Det är inte bara min frisyr som är ett nytt inslag i mitt liv. (-har aldrig innan haft en champinjon på huvudet .) Utan också den stegräknare jag drar omkring på.

På jobbet har man kommit på att vi ska tävla i hur många steg man orkar gå varje dag, och det är ju galet. Jag får inte mer motion, snarare magsår. Jag vill ju förstås ha en massa steg och visa hur duktig jag är, men så tänker jag att om jag får FÖR många så tror de att jag hängt min räknare på nån av mina överaktiva barn och därmed fuskat, så då vill jag inte röra mig för mycket. Mina arbetskamrater råkar nämligen känna till att jag är ett latarsle av stora mått. Men så VILL jag ju ha bra resultat så då går jag, och så kommer jag på att nej, nu kan det bli för mycket så de tror att jag fuskat, så då stannar jag upp, och ja, ni fattar: Det är ju skitjobbigt med beslutsångesten jag får.

Att gå eller inte, det är frågan.