Det finns så många saker man undrar över hela tiden.

Det är ju nyttigt, för ofta kommer man ju fram till en massa saker, och han hade ju rätt han Descartes, ni vet den franske filosofen som faktiskt hängde här uppe i Sverige och tom. dog här. Han undervisade Drottning Kristina i filosofi, och hon var så jäkla vetgirig att han tvingades gå upp redan klockan fyra på mornarna och det var inte precis asvarmt i slottet så han fick lunginflammation och dog.

Nåja, han sa iallafall, "jag tänker, alltså finns jag", och det måste ju betyda att det är bra att man undrar, klurar och tänker. Ja, för då finns man. Och det är ju positivt.

Vad 17 var det jag ville säga med det här? Jag kommer inte i håg.

Men är det inte underligt att det faktiskt finns ett program på riktigt som heter "Hjälp jag är med i en japansk TV-show"....! Och att Regina Lund som gärna vill ses som en seriös artist ställde upp i den? Jag menar, Klasse Möllberg kan man ju förstå, men Regina?!?

 

Han Descartes, han skulle aldrig gett sig in i det där programmet, det är jag ganska säker på...

Jag trodde att jag var datorberoende, att jag inte kunde klara en dag utan att kolla mailen, läsa vad "alla gör just nu" på Facebook eller blogga. Uppenbarligen är jag inte det, eller så har jag blivit frisk, utan 12-stegsprogram och avgiftning. Det känns bra faktiskt.

....Nu kan min datorfrånvaro bero på att jag har STORA och VIKTIGA beslut att ta.

Vilka ska jag välja?, mina nuvarande sitter ihop med hjälp av superlim, imorgon måste jag ha bestämt mig!

1.

2.

3.

HJÄÄÄÄLP!!!!!

Ni får ursäkta att jag inte är särskilt produktiv här just nu.

Men det är ju så härligt väder och jag ligger i poolen hela dagarna med en Tequila Sunrise i ena näven och en cigg i den andra.
Typ inte.

Sista veckan innan semestern. En miljon konfirmandutskick ska ut och jobbets kopiator har pajjat. Lägligt.

Foppatofflor?   -Check.

Bag in box?   -Check.

Jättebassäng?   -Check.



Bara studsmattan kvar då?

Mitt ungerska påbrå har alltid varit en stor del av min identitet.

Pappa är ungrare, Styvmamman ungerska, Pappas nuvarande sambo ungerska, och Mamma svenska. Till detta så gifte jag mig dessutom med en ungrare. Många samtal kring kulturella skillnader har det blivit och det är nästan så jag glömt bort min svenska del.

Mycket gulasch, paprika, Tokajervin, språkbruk/missbruk (ungrare svär mycket, om man tex. ber om att få smöret kan man säga, "- Kan du ge mig hästkuk-smöret"? Vad hästkuken har med saken att göra vet jag inte, men det verkar ligga magyarerna varmt om hjärtat det här med kukar överhuvudtaget. Ofta är det "pappas lem" som ska in någonstans om man tex. tappat en skruvmejsel eller så.)

Mannen och jag brukar gnälla lite över att vi inte har några arvegods i form av vackra möbler med fin patina från farfarsfar som pryder hemmet. Det är ju inte precis en skänk på 80 kg som man drar med sig i Dacian när man flyr till Sverige...

Min mormor hade som änka gift om sig och dog före sin "nya" man och när han i sin tur fick vandra vidare så tog hans barn från första äktenskapet allt de ville och resten auktionerades ut så min mamma och hennes syskon fick sitta och ropa in sina egna grejer. Min Mamma ropade in ett bläckhorn och en ask, det var allt. Hade jag varit äldre skulle jag naturligtvis följt med och ropat på en och annan möbel, men nu var jag typ 19 och tyckte att kroglivet och ungdomsplatsvikariatet var intressantare.

