Sus visade upp sitt lite stökiga plastburksskåp, och jag kände omedelbart en ivrig lust att på solidariskt manér visa mitt precis lika stökiga skåp.

Jag skulle visa Sus att hon inte på nåt sätt är ensam.

Men jag är ledsen Sus, jag råkar visst ha en man som är noggrann. För det här är inte mitt verk.

Jag har ofta svurit över att Viasat inte kirrat så vi kan se nyheter från Östergötland. Vi får ständigt veta vad som händer i Stockholm med omnejd. Vad har jag för nytta av att se inslag om klotter i Vällingby eller dagisköer i Akalla?!?

Idag fick jag äntligen lön för mödan eller vad man ska säga, när det rör lokalnyheter.

Den Robert Redford-lika nyhetsuppläsaren klädde av mig med blicken under hela sändningen och det var som om han och jag såg varandra i ögonen under hela tiden (förutom under nyhetsinslagen från Södertälje och reportaget om att de bygger stöttande ställningar under centralstationen för att den sjunker...) Han hade en röst som liksom viskade och de sista stavelserna i varje mening gick ner som ett flygplan för landning.... så där stabilt, tryggt men ändå erotiskt...

Jag hoppas att Viasat dröjer med Östgötanyheterna. Herregud, det är ju viktigt att veta vad som händer i kungliga huvudstaden också vettja!


Först tittade han nyfiket och intresserat på mig med sina blå ögon...


Sedan blev han mer bestämd: han vill helt enkelt ha mig. Ja: ni ser ju själva!


Nu är han snart klar, och ni ser hans nöjda, tillfredställda blick va?!?


Sedan avslutades vår kärleksstund med vädergubben som brukar kasta upp sin "knapp-med-sladd" i luften för att på ett snajsigt sätt fånga den, ni vet vem jag menar, men jag vet inte vad han heter....



Och han chockade mig totalt med den jättelika snorbroms han skaffat! Är inte mustaschkampanjen mot prostatacancer över för i år?

Ja han fick mig att helt komma av mig från den "virtuella kärleksstund" jag just upplevt.

Det har varit en helg i bohuslänska Grundsund, ni vet fiskarbyn där Saltön spelades in.

Jag och min gamla syster (som ändå är hipp) hade hyrt källaren hos Gerd och Allert.

Gerd och Allert kompletterar varandra som yin och yang. Allert är döv men har huvet med sig, och Gerd hör men är smått senil. Bara att heta "Allert" är novellunderlag nog.

Nåja, vi hyste in oss i den något mörka och murriga källaren, och så satte vi igång.

När man är 34 och 47 och aldrig har umgåtts mer än till stora familjefiranden med jättemiddagar så kan ni ju förstå vad vi hade att ta igen. Bara vi två, utan män, barn, föräldrar, kastruller, dukningar och placeringskort.

Att bara få prata och vara. Att hitta till varann efter många års frånvaro. Att framförallt skratta så som vi gjorde. För vi är ju så himla roliga. Tycker vi.

Likt två gamla paddor satt vi i den fuktiga källaren och pimplade vin medan solen gassade utanför. Vi hade liksom inte ens tid för att gå ut och sätta oss.



Sedan gick vi till Pelles Rökeri och åt skaldjur. Jag och den förlorade systern.


  

Det är en ynnest att ha en syster.

Här måste jag bara visa hur praktiskt det är att sova borta med en gammal äldre syster. Ty endast kvinnor över 45 tar med sig sopsäckar att hänga i fönstrena om rullgardinerna är för ljusa.