Blanda ihop 36 konfirmander, 5 ledare från förra årets konfirmander, 1 mamma, 1 musiker, 1 virrig kyrkoherde och så jag.
Låt det stå och jäsa i ett litet dammigt församlingshem på Östermalm med bara fyra toaletter och en dusch från söndag till tisdag.
Då har ni fått en liten lägerkaka som jag hoppas ska smaka gott.
Auf wiedersehen!
Tjejen på bilden håller i en spruta med lugnande, precis vad jag behöver!
Låt det stå och jäsa i ett litet dammigt församlingshem på Östermalm med bara fyra toaletter och en dusch från söndag till tisdag.
Då har ni fått en liten lägerkaka som jag hoppas ska smaka gott.
Auf wiedersehen!
Tjejen på bilden håller i en spruta med lugnande, precis vad jag behöver!
Mäh hallå?
Den här mannen fick igår visa legitimation på Systembolaget i Ödeshög. Han fyller 40 om 2 år.
Han har skepparkrans liksom.
Note to self:
Om jag en gång till får ett tråkigt besked i fikarummet på mitt jobb så är inte "vilken tur att jag ska på fest ikväll för jag tänker supa mig full" en bra replik.
Hur förtvivlad jag än må vara.
Hur förtvivlad jag än må vara.
Det här med Job.
Det finns en bok i Bibeln som heter Job.
Den handlar om en farbror som just heter.... Job.
Job gör som Gud vill, är lydig och ja han är en schysst kille helt enkelt.
Satan har just rest runt jorden och spanat in läget. Han träffar Gud som frågar om han sett till Job som ju är en sån hyvens kille. Jag tror Gud skryter lite över en av sina skapelser typ. Satan svarar att det inte är så konstigt att Job är snäll och trevlig när han har det så bra. Det går bra för hans gård och han har tio friska rosiga barn. Vem skulle inte vara go och glad och tacksam då?
Så Satan tar ett snack med Gud. Tänk om man skulle se till att ta bort Jobs ägodelar, är han lika trevlig och tacksam då? Gud säger "go for it."
Job blir av med det han äger. Inte kul alls. Men Job, han är fortfarande glad och tacksam för det han har.
Satan tar sig ett nytt snack med Gud. Alltså han har ju fortfarande boskap och friska barn...det är väl inte så konstigt om Job fortfarande går och trallar på sin gård?!? Satan drar sina långa äckliga fingrar genom sitt bockskägg "-Jag tar djuren och barnen ifrån honom, så ska nog smilet från hans mun torkas bort!"
"-Go for it" säger Gud. Vi snackar vadslagning här alltså.
Job mister sina tio barn, de dör efter en fest och djuren med. Fortfarande är han tacksam för det han har och gnäller inte så värst.
Gud är god, tralla-la-la. Herregud, han har ju ändå hälsan kvar, det är inte alla som har!
Satan pratar med Gud igen. "-Det är ju inte så konstigt att han är nöjd, han är ju ändå frisk... Om jag ger honom lite varblåsor, ja varför inte spetälska... så blir det nog annat ljud i skällan" föreslår Satan. "-Go for it" säger Gud och tar sig en kopp med rättvisemärkt te.
Nu är det inte så himla kul att heta Job längre. Men han klagar inte utan fortsätter att lovsjunga Gud, hans fru tycker att det är befängt, men Job menar att om man nu kan få så mycket gott av Gud så får man ju räkna med lite ont också.
Alltså tänk, han har mist det han äger, och sina fina barn. Men hans tjatiga asjobbiga fru överlever minsann och hon är på honom hela tiden, det i sig är ytterligare ett straff. "-Men hallå ta livet av dig, vänd ryggen åt Gud och ta slut på det hela" gnatar hon. Visst, hon tar ju hand om honom när han nu ligger med sina varblåsor men om hon bara kunde vara tyst!?! Tänk er frun i "Pang i bygget", fast hon inte ropar "Basil" utan "Jo-ob."
