Maj är som det brukar vara. Helt överjävlig. Det är så mycket både på jobbet och på fritiden att man inte hinner med sig själv - eller bloggen.

Hemma ser det ut som ett sönderbombat Beirut, vi har påbörjat renovering i Filippas rum som aldrig tycks bli klar och byggdammet ligger som en grå hinna över hela undervåningen. För att inte tala om Bengans hår som kantar alla rum.

Det har varit konfirmation med återigen: ett fantastiskt gäng konfirmander, Agaton har fyllt 5, vi har haft 3x musikal med barnkörerna och ett första försäljningskliv in i Mary Kays makeupvärld, ja... och en bokad semester till Italien. 

Jag återkommer när jag hinner andas.

Hon som piercade mig i Köpenhamn såg ut som Shreks syster. Hon hade inplantat i form av bockhorn i pannan och orden "Horror" intatuerat med gröna slimebokstäver strax under hornen och små mörkblå fladdermöss över kindben och näsa. Piercingar i precis hela nyllet. Jag har nog aldrig sett någon med så mycket grejs i ansiktet. Men hon var extremt noga med hygienen och hon sa "-Du skal icke ta ud din legepiercing före din legeperiod, for det at den skal vaere til minst 3 uger" Det betyder att hon rådde mig till att inte byta min piercingstav förrän efter 3 veckor då det läkt (om jag skött mig efter reglerna på pappret.)

Men så, efter 2 veckor i fredags, tyckte jag att min stav var lite för lång och att den skrapar mot min tand, och emalj vill man ju ha kvar, så jag tog ur den och bytte till den lite kortare staven. Jag tänkte "inte stå över ett handfat-piercingkulan kan ramla i avloppet -gå till sovrumsspegeln istället"
Och där tappade jag kulan. Den rullade....rullade...och rullade till en golvspringa.

Och föll i.

Gästerna Elin och Emma blev tvugna att bryta upp en bit av sovrumsgolvet för att få tag på den. Fast den försvann ändå, dammsugaren till trots. Själv satt jag och försökte hålla kvar staven i hålet.

 

Efter att 1 kvaderatdecimeter brytits upp så upptäckte vi att den gamla kulan funkade på den nya kortare staven. Så glädjen var trots det stor, för den satt tajtare så den inte rörde min tand. Det här skulle nog bli bra!

Men så vaknade jag imorse.

Då upptäckte jag att plattan som sitter på insidan av munnen (4 mm bred) åkt in i själva köttet. Det hade blivit för trångt eftersom det inte är färdigläkt och så har den slinkit in under natten. Jag springer in till badrummet med bultande hjärta.




-Aaaaaaa! Attila!!!!! Med fingararna i munnen har jag vikt upp läppen för att se den försvunna plattan. -Gän haj ågt in!!!!! *den har åkt in!!!!*
Han flyger upp ur sängen, tvättar händerna och tar tag i min läpp som en erfaren kirurg (typ) vänder den ut och in och skådar eländet. Han trycker ner kulan för att få ut plattan men det är alldeles för svullet. Den har liksom växt in känns det som. Jag börjar få panik, ser framför mig vilka enorma inflammationer jag kan åka på och samtidigt bär jag på svår skam över att jag är 35 år och inte har förstånd till att följa skötselråd.

Vi går ner till köket där barnen sitter vid bordet för att äta frukost. Vi bestämmer oss för att ta tag i det innan jag börjar ge mig på en macka och jag har sköljt munnen med Listerin så det ska vara bakteriefritt. Han tvättar återigen sina händer och börjar trycka medan jag sliter tag i hans byxfickor av smärta. Han trycker och trycker och jag känner blod och varsmak i munnen men plattan stannar kvar inne i köttet. Tårarna sprutar och jag skriker. Sixten och Matilda blundar av skräck och ber till Gud.


Mannen ger upp. Jag gnyr något om att "de på medeltiden åtminstone fick sprit" och han ger mig 2 cl äcklig örtsprit som bara det kan ha ihjäl vem som helst. Sedan blir jag skickad till soffan där jag inte kan bjuda till motstånd som jag tydligen gjort i köket.

De där 2 centilitrarna gör sin verkan fort på fastande mage så jag liksom bara gapar. Han trycker ner mig och genom ett slags födsloskrik, ett riktigt primalljud från mitt innersta kommer den lilla plattan ut igen. Jag har fött. Genom läppen.

Nu ska jag lyssna på hon Skreks syrra, för hon visste nog vad hon pratade om.