Men så för ett par dagar sedan kom jag på det här med handdukar, ni vet såna där gamla med namnsigill påbroderat... kanske hade Mamma några såna åtminstone? Jag kände att det skulle vara så kul att ha något från min släkt.

Det visade sig att Mamma hade hela skåpet fullt med jättefina handdukar som Mormor och Mormorsmor Sofia gjort, och en hel del från min morfars syster Hanna. Vi hittade lakan med handknypplade spetsar som är så vackra att ögonen tåras. Det går ju nästan att jämföra med pyramidernas tillkommelse, tänk vad man fått jobba för att få dem klara...

Nåja såna lakan använder man ju inte i dag så de ska klippas och bli till gardinvepor. Och förstår ni: När vi står där i mammas trånga garderob och tittar på de broderade underverken och jag glatt deklarerar att det känns så fint att få använda dessa som bara legat i ett skåp, så kändes det precis som Mormor Ingeborg stod bakom mig. Som om hon i sin rundhultiga kropp med alldeles för högt blodsocker (hon hade typ 2 diabetes, men mandelkubb till kaffet var trots det obligatoriskt) stod och nöjt klappade mig på axeln. Alla dessa timmar hon och hennes mamma i sin tur, suttit med brodyrnålen och stuckit sig i fingrarna....... Äntligen används de!

Det är sommar hörrni!

Det enda som smolkar bägaren just nu är väl att Land Rovern fortfarande luktar spya trots att Mannen tom. skruvat isär säkerhetsbältes-kopplings-grej-dosan (fattar ni vad jag menar?) och tömt den. Det har skurats i många timmar, men hela bilen liksom sööög i sig allt med stor entusiasm.

Det är på nåt sätt fint att en bil kan gå in för något på det viset, man kan ju annars tro att det är ett dött ting?

Igår åkte vi på en liten loppisturné. Hittade inget särskilt men det var mysigt att bara strosa runt och titta. Vår köpstarka Sixten hittade förstås något på alla ställen, men vi fick sätta stopp efter några gamla nummer av Nostalgia, (tidning med gamla fordon) och en leksakslastbil från 80-talet. Vi stannade i Vadstena och ungarna fick glass och leka i lekparken. Där finns en pottliknande snurra som man kan sitta i och sedan snurrar man runt tills man inte kan gå rakt. (Ja barnen måste också få sitt lilla roliga så här i midsommartid tänkte vi.) Mannen stod och snurrade Sixten och Matilda tills de skrek av skratt.

Sedan hem. Nästan hemma ser vi en regnbåge och vi kryper fram, stannar, kryper fram, stannar, för att Agaton ska lyckas se den. Det gör han aldrig och när vi ger upp tittar Sixten på mig och ska säga något..... Men istället tokspyr han. Över Matilda. Jag gapar åt honom att spy i sin påse som han fått på ett av loppisarna. Han skakar på huvet och lägger en kaskad till - återigen över Matilda och ja, resten av baksätet. Hon håller för sin mun för att inte också spy. Hennes ögon är uppspärrade av skräck och äckel. Jag fortsätter att gorma: "Spy i påsen då unge!!!!" Men Sixten vägrar. Ytterligare en jätteomgång kommer och Agaton gråter för att jag skriker "påse" och "kör då" med upprörd stämma. Stanken är olidlig. The car from hell parkerar med en tvärnit på uppfarten.

I duschen en stund senare säger Sixten att han är ledsen men han ville absolut inte spy på sin leksakslastbil. Jag försöker förklara att det är lättare att tvätta av den än hela inredningen på en Land Rover. Det skulle han tänka på till nästa gång, sa han.

Jag firar med ett konstant fint litet rus. Glad midsommar!


Dill är midsommarens krydda, tycker ni inte!?!

