Klockan är 5.40 och min vattkoppsprickiga son öppnar dörren och fast jag ljuger att det är natt så måste han kissa först. När han kommer tillbaka tar jag honom i handen så han inte ska snubbla i mörkret när han ska lägga sig igen.

-"Ja måste sova nu föj sen ska Lippa väcka mej föj vi ska sjunga ja må du leva föj dej" informerar han medan jag trampar runt på vassa legobitar. Jag somnar däremot inte om, utan lyssnar på hur Filippa smyger upp och väcker sina syskon, och hur de drar in vattenkokaren från köket till hennes rum (!) för att det inte ska höras att de gör kaffevatten och inte helt överaskad "vaknar" jag alltså av att barnen står med kaffebricka vid sängen.

De har sett till att det inhandlats mazariner i smyg som de satt tända ljus i. Sixten har fått en våtservett med citrondoft av en klasskompis som jag får i present.

Vilken ynnest det är att ha så fina kärleksfulla barn.