Ena dagen Florida, USA, nästa dag.... United Kingdom. Joho rå, idag kom ytterligare en vunnen auktion från Tradera.

Men idag är det från det aristokratiska England. Jag ska erkänna att jag inte blev lika entusiastisk över det jantelagsbruna paketet som dessutom var ganska medgånget. Tillplattat och skrynkligt. Men någon i röd ryttarkavaj och blanka stövlar har postat det.

Han har precis kommit hem från rävjakten över hedarna och nu tagit Land Rovern in till postkontoret. Lite sur över att ingen räv synts till, så han stannar till på The Happy Duck först för att trösta sig med en pint.

Det skulle bara stannat därvid, men så kom den rödhåriga Maggie med den silkeslena vita hyn fram till honom. Därför beställer han in ytterligare en pint. Bara för att få stå kvar. Han är ju gift, denna rävjagande godsägare. Men vem kan stå emot Maggie?

Fast hon är från enklare klass än han själv så kan hon föra sig som en riktig Lady. Förutom nu, när hon vårdslöst sätter sig på hans paket som ligger på barstolen bredvid. Han vågar först inte säga något, men så minns han att det faktiskt ligger ett Star Wars modellbygge i paketet som i sanningens namn är ganska ömtåligt. Han harklar sig och tar henne på axeln.

-Maggie darling, du sitter på mitt paket.

Han ser henne djupt i ögonen och försöker se allvarligare ut än vad han i verkligheten är. I själva verket är han knäsvag där hon sitter så nära. -"På ditt paket"? Svarar hon nonchalant och höjer ena ögonbrynet. Hon lyfter sakta på halva bakdelen så han precis kan dra undan paketet.

-Tack. Han lägger det bruna paketet på bardisken istället. Det är tillplattat, och han hoppas att hon inte ska märka det för då kanske hon blir generad och det vill han inte. Han vill ha henne så här som hon brukar vara, kaxig, självsäker och flirtig. Det är det som gör honom så svag.

En kort sekund fladdrar bilden av hans fru i huvudet på honom. Det är ingen vacker syn. Han försöker mentalt bläddra bort fruns glåmiga ansikte och hennes sneda gula tänder som han aldrig klarat av. Hennes sura uppsyn. Det är liksom som om han aldrig är god nog åt henne. Alltid något som hon surar över. Och då snörper hon med munnen på ett sätt så de där förbannade sneda tänderna sticker fram, precis som på en liten sork.

Han viftar bort tanken och tittar på den vackra Maggie som precis beställt in en Bloody Mary. Tänk om han kunde vrida tillbaka tiden till 1994 igen. Det var året han bestämde sig för att uppvakta frun, trots att hon redan då var ganska ful och tråkig. Han kunde bara inte bli kär i henne, men hon var klart godkänd av föräldrarna.

Han ville bara klara av det där med äktenskap så han kunde lägga energin på rävjakt istället. Rävar är lättare att jaga än kvinnor. Man behöver inte låtsas, spela, förställa sig.

Maggie pratar med pubägaren och han kan inte, trots att han står så nära, förstå vad de pratar om. Det är som om hela hans sinne blir berusat när hon är i hans närhet. Han försöker att komma in i deras samtal men det är omöjligt, så han koncentrerar sig på hennes doft istället.

Det är en blandning av Yorkshirepudding och lavendel han anar. Varför i helskotta luktar hon Yorkshirepudding, och hur luktar det egentligen?!? Han får inte ordning på sina tankar alls! Hon verkar inte lägga märke till honom alls längre så han sveper sitt glas och tar sitt paket.

Ute vid Land Rovern ångrar han sig för en stund. Men det blir bara så fånigt om han går tillbaka in igen. Nej nu måste paketet postas. Det ska till en Mrs Furman i Sverige.

Undrar vad portot blir?