Filippa ska hem till våra goda vänner vars dotter är bästa kompisen, och vi sa att hon KANSKE kan ta tåget hem därifrån. Detta "KANSKE" har gett henne värsta ångesten, trots att hon bara älskar att vara hos våra vänner, så tar det nu emot utifall att det blir tåg. Det handlar om en enkel resa Södertälje-Mjölby, tar 1,5 timma gissar jag? Redan nu har jag i stort sätt lovat att vi hämtar henne.


Det var hårdare tider förr:


Jag växte upp i en liten hamnby där kajen går rätt ut i djupaste kalla Vättern. Jag, 5 år gammal, cyklade runt hela dagarna och Mamma hade definitivt ingen aning om var jag befann mig. Det hade inte varit någon större svårighet att cykla ut på kajen, glömma att bromsa och plumsa i.

Jag minns med fruktan hur byns enda alkoholist, Pinn-Ola, ramlade i och tokdrunknade efter ett antal öl innanför västen. (Det var säkert såna där Tuborg med två luffare på som pratade med varandra om hur god den var, ölen. En av dem hade en korv i en bur runt halsen!)


Sedan blev det skilsmässa och när jag var 6 år fick jag varannan helg åka tåg ensam mellan Mjölby och Katrineholm. Pappa kunde hoppa upp på tåget och hitta min plats och ibland fråga nån gammal tant om hon kunde se till att jag klev av i Katrineholm.

Jag var jättenervös men hade trots allt ett rykande färskt nummer av Kalle Anka och en påse Gott o Blandat, så det var ingen fara på taket. När söndagen kom var det dags för hemresa. Mamma stod på perrongen och var lika orolig som jag, men främst hade hon fört över sin ångest för att hon skulle bli ensam kvar i Katrineholm. Stackars ensamma Mamma liksom. Magen värkte, men även här hade jag en tröstande godispåse i näven. Bridgeblandning.

Tanken på att jag skulle sätta Sixten ensam på tåget finns inte, han har precis fått börja gå själv till brevlådan.

Har tiderna förändrats, var mina föräldrar helt cocoloco, eller beskyddar vi våra barn mer nu? Vättern är lika djup och drunkningsvänlig nu som den var 1981, men tågkupéerna kanske rymmer fler psykiskt sjuka galningar?

Jag tycker att det var så kul med tävling att jag kör en igen, och eftersom jag är en person som gärna tar lättaste vägen så tar jag en gammal från förra året! 

Vad ni kan vinna? Jag vet inte än....


LYCKA TILL!

Jag och Matilda har rensat ogräs i grusgången.

Det blev 6 stora hinkar, och händerna värker illa.

Detta läker jag med Rekorderlig Sommarcider, vanlig päroncider med jordgubb och rabarberlukt. Det är märkligt vad en lukt kan lura smaksinnet. Här sitter jag och tror att det är jordgubb och rabarbersmak liksom fast det inte är det! Nåja, man är ju ingen spårhund precis.

Under vår rensning har vi kommit på att det är synd om dagsländor eftersom de bara lever en dag och de borde byta med spindlar. Sedan har vi pratat om livet och vi tyckte båda att det är tråkigt ibland och roligt ibland, och att det är ju bra att det är tråkigt då och då, så man känner skillnaden, -precis som med årstiderna.

Då och då avbröt vi varann med ett: -"Duuu, jag har en viktig grej att säga"..... Och så säger den andra: -"Vadå"? Då svarar man:- "Jo att..........JAG MÅSTE RINGA CARINA, FÅR INTE GLÖMMA DET"! Och vi går på det varje gång båda två.

Slutligen blev det hård förhandling om vad hon skulle få för besväret, och hon var stenhård. Det slutade med 50 kr men då ska hon ha 20 kr till nästa gång vi rensar ogräs fast hon bara kommer att hjälpa till, citat:-"Aslite".



Bra grej.


Inte bra grej.

Marie och Flygvärdinnan!!!!!!!

Ja ni två var de som absolut röstade på att såga andra sidan av sängen med, och det är just vad Mannen ska få göra så fort tid finns.





