakade röda färg. Det är varken snyggt eller piffigt. Jag får för mig att bleka håret. Jag blir tokblond, kritvit, förutom högst upp på tuppkammen där det nästan skiftar i den otroligt märkliga hårfärgen "aprikos".
Minns ni Die Hard 1, filmen där Bruce Willis fru och hennes företag tagits som gisslan under en julfest? En av de tyska terroristerna som Bruce dödar (antagligen i en hiss), var blond och hade glasögon. Så ser jag ut. Barnen är chockade, jag gråter. Endast Mannen håller god min.
Jag tvingar honom till Ica för att köpa hårfärg.
Han kommer hem med en röd ton och en kolsvart. "-Ta röd", säger han. "-Nej men tänk om det blir rosa", säger jag, och väljer svart. Redan på en gång märker vi hur håret bara slukar i sig all färg omedelbart. Ändå går jag hela verkningstiden ut. Jag ser ut som jag har på mig en rysk björnfitta på huvet. Det är så ofantligt svart att en aborigins hår skulle se blont ut i jämförelse.
Dagen därpå ska vi på dop. Folk stirrar på oss och flera tänker att Mannen måste ha hittat en ny kärring. Det känns som när Björn Borg träffade Loredana Berté. Alla saknade Jannike Björling, den nya italienskan var bara ful och jobbig. Jag är Loredana.
På kvällen, en trevlig kväll hos Fröken Elin och hennes bonde. Jag skickar ett varnings-SMS så de är mentalt förberedda, det är inte mer än rätt liksom.
Idag fick jag nog, jag kan inte se ut så här mera. Jag saknar mitt lejonorangea hår så mycket att det värker i hjärtat. Kassörskan på Ica ser undrande på Mannen när han köper ytterligare en förpackning hårfärg. Eller rättare sagt, en hårblekning till. "-Går det inte bra där hemma"? skrattar hon.
Det är jävla lätt att skratta när man sett likadan ut i håret sedan våren 1987. Kärring.
Nu har vi blekt det och jag tänkte att det skulle bli grått typ, och att vi sedan skulle få använda den röda färgen som Mannen köpte dagen innan, men det visar sig att Gud återigen är god mot mig och håret bleker sig sakta mot precis min naturliga färg mitt framför ögonen på mig där jag står på spänn vid spegeln. Det är bara att avbryta och tvätta ur precis när tonen är så som jag vill att den ska vara: lejonorange, så som jag skapades.
Det har varit tufft för oss alla, barnen har fått se sin mamma förändras från tysk terrorist till Loredana... till sig själv. Däremellan en hel del humörsvängningar. Mannen med sitt enorma tålamod, har i kalsonger agerat frisör medan jag suttit med hängpattarna ner till knäna och gnällt. "-Gnugga inte in färgen står det ju, bara SMEK ut det..... Men nu gnuggar du ju IGEN!!"
Det är han som skulle fått Nobels fredspris, inte Obama.
Nu tror ni att jag tänker bjuda på foton från mina hårtrauman, men icke! Det finns gränser för min öppenhjärtliga attityd. Däremot ska jag visa hur det ser ut när bröderna Furman tittar på film i Fröken Elins kök, och hur hon själv lite osynligt sådär försöker ta sig förbi.
Lantmusen: vilsen i staden.
Igår kom jag hit, till staden där alla heter Glenn och jobbar på fiskfabrik.
Efter att ha lämnat Mannen på hotellet där han ska lära sig ännu mera om gas, lade jag in Äjj-Käjj's adress i GPS:en och började åka. Det skulle inte vara så krångligt hade hon sagt, bara att "ta sig över Älvsborgsbron och lite så där".
GPS-tanten jävlades med mig redan från början. "Gör om rutt", var vad hon mest tjatade om och för varje gång lät hon bara mer och mer irriterad. Det var hon ju inte, eftersom hon enbart är en elektronisk röst utan känslor, men det kändes så. Det är bilar och trafikljus överallt.
Rätt som det är kommer jag upp på en väg som känns väldigt trång. Jag får styra ut mer och mer på kanten. Jag ser ingen målad linje som borde skilja våra filer åt. De bilar jag möter körs av folk som stirrar på mig, och jag börjar ana att jag gjort något fel? Jo...jag kommer upp på en motorvägsavfart....och jag kör mot trafiken.... jag håller på att ta mig upp på motorvägen från en avfart, jag förstår det nu. En taxichaufför blänger argt på mig.