-"Jo-ob, vill du ha grävlingsoppa?"
-"Nej, jag är inte hungrig, låt mig sova."
-"Jo-ob! Liiiite Grävlingsoppa iallafall?!"
Hans tre kompisar kommer över för att visa empati, de sitter tillsammans i tysthet i sju dagar. (Vad nu det skulle göra för nytta... själv skulle jag väl baka bullar och ge bort, eller gå till apoteket och köpa nån salva åt min variga vän.)
Då lackar Job ur tillslut, nu jävlar alltså!!! Han förbannar den dag han blev född. Han pekar finger åt Gud och hans elakheter. En av karlarna tystar ner honom och menar att Gud inte har nåt intresse av att skada människor, att han står ovan sånt. Skyll inte på Gud liksom.
Nu kan inte Gud vara tyst längre, han snackar genom en storm för det hörs så bra då. Han säger att för att ett djur ska överleva måste ett annat dö, och att alla hans skapelser åberopar honom.
Job fattar till slut och ser hur Gud egentligen "jobbar". Då får han tillbaks sin hälsa, tio nya rosiga ungar och alla saker han blivit av med, ja tom. dubbelt så många djur som innan. Ja det var historien om Job.
Kärnan i det hela är teodicéproblemet, alltså: Hur kan Gud som är så god och allsmäktig, tillåta att en massa hemskt händer oss?
Men det var inte det jag tänkte vidröra, för jag känner mig lite för ytlig och glättig för det idag. MEN vad jag länge gått och undrat över är om hans namn faktiskt har med ordet Jobb och "jobbigt" att göra?
För det var ju rätt jobbigt att vara Job? Men till slut fick han lön för mödan, precis som vi får den 25:e varje månad när vi gått till jobbet...
Den handlar om en farbror som just heter.... Job.
Job gör som Gud vill, är lydig och ja han är en schysst kille helt enkelt.
Satan har just rest runt jorden och spanat in läget. Han träffar Gud som frågar om han sett till Job som ju är en sån hyvens kille. Jag tror Gud skryter lite över en av sina skapelser typ. Satan svarar att det inte är så konstigt att Job är snäll och trevlig när han har det så bra. Det går bra för hans gård och han har tio friska rosiga barn. Vem skulle inte vara go och glad och tacksam då?
Så Satan tar ett snack med Gud. Tänk om man skulle se till att ta bort Jobs ägodelar, är han lika trevlig och tacksam då? Gud säger "go for it."
Job blir av med det han äger. Inte kul alls. Men Job, han är fortfarande glad och tacksam för det han har.
Satan tar sig ett nytt snack med Gud. Alltså han har ju fortfarande boskap och friska barn...det är väl inte så konstigt om Job fortfarande går och trallar på sin gård?!? Satan drar sina långa äckliga fingrar genom sitt bockskägg "-Jag tar djuren och barnen ifrån honom, så ska nog smilet från hans mun torkas bort!"
"-Go for it" säger Gud. Vi snackar vadslagning här alltså.
Job mister sina tio barn, de dör efter en fest och djuren med. Fortfarande är han tacksam för det han har och gnäller inte så värst.
Gud är god, tralla-la-la. Herregud, han har ju ändå hälsan kvar, det är inte alla som har!
Satan pratar med Gud igen. "-Det är ju inte så konstigt att han är nöjd, han är ju ändå frisk... Om jag ger honom lite varblåsor, ja varför inte spetälska... så blir det nog annat ljud i skällan" föreslår Satan. "-Go for it" säger Gud och tar sig en kopp med rättvisemärkt te.
Nu är det inte så himla kul att heta Job längre. Men han klagar inte utan fortsätter att lovsjunga Gud, hans fru tycker att det är befängt, men Job menar att om man nu kan få så mycket gott av Gud så får man ju räkna med lite ont också.