Jag lägger ut förslag på vad ni kan vinna så får ni välja själva!


1. Några gem som självaste Kyrkoherden haft på sitt skrivbord. (Ja, jag har snott dem bara för er skull.)


2. Fin-fina kärringar som självaste Fru Furman gjort. Kan med fördel hängas i påskriset.-Fula men gjorda med kärlek!


3. En "vad-ska-jag-göra-idag?-loppa" med roliga förslag på sysselsättning en regnig dag.

...utan även fröken Elin som associerar det här:



....med något helt annat än hur man öppnar ett mjölkpaket!

Nu kan ni vinna något!

Jag har inte kommit på vad ännu.......men i alla fall:

Ska vi såga bort andra sidan av spjälsängen också, eller låta det vara som det är?!?

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Romanska bågar ur samlingen För levande och döda från 1989.

Här ligger jag i mina sovshorts och väntar på nästa mål mat. Klockan är 14.00 och jag har klivit upp, bakat scones och legat här. Mer orkar jag inte. Det måste vara vädret. Ja, vädret måste det bero på.

Vilken tur att Fröken Elin bjuder på middag i kväll, annars hade det blivit Gorby's piroger alltså.

VARNING, DEN FÖRSTA BILDEN ÄR ÄCKLIG!



Först kräks "någon" typ överallt, dock klarade sig soffan så jag slapp bryta ihop.


..Sen tänkte vi att om vi gör om spjälsängen så kan denne "någon" kräkas i hink lättare om det skulle behövas. Om inte annat så tar han sig ur utan att behöva klättra på mornarna.


Klart! "Någon" är mycket nöjd och det sista han sa när vi stängde dörren var "mysigt".

Vad gjorde ni ikväll då?

knulla knulla knulla knulla knulla!

Å, vad jag känner mig friiiiiii!!!!!!!


Jag var bara tvungen. Förlåt.

Vi köpte ett madrasskydd till vår säng för några dagar sedan. Har man en fin bäddmadrass så vill man ju att den ska hålla sig fräsch.

Vi står på Jysk och det unga biträdet visar vilka sorter det finns att välja mellan.

Det uppstår en sån där pinsam känsla igen, samma som när man enbart köper tamponger och en rotborste på Ica.

Det enda jag tänker på är att hon tänker att vi vill skydda vår madrass från kroppsvätskor som kommer när man...eh...gosar med varandra. Och det gör hon nog, för ju mer vi står där och talar om hur viktigt det är att ha ett ordentligt skydd som håller tätt (från kvalster, hudflagor och svett - inget annat!!), så ändras hennes färg. Hon blir generad, och jag blir det med.

Mina tankar rör sig enbart vid sex, att hon tror att det är det enda vi gör och att vi bokstavligt talat simmar i kroppsvätskor när vi ligger i sängen.

Hon: - "Ja, den här modellen är ju väldigt bra för den har rejäla resår som man trär under madrassen så den ligger still". (...när man gökar, jag vet att det är det hon tänker). Hon fortsätter: -"Och det är bra för det är plast underst i tyget så det håller madrassen torr från kiss....och sånt". (Jaha, nu tror hon att vi kissar på varann med, fy, är hon inte klok?!?)

Ja....det kanske bara är jag som är så här skadad....men vad tänker ni på när ni hör ordet madrasskydd då?

Det är sommarlov nu. Barnen går inte i skolan mer. Det betyder att en är hemma och tre är på fritids och dagis.

Jag är helt förvirrad, det är som om jag tror att jag själv också kan vara hemma, men så är det ju förstås inte. Jag vet inte om det är frukost för fritidsbarnet imorgon eller om hon måste äta först.... och måste jag jobba 8 timmar varje dag nu? Måste jag det? Jag har ju ett barn hemma som tittar i hjäl sig på Top Model säsong 3 från 2007?