Jag svettas och skakar, var är jag, vart ska jag!?! "Gör om rutt! Gör om rutt"!!! säger GPS-kärringen om och om igen. Jag står nu på refugen med trafiken kommande mot mig i en hisnande fart.
Jag slår på varningsblinkersen och inväntar att det ska bli ett tomrum på vägen. Sedan gör jag en U-sväng åt vänster så jag kommer upp på den där förbannade bron. Det känns som om alla bilburna pendlare i Göteborgs stad stirrar på mig. Nu är jag så full av adrenalin och skam att jag skakar.
Jag fräser för mig själv att jag hatar GPS:en och även Göteborg. Men såklart är det inte Göteborgs fel, utan ...GPS:ens så klart.
Sedan kommer jag hem till Äjj-Käjj och hon möts av en hispig Fru Furman.
Vi åker in till city (HON får köra) och jag sitter som en pensionär med handväskan i knät och piper om att allt är så stort och att det är så mycket trafik. Äjj-Käjj tutar hårt och skriker "hora" eller "fitta" till någon som inte ser att det är grönt. Själv har jag använt tutan en gång i mitt liv och det var när en tjur stod på vägen hemma.
Jag skulle kunna kissa på mig. Lantmusen är på besök hos Stadsmusen. Skickligt parerar hon bilen genom den täta trafiken samtidigt som hon guidar mig runt i staden. Hon är så jäkla cool i sina solglasögon och jag är imponerad och lite rädd.
Efter en trevlig dag ska vi köpa skaldjur till kvällen och vi parkerar. Bilen bredvid har ett kulhål i sidan. Det känns som om jag är jag i Harlem! Den här bilen har varit med i en skottlossning! Lantmusen måste fota....
Coolt va!?!
Kvällen blev toktrevlig hemma hos Stadsmusen och hennes trevliga familj, och idag ligger rödvinshatten tungt på huvudet, men det var det värt!
Tre dagars skaldjursfeber?
Han ska gå en gaskurs, vilket jag finner mycket roligt, då han redan är en av de främsta i landet på just det. Men det här kan röra sig om annat än utsläpp av metangas, vad vet jag?
Själv ska jag läsa, läsa och läsa, samt äta skaldjur. Kanske Äjj-Käjj vill leka nån dag? På kvällarna ska vi ha det mysigt och äta ännu mera skaldjur.
Nu är det ju verkligen precis som det brukar vara när det ska ske något kul, att jag tror jag börjar bli sjuk. Varm, slemmig i halsen, frusen.... Men då kan jag åtminstone vara sjuk ostörd på ett hotellrum. Man måste ju se på saker med positiva ögon. Joråsåatte.......Mmmmmm......
Grrrrrrraaaahhhhhhhhhh!!!! Fan vad typiskt!!!!!!!!
Jag är inte bara mamma, jag är intelligent också!
Att Obama har fått det......
Nej men det är ju fint att Obama fick det, han verkar ju alldeles normal om man jämför med hans företrädare.
Jag har tänkt på att man kunde uppfinna ett motmedel till cancer.
Får jag Nobelpris i medicin nu?!? Obama har ju tänkt att han kunde ta bort sina trupper....
Om ni nu klickar på den här länken, så kommer ni till en wikipediasida som handlar om min farmors farbror som fick Nobelpriset i medicin 1937. Jag skämtar inte, fatta vilka gener jag går och bär på!!!!!
Vi har samma haka gubben och jag. Men inte ett öre förde han vidare till släkten. Bara hakan.
Forts.till Jag ska bara.
Jag ska bara.....
Jag liksom skyller på att jag måste kolla hur det går på Tradera där vi lagt ut Agatons jacka....och sedan ska jag bara kolla hur mycket eller lite pengar som finns kontot...... kanske kolla resrutten till Göteborg på Map24.se?
- Så vi inte kör vilse när vi ska åka dit i veckan som kommer? Det vill man ju inte vara med om! Snart är han färdig med köksfönstrena, då är det hallen kvar....och då är det dags för lunch till barnen faktiskt.
Det är ju ingen idé att jag ens drar fram en hink till, visst?
Biovärk.
