Om att tänka positivt.

Tom. Mannen känner sig deppig i det konstanta regnandet. Han är annars en jämn och härlig nisse med ett humör man kan lita på, det blir liksom sällan några ups or downs. Bara ett jämnt vågskvalp, sådär: plums plums.

I telefonen med den hurtige goa Dalmasen (som är gift med hon som springer och åker skridskor på Tåkern samt kommer med förkylningskit när man är sjuk) beklagar han sig över vädret. Svaret blir naturligtvis på klingande dalmål:
-Tänk positivt, mycket regn är bara bra för svampen!

Ja men så där ja, nu känns det bättre.

DET ÄR BARA DET ATT VI ALDRIG HITTAR NÅN JÄVLA SVAMP SOM GÅR ATT ÄTA!!!!!!!!!!!


Jag lättar mitt hjärta.
Ja just det. Om det är någon som undrar varför jag bloggat så lite de sista veckorna så är det inte för att jag är en mycket upptagen och viktig människa.

Det är för att jag mått rätt dåligt över det faktum att det snart är höst (det började jag tänka redan första veckan på semestern - hajja vilken tokrolig filur jag är), att jag inte vet vad jag vill göra med mitt yrkesliv, att jag har PMS typ 3/4 av månaden med ömsom ilska, skratt och gråt. Mest ilska och håglöshet. Den lilla sol jag sett har varit avgörande för mitt humör, likaså alkoholhaltiga drycker. Bitit ihop för att inte förstöra för alla i familjen, bitit så det värkt i käkarna.

Helt jävla crazy kan man säga. Bättre semester nästa gång.



Nu på måndag börjar jag jobba, och vardagslivet kommer igång. Det gäller att se det sköna och hemtama i det. Jorå så att......mmmmm....så är det.

Jag blev kär.
Det sista jag hade förväntat mig av semestern var att jag skulle bli kär.

I en stad.

Som jag dessutom tyckt illa om. Utan anledning. Ungefär som folk som tycker illa om invandrare för att de egentligen bara är rädda för det okända och annorlunda.

Norrköping. Du var så fin igår. Klockan åtta på kvällen, solen som fortfarande vilade över gator och spår, den ljumma vinden, de spinkiga tonårstjejerna med guldskärp och platåskor som spottade på gatstenen, Lindens skyltfönster, alla kvällshungriga invandrare på Mc Donald's. Husen med sina födelseår på fasaden. Allt var som i en vacker fantasistad någonstans långt borta. Vi började prata om att bo där.

Det kan vara så enkelt att det bara är en vanlig sketen stad och att det var den första kvällen med sol och medelhavsljumma vindar jag känt på länge. Låt oss inte rota i det.


P.s Norrköping har en Busfabrik som är jättestor och dessutom finns massagestolar till de vuxna. Den i Linköping ter sig blek i jämförelse. D.s

kom ihåg!
Matilda har börjat på simskolan. Man måste ju ha något att tugga på i bussen på hemvägen.... så en kom ihåg-lapp är ju det enda rätta! 

 

Sista veckan.
Vi är hemma och jag har bara en vecka kvar på semestern.

Jag måste dämpa ångesten med rosévin för att inte falla för djupt av det faktum att jobbveckan kommer starta med ett tältläger i en skog. Med dass.

Jag hatar dass lika mycket som jag hatar krig och orättvisor. Särskilt om de delas med cirka 300 andra som skiter efter varje måltid så de blir fulla efter bara ett par dagar, för det är så länge jag står ut. Sedan ska jag hem och hjälpa till med ett annat jobb i församlingen, gudskelov.

Jorå........ så rosévin är min livlina just nu. Make sense, doesn't it?


Glada barn på Grönan, nästa vecka kan det bli Liseberg....... vi får se....

Hej, datorn funkar!!!
Sitter äntligen vid en fungerande dator i svärföräldrarnas hus. Det har blivit Gröna Lund, Mariefred och syrian-sightseeing i Södertälje. Träffat goda vänner och bara haft det skönt.