Det här med sommarlov ger allt lite ångest. Jag är lite dampig som mår bäst av fasta rutiner.

Ja, jag har nog damp, gud vad skönt att se sitt eget problem!

Ha ett härligt sommarlov!

Läste i tidningen att det folk brukar lägga skatteåterbäringspengar på är möbler och resor...... jag tror det blir en sista- minuten i juli......


Hej och välkommen nya soffan, nya lampan och bordet från vinden!


Hej då gamla sofforna!

Herregud, jag höll på att glömma!!

Vi firade ju 7-årig bröllopsdag igår! Det var första gången vi kom ihåg att fira tror jag.


Ja ni kan ju själva lista ut vad det är i glaset. Lite busigt sådär att dricka ur just detta glas... ja ni vet även en kyrkråtta har gamla fördomar i sig. Det tog för övrigt hela kvällen att bita sönder enstaka physaliskärnor med framtänderna, så efter en tysk film om ett kapat plan på 70-talet somnade jag - helt slut, framförallt i käkarna.


Den snälla fiskargrannen hade fångat lite nya kräftor åt oss!


Present från Sixten, som med största sannolikhet inte kommer att bli syslöjdslärare.

Jag har det lite tufft nu. Agaton, min yngsta, mitt absolut sista barn, min bebis, har lärt sig att häva sig över spjälsängen och ta sig upp själv på mornarna. (Och kvällarna när man sagt godnatt). Inget mera - "mamma, ja, vaaken äj" som betyder kom och hämta upp mig i din famn och gosa med mig innan jag påbörjar dagens lek.

Det är jobbigt. Jag vet att han är tre år och ingen bebis, men jag vill bara stanna upp tiden lite.


Något annat som händer nu när han tar sig upp själv ur sängen är det här:


Att man inte vaknar och har koll på vad som händer i köket.


Någon har gnagt på en mango. -"dä vaj inge äpple mamma?"

Medan alla galningar väljer att cykla skiten ur sig så tar vi oss en nyttig morotsdrink
- med vodka i. Skål på er!

Ni tror väl inte att jag blivit Lars Norén-deprimerad och ligger i ångestattack nu?

Hahaha, nehej, jag går upp på övervåningen och möter "höjövajna" på de "hu haven" och mår som en prinsessa istället sörrni.

Söndag Söndag Söndag. Som en ond demon står du och väntar redan vid lördagsnatten för att få göra dig påmind. Vad ska jag göra med dej varje vecka då du kommer med ditt budskap: " Sista dagen frihet - imorgon jobb! Sista dagen frihet - imorgon jobb!" Och Söndag, du säger det med hån i rösten, jag hör det så väl.

Du vill att jag ska känna ångesten krypa genom kroppen, att magsaften ska fräta hål högt uppe i magen, det är det du vill. Jag känner dej så väl Söndag, jag känner dej så väl.

Så mina vänner, hur ska jag bekämpa Söndag på bästa sätt?

1. dricka vin hela dagen och tro att det är lördag.
2. åka till Gränna och köpa polkagrisar.
3. hjälpa till att såga ner lite mer gran.
4. titta på TV och äta ostbågar (chilismak)
5. något annat, nämligen: ............

Imorgon är det Europaval.

-"Men ja vet inte va ja ska rösta på ju. Dom där gubbarna i Bryssel skiter väl ja i, lika mycket som dom skiter i mej".

Så ska du inte säga. Du ska gå och göra din röst hörd, har du förstått det?

The Mother: Matilda
The Baby: Sixten
Director and Camera: Filippa

Jag satt och pratade med en mycket trevlig och härlig person här om dagen.

Vi kom in på ämnet Gudstro. -"Ja men alltså, jag tror på något, men inte på samma sätt som ni i kyrkan", sa hon. Ungefär som om hon visste vad receptet för kyrklig tro var och som om hennes bara var en lightvariant som inte var på riktigt.