Alltså tänk, han har mist det han äger, och sina fina barn. Men hans tjatiga asjobbiga fru överlever minsann och hon är på honom hela tiden, det i sig är ytterligare ett straff. "-Men hallå ta livet av dig, vänd ryggen åt Gud och ta slut på det hela" gnatar hon. Visst, hon tar ju hand om honom när han nu ligger med sina varblåsor men om hon bara kunde vara tyst!?! Tänk er frun i "Pang i bygget", fast hon inte ropar "Basil" utan "Jo-ob."
-"Jo-ob, vill du ha grävlingsoppa?"
-"Nej, jag är inte hungrig, låt mig sova."
-"Jo-ob! Liiiite Grävlingsoppa iallafall?!"
Hans tre kompisar kommer över för att visa empati, de sitter tillsammans i tysthet i sju dagar. (Vad nu det skulle göra för nytta... själv skulle jag väl baka bullar och ge bort, eller gå till apoteket och köpa nån salva åt min variga vän.)
Då lackar Job ur tillslut, nu jävlar alltså!!! Han förbannar den dag han blev född. Han pekar finger åt Gud och hans elakheter. En av karlarna tystar ner honom och menar att Gud inte har nåt intresse av att skada människor, att han står ovan sånt. Skyll inte på Gud liksom.
Nu kan inte Gud vara tyst längre, han snackar genom en storm för det hörs så bra då. Han säger att för att ett djur ska överleva måste ett annat dö, och att alla hans skapelser åberopar honom.
Job fattar till slut och ser hur Gud egentligen "jobbar". Då får han tillbaks sin hälsa, tio nya rosiga ungar och alla saker han blivit av med, ja tom. dubbelt så många djur som innan. Ja det var historien om Job.
Kärnan i det hela är teodicéproblemet, alltså: Hur kan Gud som är så god och allsmäktig, tillåta att en massa hemskt händer oss?
Men det var inte det jag tänkte vidröra, för jag känner mig lite för ytlig och glättig för det idag. MEN vad jag länge gått och undrat över är om hans namn faktiskt har med ordet Jobb och "jobbigt" att göra?
För det var ju rätt jobbigt att vara Job? Men till slut fick han lön för mödan, precis som vi får den 25:e varje månad när vi gått till jobbet...
Räck upp en hand!
Räck upp en hand alla ni som har en jobbarkompis som med glädje och dessutom gratis stickar en assnygg halsduk till er på beställning!
Nä, det var väl det jag tänkte..... hon växer inte på träd min Gunni!
Nä, det var väl det jag tänkte..... hon växer inte på träd min Gunni!
Snarkduell: Bengan VS Mannen
Det är inte underligt om jag har mörka ringar under ögonen.
Hör de här två filmklippen (ni får se på dem också om ni vill, men det är kolsvart i rummet så det ger inte mycket.) Höj ljudet och känn empati med mig.
Det här är Bengan som ligger till höger om min säng.
Och det här är Mannen till vänster. Observera att detta var en "mild" snarkningsomgång från hans sida.
Hör de här två filmklippen (ni får se på dem också om ni vill, men det är kolsvart i rummet så det ger inte mycket.) Höj ljudet och känn empati med mig.
Det här är Bengan som ligger till höger om min säng.
Och det här är Mannen till vänster. Observera att detta var en "mild" snarkningsomgång från hans sida.
Den bittra ljusförsäljerskan
Skam den som ger sig!
Jag har ju varit på ljusparty förut och kräkits åt det, men jag ger mig inte, å nej, än en gång beger jag mig till ett sånt här spektakel.
Det är en annan försäljare nu. Jag pustar ut. Man måste ju ge människor en chans. Trots att de vill pracka på en fula grejer till ett hutlöst pris.