Vädret har varit bra och imorgon far vi hem igen. Svärmors VHS-samling som vi hittade var däremot inte lika bra, eller vad sägs om "Kungen 50 år, inspelad från TV1", "Maharadjans dotter" (ungersk dubbning), "Prins Bertil död -kortege genom Stockholm, även bilder från inuti slottet" eller "Ceausescus avrättning"?

Nåja, vi fick låna lite av goda vännerna och så hyrde vi en toppensuverän film: In Bruges. Se den!!!!!


Statusrapport
Enligt Fru Furmans status på Facebook befinner hon sig just nu i svärföräldrarnas hus utan dator.
Det som inte får plats att skriva är att hon lider svårt av att t ex inte kunna blogga om vilken hysteriskt rolig VHS-samling svärmor har. Ja, ni vet de där stora kassetterna. 
Citerar Henrik Schyffert: "- VHS, undrar Niklas, vad fan är det? Jaa du, Niklas, alltså... Nej, fan, jag orkar inte, det är som en DVD, okej?"

Hon lär återkomma i ämnet, har jag en känsla av.




Undertecknat
/Tillförordnad spökskrivare, tillika webmastern


12 år.
Jag har de senaste dagarna legat på luftmadrass i Svennebanan-poolen och trotsat alla envisa moln. - Till tonerna av något som Mannen förde med sig in i boet, en samling på 20 CD's med 80-tals musik. , för 12 år sedan,  tyckte jag det var den sunkigaste samling man kunde äga, men idag gläds jag verkligen åt den. Man kan liksom inte få nog av Toto, Alphaville eller Europe!

På tal om 12 år, så är det precis så många år sedan just idag, som vi satt i en risig mörkblå Audi 80 på parkeringen i Skärholmens centrum och förlovade oss. Vi hade känt varandra i 26 dagar och flyttat ihop efter en vecka. Jag var ett 42 kilos impulsivt nervknippe med anorexi och en hel ryggsäck av trassel, ångest och självdestruktivitet, och han: Mammas lilla pojke som glatt doppade Mariekex i O'boy i det trygga köket på Dalvägen.

Det kunde gått åt helvete, men det gjorde det inte. Fortfarande är känslan lika stark som den var då, när vi fnissiga av stundens allvar bytte ringar med varandra.

Detta firas idag med pompa och ståt på Solliden.





Nej, det gör det förstås inte, men med barnvakt och restaurangbesök.

....... men hey!

Man har ju annat för sig än att blogga!



Saft och gelé från Röda vinbärsbuskarna. Jo men visst, här hemma är det som på Sommartorpet med Ernst.


Semesterdepp (inte Johnny)
Man har höga förväntningar på sin semester, eller rättare sagt, JAG hade höga förväntningar på min semester.

Jag hade drömt om en sista-minuten-resa.....eller bara slappa dagar i solen och utflykter till olika platser...Barnens skratt när de åker karusell på Grönan, en sen middag på altanen....den heta solen som sakta går ner bakom tallarna och det kalla vinglaset som halkar lätt mellan mina solskyddsfaktorsinsmorda händer.

Dagarna rusar fram, 1:a veckan är förbi, och vad har jag gjort, vad har vi upplevt? Busfabriken, Gränna och så jävla mycket regn att jag inte tror det någonsin funnits så mycket. Nu sitter jag med början till (?) råhosta, sån som river ända nerifrån lungornas inre, och ett halsont som...... gör ont.

Som kronan på verket, grädden på moset, kuken i Greta, har dessutom Land Rovern lagt av. Den vill inte åka någonstans och försöker man tänder han sin lilla jävla motorlampa. Vad det kostar att fixa detta vet jag inte, och just nu kan inte hela familjen transportera sig någonstans, en måste stanna hemma. Så här långt suger det så illa att jag inte kan se något roligt framför mig. Skulle kunnat jobba och sparat semestern till någon annan gång. (Då det säkert också skulle regna och bilen pajja.)