Det verkar vara så, att de som inte är kyrkligt aktiva TROR att vi som går/jobbar i kyrkan tror likadant - att vår tro är identisk med varandras. Detta är lika fel som att jag skulle gå omkring och tro att alla som röstar på socialdemokraterna älskar Toblerone. Så är det naturligtvis inte. Min tro är lika unik som någon annans.

Det är som om den lilla vita kragen i prästens skjorta skulle vara en filmduk där folk kan projicera sina fördomar om vad vi i kyrkan tror på och vad vi står för. Att vi tror på en mäktig fadersgestalt som kan döma om man inte gör som det står i Bibeln. Att vi aldrig svär, knullar eller går på partaj, och skulle vi göra det så "är vi väl inte riktigt kristna?"

Alla människor tror på något. Annars skulle de inte gå upp ur sängen på morgonen. Och ingens tro är finare eller sannare än någon annans.

Amen.







Snabbkurs i tolkning:



Den här skylten betyder att BARA SVARTA MÄN får gå över vägen.        
Det ser man ju, BARA SVARTA MÄN.  

                                                         

 

Här står det en massa saker som de kristna tror på
till punkt och pricka. De måste vara galna!

Nu jävlar skulle det bli av, nu skulle NI som "vågat" visa er få privat åtkomst till min lilla skattkista.

Jag sitter och ska ställa in användarnamn och lösen till bloggen. 

Skriv
Användarnamn:   hmmmm....
  "detvarintemittfeldetvarsossarnas" Nähä, det var för långt!?
Lösenord: 
  "Pippaheinoirödahålet"...... jo men det gick, bra!

Men då återstår ju användarnamnet..... jag har beslutsångest, vad ska jag välja, endast 8 bokstäver?!?
HJÄLP!!!

Morgonen börjar bra, jag går upp i god tid för att hinna åka till Mjölby för att där kliva på tåget till Norrköping. Jag ska på heldagskurs och min kollega ska redan sitta på tåget eftersom hon stigit på i Tranås. Men jag tar det lite för lugnt helt enkelt här hemma med alla bestyr.

Så lugnt att jag ser tåget svischa förbi Mjölby station medan jag i högklackat springer som en äggsjuk höna. Snopet lommar jag tillbaks mot bilen som jag i all stress dessutom ställt utanför en damfrisering där maxtiden för parkering är 2 timmar. Jag ringer kollegan och berättar att jag får ta bilen. Jag hittar inte till nånting i Norrköping. Bensinlampan tänds och jag måste tanka. Jag hatar att komma försent. Jag är stressad och då brukar magkatarren slå till, hjärtat slår hårt i halsgropen och jag tänker hela tiden "intestressa-intestressa-intestressa-intestressa". Och ju mer jag tänker på att jag just håller på att frammana magkatarren desto mer stressad blir jag. "Inte få magkatarr-inte få magkatarr-inte stressa...stressa stressa stressa"... Va fan, här sitter jag och säger "stressa" klart jag blir det.... Nåja,

Hittar dit jag ska och KOMMER I TID!!!!!! Sätter mig ner och försöker landa. Jag är verkligen inte stresstålig.

Ber en bön tyst för mig själv för att gå ner i varv och inte verka som ett hysteriskt psykfall inför de andra. "-Hej Gud, tack för att jag är framme i tid utan några olyckor trots att jag körde i 150 ibland. Eller okej 160, men bara där det inte brukar stå poliser. Ja, sannolikhetsprincipen, jag vet.... Låt mig vila i ditt ljus. Omfamna mig och stryk mig lugnande över håret, Gud. Jag behöver landa i ditt läkande ljus, Gud. Vila. I ditt ljus...........fast gör det fort."

Det är en kurs som handlar om kyrkans kontakt i skolan. Intressant och peppande.

Så, nu är det slut och jag ska åka hem mina 11 mil eller vad det rör sig om.