Ganska snart berättar försäljaren att hon inte skakar av nervositet utan av sin sjukdom. Parkinson tänker jag. Men nej, det dröjer inte förrän hon berättat om sin reumatism. Och hur fruktansvärt jobbigt det är. Jag ska alltså handla av medlidande, för det hon dukat upp på bordet är så motbjudande att bara medlidande kan få mig att vilja spendera pengar. Hon berättar dessutom att hon ÄNTLIGEN jobbar för ett företag som inte gjort henne besviken. För det har kommunen lyckats med. Nej, aldrig mer ska hon utnyttjas av kommunen igen.
Den svartklädda skakiga tjejen tar fram allehanda ljus och ljusstakar och lovsjunger företagets grundare som började det hela genom att plocka mullbär(?) för att tillverka de första ljusen på egen hand. Och alla tacky grejer har tillverkats för hand, jorå. Och själv är jag hjärnkirurg.
När hon tar fram ett orangemetallic-glimrande fat i form av ett höstlöv så vet jag inte var jag ska ta vägen.
-"Jag har en kompis som jag undrar om hon inte är blond på riktigt" säger hon och ser ut över församlingen med en finurlig min....
"-Hon undrar VARJE gång om jag köpt den på IKEA, och VARJE gång får jag säga att den inte är det. Men hon är för snål." Vi förblir tysta, även de blonda.
På tio minuter har hon träffsäkert lyckats rikta karatesparkar både mot blondiner och kommunen.
Hennes reumatism har gjort henne bitter helt klart. 
Handblåst in my ass.
Den här pjäsen har de haft säljstopp på för att de skulle räcka till oktober. Alla, jag menar ALLA vill ha dessa eftersom de är "så bra för oss kreativa som vill pynta mitten av staken med höstlöv eller varför inte hasselnötter".
En härlig katt som passar förträffligt nu till Halloween. Man kan ha den framme resten av året om man är kattvän. Japp. Absolut. Tur att jag gillar hundar.
Andhämtning, om man VILL.
Jag har varit i Vadstena på retreat. Jag trodde att man skulle vara tyst hela tiden och typ ringa i en liten klocka om man ville säga något. Att det skulle vara som i ett kloster. Att man skulle behöva prata teckenspråk för att få någon att skicka potatisen vid matbordet. Att jag skulle bli hemskickad för att jag inte kunnat hålla käften utan stört de andras längtan efter tystnad.
Fast det var inte så.
Man får bo i ett rum, gå till ett dukat bord och dricka hur mycket kaffe och te man vill. Man får göra vad man vill, vila, läsa, promenera, gå på gudstjänster. Gå till Dressman på gågatan. Eller inget av det. Eller alltihop.
Jag var först lite rådvill. -"Men herregud, får jag liksom SOVA i 30 timmar om jag vill?!?" frågade jag "ledaren".
-"Ja" sa hon. Och log.
Först gick jag in i mitt rum och bäddade sängen. För att jag ville. Typ. Sedan satte jag mig och tittade på schemat över vad man kan göra OM MAN VILL.
Jag lägger mig ner och börjar läsa. Får ett pirr i magen av VALFRIHETEN. Jag har aldrig känt mig så fri att göra vad jag vill så jag får nästan en adrenalinkick av det. Samma pirr som inför en FF-fest när man är 14 år. Jag kommer få magkatarr om jag inte lugnar ner mig och får ner pulsen.
Jag läser och läser, fast boken är på engelska så det är lite knöligt i början. Inte ens kul. Så jag KAN sluta läsa OM JAG VILL. Det är iskallt på rummet. Jag drar på mig mina norska raggsockar, alla tröjor jag har, en sjal ända upp i nyllet så det blir imma på glasögonen. Filt. Ska det vara så här kallt? Är det för att vi är nära klostret, så man liksom ska gissla sig lite, lida lite som Jesus gjort för oss?
Jaha, nej men titta, bakom gardinen finns visst en termostat. Jag vrider upp värmen. För att jag vill. Överleva.
Jag känner hur jag liksom vaggas in i sömn precis som Sir Väs på julafton.