Framåt kvällen hade vi varit så duktiga att vi belönade oss med bio. Det blev Flickan som lekte med elden, och den var ju lika bra som den första filmen. En oerhört ingående lesbisk sexscen fick vi också se, och jag blir så himla generad att jag skruvar på mig i stolen. Det känns som om det kanske sitter fulgubbar där i mörkret som blir tokkåta och det känns ju aldrig tryggt. Plötsligt flyger det risgrynsgröt över stolsraderna.
Äh, det är bara jag som tänker för mycket.
Det var nya stolar i salongen i sticksig plysch vilket gjorde att man liksom fastnade, som en kardborrestol liksom. Vi har även, både Mannen och jag, fått världens värk i sittbenen efter bion. Det känns som om någon slängt in en i väggen med röven före hela natten. (Nej vi kör inte med såna lekar!)
Man kanske skulle kunna ta fram ungarnas badringar att ha som sittdyna? Nåja, nu ska vi fortsätta putsa fönster, och då står man ju upp anyhow.
Valet är gjort.
Jag kommer inte undan.
Vad ska jag göra med min första fria lördag sedan slaget vid Lützen?
1. Dra ut en stor stege ur boden, ställa upp den mot husväggen och försöka öppna fönstrena emellan och putsa. Har inte gjorts på säkert sju år och en del fönster har jag målat inifrån så de måste skäras upp för att kunna öppnas. Ja ni fattar, det här är ett röv-göra.
2. Äta chips och kolla Life of Brian. Monty Python är ju trevligt och jag har dip med en ny smak.
Jag kan inte riktigt bestämma mig......
Hey!!!
Jag har kommit på att jag inte skriver nåt läskigt allafall. Men för att kanske irritera någon lite grann avslutar jag ändå mitt första öppna inlägg med (och kom då ihåg att jag jobbar i Svenska kyrkan):
Knulla, knulla, knulla!
Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid.
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Amen
Och vi tackar särskilt för att Tove fick gå vidare i Idol, då hon är den lämpligaste att vinna hela tjottaballongen.
Glitter och glamour vill jag ha!
Själv sitter jag i soffan och fryser för att Mannen tydligen måste ha dörren öppen när han tillverkar nya trappräcken till baksidans entré. Han vill att vi ska höra hur han sågar, målar och spikar. Han borde sitta här och se hur styva bröstvårtorna blir när jag fryser, men det går han alltså miste om, stackarn.
Nu ska jag inte klaga över tristess, för ikväll kommer Ouille och den andra Elin. Vi ska äta den väldigt sällsynta fredagsrätten TACOS (vet inte om ni hört talas om det förut?) .... och sedan ska Elin klippa av den yviga kvasten som börjat växa till oanade höjder på mitt huvud.
Det mina vänner, är inte så illa det heller.
Studiecirkeln "Jane Austen och hennes verk" del 1.
Jaja, lugna er, jag SKA visa lite bilder från vår första studiecirkel "Jane Austen och hennes verk."
Nu börjar filmen "En ung Jane Austen" Vi har precis ätit Elins absolut underbara kräftsoppa. Barnen är i säng. Vinet är öppnat.
Här ska jag ta ett kort på Elin, men jag glömde blixten.
Här är hon. Snart kommer vi att prata sönder filmen. Men den slutar ganska olyckligt så det gör inget.
Nästa film blir Persuasion, eller Övertalning som den heter på svenska. Den slutar lyckligt, det vet jag för jag har sett den ca. 34 gånger.
Pingpongbollar?
Det är typ ett litet sandkorn som ska vandra i äggledaren för att möjligtvis bli uppraggad av en spermie. Hur kan det där lilla kornet göra så ont?!? Eller så är jag kanske är ett medicinskt fenomen, mina ägg kan möjligtvis vara stora som pingpongbollar?
Ett annat mysterium är varför de flesta bönderna i Bonde söker fru har så nördiga namn. Per-Jörgen, Karl-Magnus, Jan-Olof, Roger, Kenneth ..... va fan ska det betyda?
Jag förbereder mig.
Fröken Elin kommer hit med kräftsoppa och jag står för vinet. Flygvärdinnan (den glamourösa) kommer också säger hon, men om hon menar allvar vet jag inte. (Hoppas det!)
Men det allra viktigaste: Vi ska inviga vår studiecirkel "se på kostymdrama a`la Jane Austen".