Bråttom igen, dagis och fritids håller mina ungar 1 timma mer än de i vanliga fall har tid till. Jag har 50 minuter på mig.

Då hittar jag inte ut ur staden. Problemet är att de har såna där förbannade spårvagnar överallt som ljudlöst viner förbi i tid och otid. Alla vägar verkar vara enkelriktade med snäva vägkorsningar utan sikt och hur jag på morgonen tog mig in vet jag inte för jag känner inte igen mig någonstans.

Till slut får jag nog. Jag kör mot enkelriktat, jag tar mig över en hög refug - "kabonk" - och ut på en väg där det står "Endast spårtrafik och bussar". Jag känner mig som en spårvagn i min Audi och drar på. Men spårvägen är tydligen den längsta i hela staden, den tar liksom aldrig slut. Folk vänder sig om när bilen skuttar fram på kullersten och räls. Det känns som om jag åker på offentlig parad, alla stirrar på mig. Fan, och snart kommer en spårvagn, jag vet det. Någon ställer sig i vägen och glor med sin Volvo. Jag visar att han kan åka före, men han tycker väl att spårvagnar har företräde, så jag rullar fram. Och han med. Nästan krock. När jag sedan ser en skylt med E4 på blir jag så glad och lättad att jag kör fel i sista rondellen, och får ta ett extra varv. Jag känner mig som Mr Bean.

Hinner i tid till dagis och har sedan 40 minuter på mig att göra grillspett till Trivselkvällen som denna kväll är på Matildas skola. Fortfarande så upp i varv att jag halvstår när jag kissar samtidigt som jag försöker läsa "Vi i Villa" bara för att hinna med det också.

Ni får ursäkta, men nu ska jag ta ett glas vin. I en jumbokopp.

Ibland känner man sig missnöjd.

Trots att man bor i ett land utan krig eller svält.

Ibland är man bara allmänt grinig och trött på livet.


Nästa gång jag får den känslan ska jag plocka fram den här bilden:

God afton. Vår huvudnyhet: Agaton har slutat sova i vagn på dagis och gått över till vilan på madrass. Han tycker det känns coolt.

Ekonominyheter: Mamman glömde plånboken hemma och kunde därför inte köpa dill fastän det finns en överhängande risk att grannen kommer med levande kräftor i kväll.

Nu vidare till nöje: Den trötta Mamman har bakat rabarbermuffins och gått på trivselkväll på Filippas skola. Där fick man se en historiekavalkad från Vikingatiden och fram till Nyköpings gästabud. Detta avslutades med en dansshow till "Tingaling Remix".

...och nu till sporten: Svartmyrorna förlorade sent i går och Mamman vann en jordskredsseger med hjälp av list, sirap, Myrr och ren ilska. Kvar är spillrorna av ett lag myror som nog aldrig kommer tillbaka.

Vädret: Oklart, men väderspänning och magknip existerar.

Och med det önskar vi er en fortsatt god kväll.

Jag tycker lite synd om den som googlade efter "erotisk blogg" och hamnade här.

Hon hade ju dessutom hängpattar. Sorry!

Ni har väl inte glömt? 

(Om ni fortsättningsvis vill följa bloggen.)

Jag heter Fru Furman och jag tillhör den självdestruktiva människotypen som bara älskar att försätta mig i situationer som jag inte gillar.

Till exempel att skaffa mig en frisyr som jag inte står ut med.

Nu är det så frizzy att det tom. prasslar i håret när jag rör mig. Det låter som torra löv i trädgården en stormig höstdag.

Olivolja i håret hela kvällen alltså, så snälla Gud, låt ingen knacka på dörren så de tror att jag är flötig och äcklig.

Det är en het dag i juli 1995.