Nej, riktigt så illa är det inte, men om det var socialt accepterat så skulle jag lägga mig ner på golvet, gråta och slå mot golvtiljorna på samma vis som Matadoren i Ferdinand gör.



Mmmmm....vaaa?!?
Ja men herregud, nu glömde jag skriva det viktigaste av allt!

Igår kom Mannen hem från sin sista dag, nu har även han semester.

Han kliver ur bilen och går fram till mig som hänger tvätt i trädgården (det var ca 5 minuter sol, bäst att passa på liksom.)
Han (glad och munter): -"Japp, nu är det semester, nu kan vi titta på porr och äta ostkaka"!
Jag: -"Mmmm..............vaaa"?!?

Jag vet inte vad jag har att förvänta mig, men det där med ostkaka låter ju i allafall trevligt?



Här är solen som dök upp en kortis efter 132 timmars konstant regnande. Jag har noggrant hållt räkningen.

6:e dagen på semestern - regn, blåst och en mycket liten gnutta sol.
Svärföräldrarna har skickat ett sms från sin husbilsemester, skönt att veta att allt går bra.
"Hej hur mor ni vi er i ungern alt er bra monga kramar mama och tata Slut"

Det är bra att Svärfar avslutar med ordet "Slut", så vi inte förbrilt letar efter en fortsättning på meddelandet.

Vädret bjuder ju in till shopping, så vi åkte till metropolen Mjölby och handlade på rean. Alla inköp med 50% rabatt, man skuttar glatt ut ur butikerna som värsta Gene Kelly med en kasse i vardera hand. Endast butikspersonalen ser ledsen ut eftersom Agat, nej Roffe menar jag, rivit ner det mesta från ställningarna. Bara Systembolaget hade fullt pris, lite trist tycker jag.

Ni som undrar över strukturen på nya soffan:

5:e dagen på semestern: Regn, blåst och så såg jag solen en gång i säkert 10 minuter!
Jag tänker sammanfatta min första vecka på semestern med en bild tagen igår:


Översvämning på toan, något barn har försökt spola ner en halv toarulle. Det gick följdaktligen inte. Vattennivån i muggen är precis jämns med ringen, inte ens en fjäder skulle få plats utan att det rinner över. Heureka! skulle Archimedes  sagt om han såg det.

Barbie och hennes familj ballar ut totalt - Nåt slags drama av Filippa och Matilda


4:e dagen på semestern, det regnar och det kom från Polen - ett skitland om ni frågar mig.
Inatt regnade det en halv barnbassäng, liten modell (jag vet, det är dags att skaffa regnmätare, men det känns så supervuxet, jag är faktiskt en evigt ung 70-talist om ni inte redan visste det)...... Så för att rädda den stora bassängen från att spricka av allt vatten ställde jag mig i morse iklädd trosor, gummistövlar, hängpattar och fleecejacka och skottade vatten med snöskyffel. Det hela måste ha sett komiskt ut, men poolskyddet blev tömt och regnet kunde fortsätta strila. 

Den yngsta har bytt person och lystrar inte till namnet Agaton längre, han heter "Roffe" och är hamstern i Disney's senaste rulle "Bolt". Vi ska döda det elaka monstret och jag är katten "Strumpan".  Jag fattar inget för jag har inte sett filmen, men jag märker att jag får min vilja fram genom att vara den där Katten och när jag kallar honom för Roffe når jag oanade höjder. Han åt upp en hel macka och två ägg, en yoghurt och tre bitar tomat till frukost, bara genom att säga "nu äter vi Roffe."  Tack Disney.



Min son Roffe, dagen till ära i nagellack.

