Känner ni vad exklusivt dää luktar?!?

Vi sitter i soffan hos min goda vän, djurvännen Katti. Det är jag, Katti, en i rullstol och resten arbetar som grisskötare. Ingen av oss är i närheten av lackloafers eller finbyxa som säljaren. Hon är lite fin i kanten, men försöker ändå vara lättsam. Den påklistrade hurtigheten är enbart påklistrad. Det är som ett Tupperwareparty ungefär, fast här ska frossas i ljus.

Konsulenten som hon kallar sig för, går in för detta med hela sin själ. Hon berättar öppenhjärtigt om hur hon minsann jobbat som administratöööör på bred östgötska. Så gick hon in i väggen och det enda som gjorde hennes liv värt att leva var visst ljuspartyn. ”-Jag såg ljuset tack vare ljuuusen” som hon så fyndigt uttrycker det och så skrattar hon åt sig själv. En vacker historia om hur hon nu till slut kan leva gott på att sälja sina ljus. De är dessutom förstås de bästa i hela världen och de brinner så länge att man nästan önskar att de ska släcka sig självt.

Vi får lukta på så många sorter att det snurrar i huvet på mig. Det är dofter som heter havsdis, ocean, regnskogsvattenfall, svart orchidé (som luktar såå exklusivt, kääänner ni?!? frågar hon entusiastiskt.) Jag gör mig tidigt ovän med henne eftersom jag skojar om hennes ljus men försöker att finna förlåtelse genom att berätta att veken på vanliga värmeljus i affären som jag köpt inte går att tända efter en utblåsning. Det gillar hon, men fortfarande är jag en nagel i ögat på henne. Hon visar upp de mest smaklösa ljushållarna jag sett på länge. Det är låtsassmide i krusiduller och glasgrejer som "ger ett underbaaart sken, ser ni vad feiint det lyser, och ännu bättre bleiir dä på en svart duk, gööörfeint alltså."

Framförallt tycker jag mig märka att hon ser ner på oss andra, vi är inte lika fina som hon, och hon har redan märkt att ingen här kommer att varken vilja eller ha råd att köpa de tacky osmakliga delfinljushållarna i låtsas brons eller den tokdyra glasburken ”som man kan fylla med mossa på vintern eller med feina glaskuler på sommarn, gärna blåa så dä blir en marinkänsla som ju ä såå poulääärt.”  Pricken över I:et är när hon tar fram paradpjäsen, två höga ljusstakar i grovborstad silverfärg med lila antikljus i. Det ser ut som vilka ljusstakar som helst, men hon vill ha 600 kr för dem. Jag kippar efter andan. Är hon allvarlig? 600?!? Hon märker att vi tycker det verkar dyrt. ”Silver och lila tillsammans visar att man ä reiik.” Hör jag rätt, sa hon verkligen det där? Menar hon att om man har ljusstakar i silver med lila ljus så verkar man rik?

Jag känner mig som Hannibal Lecter när han säger till Clarissa Starling att hon är en bondkanin i fina skor men med billig parfym. Nu är det jag som ser ner på henne.

Det är sedan dags att fylla i vad man ska ha, och en och annan har kommit dit för att få gratis fika, de tittar knappt i katalogen utan plockar åt sig Kattis vackra muffins istället.

Säljaren, eller förlåt, konsulenten menar jag, kommer in i köket och försöker se klämkäck ut, hon har redan förstått att det inte kommer att bli någon succé ikväll. Hennes BMW har dragit mer soppapengar hit än att det ska löna sig. I ren frustration gnäller hon över att Katti har för få lampor. Vi kan ju inte se när vi ska fylla i beställningarna. Jag myser. Och köper ett 12-pack värmeljus som luktar smultron, enbart för att vara snäll mot Katti som får ”en feiin värdinnegåva och ju mer vi handlar desto feiinare blir det.” Inte en enda sak till ska jag ha.

12 stycken värmeljus kostar dessutom 95 kr. Men så ska de ju klara att brinna hur många timmar som helst. Först skulle man bara ”trimma veken” (där kunde jag inte heller hålla käft) och trycka ner stearinet på kanterna samt tillbe företagets skapare Mabel Baker som levde i USA i början på 1900-talet och som enbart använde 100% vax. 

   


Kommentarer

fröken Elin:

Hahaha, klockren beskrivning! Jag vågade inte säga något när vi pratade i onsdags, för jag trodde att det skulle höras :-D. När jag var på sånt party försökte de sälja en ljuslykta som såg ut som en 90-talslampa, för den var exemplarisk för kattägare. Fast jag köpte faktiskt jättefina stenljus och ett doftljus i fin burk.

Jag kan också skriva konsulent på mitt cv. Oriflamekonsulent.

2010-03-05 @ 15:13:07
Den hemska tvillingen:

Öskötskan gör det på någe vis ännu mer exklusivt hördu. Och jag hade heller inte kunnat hålla käft, jisses vilka människor det finns.

Men väldigt roligt beskrivet...

2010-03-05 @ 15:50:22
Bettina:

Du ska ju självklart uppträda som ståuppare!!! Jag älskar dina roliga betraktelser, och ja, jag har läst högt för hela familjen ibland!

Men här hemma är vi inte rädda för lite fula ord så kör på! Vilfred gapskrattade när du körde fast i snön och skrek K * K!!!

2010-03-05 @ 16:23:26
Åse:

Underbar inledning på fredagskvällen. Visst är det jobbig när man ska försöka vara lite rolig och det landar helt fel... .eller det är inte så jobbigt faktiskt, man kan ju inte rå för om folk inte har humor.. hahaha du är helt underbar Furman....

2010-03-05 @ 18:39:25
Markattan:

Det här hade jag gärna lyssnat på. Ljudblogga lite är du snäll.



Östgötska är ju nästan det roligaste som finns. Ska man dessutom försöka göra sig märkvärdig så blir det ju lyteskomik.



Det finns gränser för vad jag betalar för 12 värmeljus, 95 spänn är högt över den gränsen.



Men tack för flabbet. Mycket underhållande

2010-03-05 @ 18:46:48
Gustaf:

Hahaha, ibland får du till det så jäkla kul, då e du bara BÄST på att återberätta FF!! :-D

Annars, lagom bra ;-)

2010-03-05 @ 19:28:19
Realisten:

Hahaha! Den där delfinljushållaren är bland det fulaste jag har sett.

2010-03-05 @ 20:17:36
kicki:

Jag har en så tydlig bild av det hela så det känns som om jag var där. Vad köpte jag?

2010-03-05 @ 22:30:45
Furman:

Kicki, en bronserad delfinljusstake såklart! Du tyckte den var citat: 'kitchig som bara den'

2010-03-05 @ 22:49:19
Marie:

Nästa gång jag får en inbjudan till ett så'nt där party ska jag tacka ja för jag inser ju nu att det är nå't utöver det vanliga

2010-03-06 @ 00:00:38
marcela:

Det blev ju precis som du tänkt dig. Själv ska jag till ikea och inhandla lite billigare ljus för oss vanliga människor. kram

2010-03-06 @ 12:06:33
Äjj-Käjj:

Åh, kära nån! hahaha.

2010-03-06 @ 16:14:15

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.