Jag är 19 år och sommarjobbar på ett stort servicehus i Stockholm. Det är två stora höghus med så många gamlingar att ni inte kan fatta. Det är så fullt av pensionärer överallt att man inte har tiden att handla åt dem utan det sköter Ica. Två män kommer ut två dagar i veckan med en stor skåpbil full med kassar som de gamla beställt (med hjälp av oss då eftersom flertalet knappt vet vad de heter.)

Det är alltid samma män som kommer med varorna, en jättestor bred med en väldig hockeyfrisyr i blont och en liten tanig kille med mjuka drag. Den lilla killen når endast upp till Hockeyfrillans bröstkorg, ja ni förstår, de är väldigt omaka.

Det är lunchrast och som den nyinvigda kommunalarbetare jag är, kedjeröker jag som alla de andra vårdbiträdena. Det är Biggan med de långa ögonfransarna (hon hade fått hårsäcksinflammation på ögonlocken, tappat rubbet och sen när fransarna växte ut igen blev de aslånga. Jag minns att jag också ville ha ögonfrans-hårsäcksinflammation.)
Det var Carita som käkade morotstabletter så hon såg ut som hon rullat sig i kanel, en holländska som lärde mig att säga "een lekkere knull" som betyder "en snygg kille", en jättejättesvart man som jag tror hette Joseph och några till.

Alla rökte vi på bakgården så det stod härliga till, det var ju fint väder med. Jag stod upp med ryggen mot dörren och höll låda som jag så ofta fortfarande gör. De tyckte nog att jag var lite rolig. Som en liten rödhårig cirkushund underhöll jag dem med mina bondiga anekdoter på bred östgötska och med cig i mungipan.

-"Säg det där med glaana i skyltfönstrena igen!" bad Biggan på sin släpiga stockholmska. Jag var inte sen att lyda, men så kom jag på hur roligt det sett ut med karlarna från Ica. Så jag bytte ämne: -"Har ni sett grabbarna som kommer med varorna? Haha! Den ena är stor som ett hus och har ett hårsvall som en lejonman och den andra liten som en flicka! Ja de ser faktiskt ut som Skönheten och Odjuret!" utropar jag glatt. Och det gjorde de sannerligen, så liknelsen var en fullträff i mitt tycke. De tittar på mig och alla skrattar igenkännande.

Jag visar med kroppspråket för att riktigt beskriva hur roliga de ser ut, hur högt den lilla når på den stora o.s.v, men då tystnar de plötsligt.

Biggan tittar ner på betongplattorna där ogräset envist sticker upp. Holländskan askar sin cig och tittar noga på medan askan faller. Någon harklar sig. Det uppstår en pinsam tystnad och jag undrar om jag gått över gränsen? Har någon av dem en kortväxt man och tycker att jag betett mig klumpigt eller vad?


-"Då är det väl jag som är Skönheten då?!" säger en mörk mansröst bakom mig.

Det är såklart den stora och den lilla från Ica som stått i dörröppningen och sett min enmansshow.

Så.  Precis så, den känslan som jag fick, hade jag idag igen när jag snavade på mina egna fötter och liksom kaaanade fram här ute på parkeringen framför förbipasserande.

Ja just det  - en igelkott!

....och bakade vaniljhorn.......


....drog till Vättern och badade....


....i algigt snuskvatten....


.....kallt som alltid, men barnen verkar inte fatta det?

Det är juni nu.

Solen steker som vore det industrisemester. (eller vänta....är det inte då det brukar regna?) Ja iallafall, solen steker, och alla vill ju vara ute och äta glass. Det fattar man ju. Alla vill vara ute.

Men OM man mot all förmodan inte vill svettas så är man ju inne. Och får ångest för att man inte blir brun som alla andra, för att man är trist och lat. Ja, lat känner jag mig. Fast jag kanske gör massor av nytta inomhus.

Skulle jag gå ut i solen och bara ligga som en huggorm på sten skulle det kännas duktigt på nåt vis. 

Är det bara jag som känner så här?/ Orolig tjej på 33 jordsnurr