När man trodde att man hade muffins med körsbär i hela truten så kom det mera!
Nu är det så fullt att jag tuggar med öppen mun och glasyren ligger tjock runt mungiporna. Tack Fiffi!
Jag listar ytterligare tre bra
Simona Ahrnstedt- Överenskommelser
Emma Hamberg-Brunstkalendern
Kristendom för ateister-Olle Carlsson
Jag skickar vidare till alla som brukar kommentera här och som har en blogg! Jag gillar era kommentarer sörrni!
Hey, I got a Cherry on Top Award!!!
Joho, sörrni!
Jag har gått och fått en award av Kyrksyster och i den ingick det att lista sina tre favoritförfattare och en favoritbok per författare.
Här kommer det:
1.Judith Merkle Riley med hennes trilogi "En vision av ljus", "I det gröna lejonets spår" och den ännu inte översatta "The waterdevil". (Jag har skrivit till Bra Böcker som utgivit de två första, men inte fått något svar. Det vore underbart att få läsa den sista på svenska.) Om man bara får lista en så listar jag den första då. (Jag är inte så bra på att följa regler.)
2. Donna Woolfolk Cross "Påven Johanna" (kom ut som film förra året.)
3. Patrick Süskind "Parfymen" (har också kommit som film, och den är väl OK.)
Skulle gärna velat ta med Jonas Gardell och alla hans böcker, Martina Haag, Jonas Jonassons "Hundraåringen" och en massa andra, men hehe, ja det gjorde jag ju nu!
Nu skickar jag vidare till:
Bondens fru
Fiffi
Tingeling
Sus och...
Äjj-Käjj (som jag vet bara ääääälskar awards! ;-) )
Regelsamlingen:
1 Tacka den du har mottagit priset av.
2 Kopiera prismärket till din blogg.
3 Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
snöskottnings-Asperger
Jag har precis kommit in efter tre timmars skottande. Jag orkar bara inte mer, men har iallafall gjort så mycket jag mäktade med.
Jag har en man som går igång på snöskottning, han kan hålla på i evigheter. Det blir spikraka gångar med höga fina kanter. Vill jag ha honom inomhus och umgås med honom så måste jag göra grovjobbet innan så han bara kan "snygga till det." Jag tror faktiskt han har Aspergers syndrom med specialintresse för snöskottning, och hans far verkar "lida" av samma syndrom, han ränner ut med piassavakvasten i högsta hugg så fort de första flingorna börjar singla ner från skyn.
Jag har en extremt stor hög snö utanför grindarna som jag bara inte kunde rå på idag. Jag förstod tidigt att det inte skulle gå.
Det hör inte till vanligheterna att jag "horar" vid vägkanten, men idag stod jag med baskern käckt på sne och försökte se charmig ut när traktorerna åkte förbi, men ingen stannade och erbjöd sig att skopa bort skiten. Jag till och med blinkade med ögonfransarna.
Innan
Och efter. Resten lämnar jag kvar till Mannen. Han kommer bara bli glad.
Min hjälpreda som försökte prata bort snön istället för att skotta......
Alla barnen
Jag är ledig idag och är således hemma med Agaton. Mys, kan man tänka.
Om man bortser från att han inte är tyst en enda sekund. Det är som att sitta bredvid en papegoja på speed.
Han har bland annat kommit på hur kul det är med "alla barnen-skämt."
Här är bara en av hans för dagen ca 129 egengjorda: "Alla barnen sitter på sängen utom Agaton som skiter och äter leverpastej."
Det är inte utan att man längtar en gnutta till jobbet där man får vila öronen.
Pratkvarnen him self. Ett julklappstips! Boka tid hos Pihlografen, ursnygga bilder till ett suveränt pris!
Kom inte och säg att det aldrig händer nåt i Ödeshög!
GRÄVMASKIN OCH ALLT!!!!
Sparköp har gjort det igen!
Det är tackvare Sparköp som avlidna pensionärers anhöriga får rensa lägenhet i dagar.
Det finns ett ord som passar alldeles utmärkt: "Tacky"
Mer yta, mer kaffeved!
Charmig var rätta ordet!
Å vilken avslappning det blir!
Får man bära en sån här hur som helst, eller räknas det som burka?
Hur ofta har man inte önskat sig en sån här?!?
Ödeshög
Så många gånger som ni skrivit "Snälla, berätta om Ödeshög, vad gör man där, var ligger det, hur ser samhället ut?!? Eller "Oh, Ödeshög låter som en så spännade ort, berätta!"
Jag har ju med min bloggtorka redan varit till en sån besvikelse att jag nu känner att det minsta jag kan göra är att bjuda er på det här uttömmande TV-reportaget. Varsågoda!
Jag vill inte betala!
Jag tycker faktiskt att han får ta och betala Säpos livvakter med egna pengar nu.
Min drömjul
I min drömjul skulle vi sitta framför brasan och jag skulle läsa julevangeliet för familjen.
Barnen skulle andäktigt lyssna till berättelsen om hur Josef och Maria letar efter härbärge och Agaton skulle liksom kippa efter andan över hur spännande det är, ska de hitta någonstans att vila innan lilla Jesusbarnet kommer ut ur Marias mage?!?