Vaknar. Går ut i samlingsrummet och pratar med lite folk som också är där för att andhämta sig i Vadstena.
Vi talar om andlighet, om livet, om allt utom vädret, eller knäppa chefer, kyrkliga problem och sånt som annars lätt kommer upp när "kollegor" möts. Det känns nästan som vi är med i "Sommarpratarna" på TV. Fruktsamma samtal som man liksom planterar i sitt hjärta där de får växa som minnen.
Jag dricker ca 12 liter te med ljunghonung och bara är. Helt fantastiskt.
Så fruktansvärt kallt. Näsan var som en iskub.
Innan jag fick upp värmen låg jag och fantiserade om att väskan i hörnet var en tänd kakelugn.
Fast det var inte så.
Man får bo i ett rum, gå till ett dukat bord och dricka hur mycket kaffe och te man vill. Man får göra vad man vill, vila, läsa, promenera, gå på gudstjänster. Gå till Dressman på gågatan. Eller inget av det. Eller alltihop.
Jag var först lite rådvill. -"Men herregud, får jag liksom SOVA i 30 timmar om jag vill?!?" frågade jag "ledaren".
-"Ja" sa hon. Och log.
Först gick jag in i mitt rum och bäddade sängen. För att jag ville. Typ. Sedan satte jag mig och tittade på schemat över vad man kan göra OM MAN VILL.
Jag lägger mig ner och börjar läsa. Får ett pirr i magen av VALFRIHETEN. Jag har aldrig känt mig så fri att göra vad jag vill så jag får nästan en adrenalinkick av det. Samma pirr som inför en FF-fest när man är 14 år. Jag kommer få magkatarr om jag inte lugnar ner mig och får ner pulsen.
Jag läser och läser, fast boken är på engelska så det är lite knöligt i början. Inte ens kul. Så jag KAN sluta läsa OM JAG VILL. Det är iskallt på rummet. Jag drar på mig mina norska raggsockar, alla tröjor jag har, en sjal ända upp i nyllet så det blir imma på glasögonen. Filt. Ska det vara så här kallt? Är det för att vi är nära klostret, så man liksom ska gissla sig lite, lida lite som Jesus gjort för oss?
Jaha, nej men titta, bakom gardinen finns visst en termostat. Jag vrider upp värmen. För att jag vill. Överleva.
Jag känner hur jag liksom vaggas in i sömn precis som Sir Väs på julafton.
Vaknar. Går ut i samlingsrummet och pratar med lite folk som också är där för att andhämta sig i Vadstena.
Vi talar om andlighet, om livet, om allt utom vädret, eller knäppa chefer, kyrkliga problem och sånt som annars lätt kommer upp när "kollegor" möts. Det känns nästan som vi är med i "Sommarpratarna" på TV. Fruktsamma samtal som man liksom planterar i sitt hjärta där de får växa som minnen.
Jag dricker ca 12 liter te med ljunghonung och bara är. Helt fantastiskt.
Så fruktansvärt kallt. Näsan var som en iskub.
Innan jag fick upp värmen låg jag och fantiserade om att väskan i hörnet var en tänd kakelugn.
Liten ostbågeskola
Jag har varit inne på ämnet flera gånger, men det tål att tas om.
Så här är det: en god ostbåge är alltid smal. Mörkorange. Gärna böjd, men inte alltid, faktum är att några av de godaste man kan få tag på är spikraka men då är de ofta "pruttiga" som jag kallar det.
Vad är då en "pruttig" ostbåge kan man fråga sig? Jo det innebär att den är hackig eller räfflad om man så vill. Gemensamt för dem alla är att de är extremt porösa och starka i smaken. De kan nästan kännas lite fuktiga. Det är enbart OLW som kan göra bra ostbågar, medan Estrella gör bättre chips och jordnötsringar.