Kråsskjortorna och långkjolarna ska få dra in i mitt vardagsrum. Med blanka ögon ska vi blinka bort en tår när de två förälskade inte kan få varandra för att kvinnan kommer från en fattig familj som levt över sina tillgångar och den förmögne mannens släkt vägrar att godkänna deras kärlek. På slutet när de till slut får varandra ska vi fnittra över att det till slut blir så bra för dem, och när de kysser varandra så ska vi skåla, skåla över att kärleken alltid segrar.
Väljer vi BBC's Stolthet och fördom, där Colin Firth är med, kommer jag vara okontaktbar. Framförallt när han badat i sin lilla sjö vid sitt stora gods och Elisabeth Bennet plötsligt springer på honom, och han har öppnat upp sin kråsskjorta och det svarta håret är lite blött... Han ser lite generad ut och jag vet fan inte varför, för han är så jäkla snygg då. Ja, så väljer vi den Elin kommer jag vara alldeles blöt.
I blicken. Filmen är dessutom fyra timmar lång. Fyra timmar erotisk kittling, if you ask me.
Alla dessa filmer har ungefär samma underbara handling, VILKEN ska vi välja Elin?!?
Lite tom...
Jag är bra på mitt jobb.
Jag har varit med och sett vår konfirmandstatistik öka med 102% från förra året till nu. Det går inte av sig självt.
Jag har en bra man och ett fint hus, friska barn och ett kulinariskt mästerverk som står på spisen.
Ändå känner jag mig lite tom.
Kan det vara så här Elvis kände det?
Det här med att suga...
För några dagar sedan var vi med alla barn hos tandläkaren.
Han är lång, smal med nyligen grått hår och han har såna där isblå ögon som en del slädhundar har, han ser helt enkelt livsfarlig ut. Det enda humana i hans framtoning är hans Birkenstocktofflor. Jag tycker att han liknar en "städare", en sån som kommer till mordplatser och häller syra över offren för att få bort alla spår innan polisen kommer.
Jag ger mig fan på att han har ett rum under källaren hemma med kedjor i taket, en gammal Elektroluxfrys med likdelar i och en tandläkarstol med tortyrgrejer att leka med i folks munnar. Han kan ju inte leva ut sina fantasier på mottagningen i Mjölby liksom.
I allafall, han tyckte att alla barnen hade fina gaddar, MEN nu kommer jag till problemet. Agaton suger på sin tumme, så fort han tittar på tv, eller när han ligger på golvet och leker, eller...ja, egentligen suger han på tummen typ jämt förutom när han äter eller när han sitter på toan och det är ju för att han ramlar i annars.
Nu tyckte slädhundsögat/likstädaren att det får vara ett slut på det för att det börjar synas på tänderna och för att det kan skada de tänder som komma skall. Vi ska ta på honom tumvantar när han ska sova, för nu är det sluttuttat. Jag kan känna att det är lite väl hårt? Och varmt? Han älskar sin tumme och på nätterna låter han som Maggie Simpson och hennes napp med sitt sugande.
Vad ska jag göra? Om jag låter honom fortsätta kanske jag hamnar i tandläkarens frys? Eller får en son med väldigt knepiga framtänder.....?
Men titta här på mina tänder va, jag sög på tummen tills jag var åtta, och har aldrig behövt tandställning.... Ska jag inte låta Agaton få ha sin tumme ett år till i allafall, och försöka att få honom sluta på dagarna..... eller är jag tramsig nu?
Det är jag och Tiina nu.
Jag hade verkligen inte tänkt mig att jag skulle se ut som Tiina i Feministiskt Initiativ, ni vet hon som sa att alla män är odjur. Jag kan tycka att hon tog i lite när hon sa så.
Således är jag lite besviken nu och saknar mina gamla glasögon. Nu kan jag inte ångra mig mer. Det är de här eller linser som gäller. Fan.
Jag letar efter en ängel på söndag...suck.
På söndag ska jag vara i kyrkan för att spela med i ett cheezy ängladrama där jag ska leta efter en ängel. Det suger, men så går det när jag inte varit med och planerat från början. Dramat är lika kul som svamp i skrevet.
Hittar jag den här i kyrkan på söndag tar jag omedelbart tillbaka det jag sa om dramat.