Som tittar på prins William och tänker att han ser ut som en..........

Igår var det Skärtorsdag och det här är vad många i Heda fick se på sin farstukvist.



 
Ordet "skära" betyder att rena. För länge sedan lämnade de som hade syndat gemenskapen för botgöring på askonsdagen och de kom inte  tillbaka förrän på Skärtorsdagen då de ansågs rena igen. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka som slank undan denna botgöring, vem är fri från synd liksom? Var drog man gränsen?

På Skärtorsdagen instiftades nattvarden genom Jesus sista påskmåltid med lärjungarna som han vandrat med i tre år. De var nog både chockade, besvikna och arga över att han skulle låta sig bli tillfångatagen och dödad. Skulle han bara ge upp så där?!? Och Jesus vände på steken, genom att ta tjänarens plats och tvätta lärjungarnas fötter. (Man låg ju till bords och luktade säkert inte blomma om foten efter att ha glidit runt i sandaler.) Den som vill vara främst ska tjäna de andra. Där återkommer tvättningen eller reningen.

Idag är det långfredag. Jesus dör på korset. Vi behöver inte längre lämna några offergåvor, för han är offret. Svårt att förstå, svårt att ta in, om man inte väljer att bara skita i det. Det sistnämnda är väl vanligast tror jag.

Förr skulle man bara sitta och ha tråkigt, TV:n visade ingenting och radion spelade sorgemusik. Ännu längre tillbaka så pinade folk sig själva genom att äta väldigt salt mat och sedan gå törstiga, eller lägga stenar i sina skor för att påminna sig om Jesus lidande. Så är det inte längre.

Men jag tror jag sätter mig i solen och "har tråkigt" som den rättrådiga person jag är.

Om jag inte bloggar på några dagar så har jag missat att berätta om den uppståndne Jesus, det är liksom örongodiset.

Jo, alltså: klockan 10.00 på fredagen åkte vi på konfirmandläger till Köpenhamn.

Det blev nattkyrka med dansk nattvardsmässa och vi hängde med ganska bra förutom när det gällde vilka psalmer vi skulle sjunga. Halvfjers blablabla någonting sjöng vi iallafall.

Vi övade inför konfirmationen och på lördagen blev det också både fritid och Tivoli. Och.... piercing. En konfirmand hade piercat sig i näsan.. en annan ovanför ljumsken (!)...en tredje i tungan.... en fjärde hade en stav genom örats ovandel.......

Söndagen spenderades i Svenska kyrkan i Köpenhamn. Mässa och därefter åter konfirmationsövning i form av rätt uppställning, bibelord och körsång.

Jag står i mittgången av kyrkan och skuttar runt som en gravt utvecklingstörd dirigent för att få dem att ta i mer och de sjunger så man får ståpäls. Kyrkoherden sitter och gråter.


Barnen i Svenska Gustafskyrkan/Köpenhamn hade byggt en kyrka av mjölkkartonger!




Ja just det: Främst DU Pappa, ta det lugnt nu.(Mamma har ingen dator och det är ju tur.) 

Jag har gjort något jag velat göra sedan jag var 17.


Jag piercade mig också. Inte tillsammans med konfirmanderna såklart, utan på egen hand, ganska spontant. Det var så lättillgängligt där på Ströget, piercingsalongerna fanns ju överallt! Jag var tvungen helt enkelt!

Och man kan ta bort den vid tillfällen då det inte passar sig. (Som när då? tänker jag, men iallafall.)



Sen kom jag hem: totalt slut i skallen, men med en fin söderballe som mannen byggde klart sent i höstas.

Har hunnit plantera lite....



Och viktigast av allt: Agaton har köpt sig en hatt. Han ser ut som Indiana Jones. Tycker han själv.

Imorgon åker jag till Köpenhamn med 35 ungdomar.

Jag VET således vad resfeber verkligen innebär.

Vi står och lagar den obligatoriska tacon här på fredagen. Spotify är på i köket och jag och mannen dansar loss till "On the Floor" men Jennifer Lopez och Pitbull, vi diggar samma som dottern. Fast vi dansar snyggare än hon.
Och så tänker man på när man själv var ung. Min pappa dansade inte.

Och han lyssnade på Victor Borge. Suck.

En jättestor lastbil utanför mitt fönster!

Det är den 1 april 1989. Jag går i 6:an och vi har varit på Omberg med hela skolan och tittat på grodor, eller ja, jag tror det var grodor.
Vi har haft med oss egen matsäck. Innan jag och mina kompisar cyklar hem för dagen kommer jag på att jag inte lyckats ordentligt med ett enda aprilskämt:
-"Kolla där!"
-"Vadå"?
-"En jättestor älg!"
-"A men eller hur, det går jag inte på"
-"Men där då, nu är det på riktigt, en räv!!!"
-"Nähä, det går jag inte heller på."

Så jag klurar lite och minns att jag har en tomat kvar i ryggsäcken som jag inte orkat äta.

Jag har också en fröken som jag inte riktigt kommer överens med. Vi klickar inte, som man säger. 

Hon har sin bil parkerad utanför skolan och jag kryper fram till den som en riktig agent nästan, medan kompisarna står på vakt. Jag trycker in tomaten långt in i avgasröret på hennes urblekta blå volvo.

Ger Viktoria och Linda en highfive och vi cyklar hemåt. Jag känner mig som aprilskämtens okrönta drottning där jag hojjar fram på min vita DBS med bockstyre. När jag nästan är hemma förbyts min triumf till ren skräck.

Tänk om alla avgaser går in i bilen nu, och fröken dör!?! Hela bilen kanske exploderar?!? Att fröken och jag inte klickar är en sak, men jag vill ju inte ha ihjäl henne!!!

Jag vänder om och cyklar så fort jag bara kan. Tramporna slår mot vristerna för jag tappar greppet mot sulorna, så bråttom har jag. Tänk om jag redan nu dödat min fröken!?!? Adrenalinet bankar i halsgropen och jag mår illa.

När jag kommer fram till skolan står bilen kvar. Jag springer fram och försöker peta ut tomaten men den sitter fast. Den sitter som berget!

Jag blir tvungen att gå in i lärarrummet och berätta, samt be om en gaffel för att få tag på tomaten.

Fröken står bakom mig på parkeringen och iakttar mig med armarna i kors. Det är nästan så hon otåligt stampar med främre delen av foten i marken så där som katten Toms ägare i Tom och Jerry gör när han gjort nåt hyss. 

Jag får till slut ut tomaten i rinniga smådelar. Det rinner saft med gula kärnor ur avgasröret. Fröken säger åt mig att det var ett dåligt skämt och jag cyklar skamset hem.

Roligare var det idag när jag säger till barnen:
-"Idag blir det inte tacos fast det är fredag."
Sixten ser sur ut
-"Näää, varför inteeee"?!
-"För fiskbilen kommer idag och jag tänkte köpa piraya. Det är så sällan de har det, och jag vet att vi åt fisk igår, men piraya är ju en delikatess, bara man inte äter de sylvassa tänderna."
Filippa tittar fram från sitt rum med rougeborsten i handen, jag ser att hon inte genomskådat mig och adrenalinet ökar.
-"Jag har nog hört talas om att det ska va rätt gott" säger hon eftertänksamt.

Jag studsar upp ur soffan, -"HAHA, APRIL APRIL"!!!!!!