Ostbågarna på den undre raden är som ni ser, ljusa, tjocka, korta, ofta är de riviga på ytan och luftiga ungefär som majskrokar eller såna där platta riskakor som finns på kinakrogarna. Dessa är smaklösa och intetsägande. Man kan känna på förpackningen redan i affären om det är en bra påse eller inte, men det krävs lite övning.
Är du en sån som lägger upp ostbågarna i öppen förpackning så de ska "ligga till sig lite"? Då har jag bara en sak att säga: USCH.
Övre raden: eliten
Undre raden: de utstötta (med all rätt)
Så här är det: en god ostbåge är alltid smal. Mörkorange. Gärna böjd, men inte alltid, faktum är att några av de godaste man kan få tag på är spikraka men då är de ofta "pruttiga" som jag kallar det.
Vad är då en "pruttig" ostbåge kan man fråga sig? Jo det innebär att den är hackig eller räfflad om man så vill. Gemensamt för dem alla är att de är extremt porösa och starka i smaken. De kan nästan kännas lite fuktiga. Det är enbart OLW som kan göra bra ostbågar, medan Estrella gör bättre chips och jordnötsringar.
Ostbågarna på den undre raden är som ni ser, ljusa, tjocka, korta, ofta är de riviga på ytan och luftiga ungefär som majskrokar eller såna där platta riskakor som finns på kinakrogarna. Dessa är smaklösa och intetsägande. Man kan känna på förpackningen redan i affären om det är en bra påse eller inte, men det krävs lite övning.
Är du en sån som lägger upp ostbågarna i öppen förpackning så de ska "ligga till sig lite"? Då har jag bara en sak att säga: USCH.
Övre raden: eliten
Undre raden: de utstötta (med all rätt)
Award minsann!
Jag fick en award av bondens fru och i den ingick det att lista tre saker som ligger en varmt om hjärtat. Ni fattar ju att min man, mina barn och hunden ligger mig varmast om hjärtat så jag hoppar över en så självklar sak.
Men det passar bra att få en sån här uppgift när det råder bloggtorka i skallen.
1.Skaldjur, framförallt kräftor.
2.Smala "hackiga" mörkorangea ostbågar som är spröda (alltså får man rensa bort halva påsen) från OLW.
3.Det Okända på Tv4+
Jag skickar awards till Åse, Äjj-käjj och Musikunge.
Jag känner ett stort behov av att lista tre saker som INTE ligger mig varmt om hjärtat också.
1.När man tvättar ansiktet och det rinner vatten från handlederna och ner i tröjärmarna.
2. När man trampar i vatten från blöta vinterskor med strumporna på.
3.Signaturmelodin till barnprogrammet Amigo, "A-amigo A-a-amigo"
Men det passar bra att få en sån här uppgift när det råder bloggtorka i skallen.
1.Skaldjur, framförallt kräftor.
2.Smala "hackiga" mörkorangea ostbågar som är spröda (alltså får man rensa bort halva påsen) från OLW.
3.Det Okända på Tv4+
Jag skickar awards till Åse, Äjj-käjj och Musikunge.
Jag känner ett stort behov av att lista tre saker som INTE ligger mig varmt om hjärtat också.
1.När man tvättar ansiktet och det rinner vatten från handlederna och ner i tröjärmarna.
2. När man trampar i vatten från blöta vinterskor med strumporna på.
3.Signaturmelodin till barnprogrammet Amigo, "A-amigo A-a-amigo"
Säg mig.....
Om man är 34 år och skaffar töjningar i sina öron... är det trettioårskris eller fyrtioårskris man har då?
Egentligen är det skitsamma, jag har velat ha det i flera år och har hittat snygga töjningspluggar med körsbär på som jag bara ska ha i. 10mm sedan får det räcka.
Veckan som gått
Jag har börjat baka bröd. Godare och billigare. Herregud, snart blir jag en kopia på min svärmor.
Det växer fortfarande smultron utanför pastorsexpeditionen. Fast det är oktober. Asgoda.
Känner stolthet...men också en jäkla press att förvalta detta på ett bra sätt.