 
Bilden är stulen från filmaktuellt.se

3:e dagen på semestern - sol och irriterande många små moln.
Hej. Jag skulle ju skriva om nån galen diktator som jag stör mig på, men jag har inte riktigt ilskan och engagemanget för det idag. Det här vädret gör mig lite loj och utrikespolitik lockar föga för tillfället, dessutom har jag ju faktiskt semester.

Jag ska till Gränna senare och slicka på en polkagris medan jag försöker tänka på vad som händer i Kina. Det är bråk mellan uigurer och hankineser där, men som sagt, idag har jag engagemang till att säga "kinamat är gott" - det är allt. Pinsamt men sant.

2:a dagen på semestern: Regnskur med världens åska, men också sol.

Solen visade sig och det var riktigt varmt. Jag skapade ett planteringsbord i uthuset som jag velat ha länge men inte orkat ta tag i. När det var klart kom det värsta åskovädret jag sett och efter det, ett ljuvt solsken igen.

All åska gav mig sån energi (ja, det är som jag laddar upp mig själv under tiden blixtarna slår ner) att jag gjorde ren ugnen med hjälp av ättiksprit, citron och bakpulver som de gör på "Rent hus". Och det blev rent som, ja, ni kan inte förstå hur rent det blev!!!


Det är snart dags för ett inlägg om någon irriterande president i nåt diktaturland som retar gallfeber på mig, men detta får räcka för idag. Ett feel-good-inlägg. Fy fan vad jag ska plantera om plantor här, med blommiga handskar och rutigt förkläde, typ.


1:a dagen på semestern, regn - mycket regn.
Jaha, då har man semester, och vad var mer passande än att det blev 15 grader och spöregn?
Vet inte varför jag är besviken, det är ju klart att det skulle bli så........... Men hey!!! Jag bor inte i ett flyktingläger med svältande barn i min famn, så varför klaga?!?


Vi for till Busfabriken och trängdes med en miljard andra ungar.


Tur att man har syrran som stöttar en vid de brantaste rutschkanorna, eftersom klantiga morsan brände av sig skinnet vid första åket.

Men gud har ni hört!?!
...att Michael Jackson är död?!?



Nej men jag blir bara lite trött på tjatet, han är död - låt killen vila i fred.

Förresten så valde jag de glasögonen (nr.2) som liknar de han har här på bilden. As a tribute to the King of Pop.

Nej riktigt så var det inte, men jag lät proffsoptikern bestämma, han har känt mig sedan jag lyssnade på Herrey's och hade böjveckseksem så jag litar på honom. Sedan är det ju så att man kan ångra sig inom 3 månader och byta, men det är en annan historia.

Nu ska jag försöka jobba lite, sista dagen innan semestern. Har ett konstant pirr i magen som om jag vore nykär, det är väl lycka och förväntan som gör sig påmind antar jag.

Hjälp en CD-skiva!!!!!!
Jag håller just på att äta ihjäl mig på knappt färdiga bigarråer, jag SKA hinna för fåglarna, så är det bara!



För de går väl aldrig på att det är ett musictree vi har på tomten?



Vi har bla. hängt upp "Barnens favoritvisor " volym 1, men om det avskräcker vet jag inte?

Värmeböljan påverkar oss...

Vissa blir trötta.......


Medan andra *harkel*..... fortfarande är alerta!

Ni får bada i det, men ser jag fågelskit blir jag galen!!!


Den Snälla Styvmodern har på äldre da'r hittat en artistisk ådra i sig som hon inte visste fanns. (För att någon "smart" lärare på 60-talet konstaterat att hon inte kunde rita, och då är man ju inte konstnärlig. Hur många poäng pedagogik hade de på lärarhögskolan förr månntro?)

Nu sprudlar idéerna hos henne och snart står det nog en betongblandare i hennes trädgård!



Länge leve kreativiteten, den leve: Hurra, hurra, hurra, hurra!!!

Inte vet jag.........






...... men det känns som om man får EU-bidrag för att odla lin i år?