Någon knäcker en nöt medan snöflingorna singlar ner utanför våra nyputsade fönster. Bara ljusen i granen och ett enkelt stearinljus på bordet lyser. Mannen sitter nöjt och sippar på lite glögg i sina rutiga filttofflor och barnens alldeles lagoma hög med julklappar ligger under granen och väntar.
Sixten blickar mot julkrubban och framför hans inre syn spelas det upp som en liten film om hur det gick till när de äntligen kunde lägga lilla Jesus bland djuren där i stallet. Filippa sjunger "Stilla natt" utan övertalning medan Matilda spelar på sin fiol, och tänk, det gnisslar nästan ingenting alls!
I den måttfulla högen ligger prisvärda paket med bara det de verkligen "behöver" eller åtminstone kommer att ha glädje och nytta av.
Där ligger visst ett paket till mig också! Innehållandes en karott från le Creuset, en granitgrå lammskinnsfäll, ett stort turkost Mateusfat och nycklarna till en sprillans Audi Q7 (om de finns som 7-sitsiga). Annars kan det vara nycklarna till en Porsche Cayenne, det spelar inte så stor roll.
Bara en enkel jul utan köphysteri där budskapet får komma fram alltså......
Kändisspotting 100 points
Och visst var det så. Jag letade fram min gamla skolkatalog. Vi har åkt samma skolbuss, och gått i samma skola.
Bästa klassen av dem alla fralla-fralla-fralla-fralla! Oääoh!
Bonden Tomas gick i 9F och som om det inte vore nog tror jag även att Karl-Bertil Jonsson gick i hans klass....
Jag beställer en mamma-sushi
I min värld är sushi alldeles nyuppfunnet. Jag bor på landet.
Efter en stund kommer en kvinna in med barnvagn. Hon sätter sig bredvid mig på en barstol och orkar ni höra henne på de här spionfilmerna så tycker jag att ni ska göra det. Höj ljudet och förundras.
Det här är tyvärr bara en hundradel av allt bebisgull hon hann att uttrycka medan jag satt och försökte äta. Och det med en röst som hördes över hela restaurangen.
Min son, tankeläsaren
Sixten verkar kunna läsa mina tankar för det här är vad han ritade här om dagen.
Mannen och jag på en solig strand. Han med klumpfot och jeans, och jag liten och satt, med enorma bikinibyxor. Klockrent.
Sveriges i särklass fulaste vantar
Morgon i vinterskrud. In my ass.
Klockan är tjugo över sju på morgonen och kylan biter tag i hela ens existens. Så klart ligger vantarna kvar i hallskåpet och det finns inte tid för att springa tillbaks efter dem.
Nyckeln går inte in i låset på Audin. Det har fryst fast. Jag får trycka tummen mot för att det ska tina upp.
Agaton är ett hårstrå från att lägga sig på det frostiga gruset och gråta ut sin sorg över att han inte fått ta med sig en Blixten Mc Queen-bil till dagis.
Jag startar och Sixten sätter sig på huk bakom bilen för att andas in av det tjocka blåvita avgasmolnet fast han inte får. "-Ge fan i det där har jag ju sagt, du kommer få lungcancer innan du fyllt 20"! skriker jag samtidigt som den skäggige farbrorn med den lilla pekinesern går förbi. Han passar alltid på att morgonvanka kring vårt hus just när jag är som mest uppretad, han verkar ha en fabless för att kolla in morgonförbannade småbarnsmorsor eftersom han gärna stannar vid staketet och glor. Förra vintern höll jag på att backa på gubben i stressilska och dålig sikt. Det är en tidsfråga innan jag lyckas på riktigt. Jag är som en bålgeting, instängd under ett upp och nervänt glas.
Bilen är alltså igång nu men då går inte resten av dörrarna upp eftersom centrallåset bestämt sig för att lägga av så här inför vintern. Jag får således krypa till baksätet och med hjälp av nyckeln och min tumme lirka och dra upp den lilla knoppen så Sixtens dörr gå att öppna.
Men först ska naturligtvis nyckelringen på knippan fastna i min stickade halsduk. Agatons låsknopp går inte upp alls, så han får klättra in över sin bror med sin gigantiska dunjacka. Sixten tjurar över att han blev blöt på knäna av Agatons skor och nu återstår det värsta; Att med hjälp av CD:n Absolute Music 45 skrapa bort isen från rutorna.
Det är en stenhård yta så jag får använda ena hörnet av skivan för att ens få ett ingångshål på isen. Fingarna ser ut som vita ostbågar och de liksom hakar upp sig i lederna som om jag hade fått reumatism och jag tänker att det enda som fattas för att få detta till den vidrigaste stunden på jorden är att jag skulle vara nygravid och kräkas på motorhuven.
Medan jag skrapar den sista rutan tänker jag på den familj i trakten som snart ska åka till Thailand och vara där i två månader.
Ilska, stress, kyla och som grädde på moset: avund.
Ibland är man mindre grann som människa.
Om god smak.
Det här är svärföräldrarnas säng som de äntligen burit ner i källaren. Nu fungerar den som gästsäng. Mörkröd plysch med inbyggd radio. Förut satt det även en vit telefon fastmonterad.
Varje gång jag vaknar upp i den tror jag att jag hamnat i en porrfilm från 1979. Men eftersom speglarna i taket fattas och så även jazzmusiken i bakgrunden så kommer jag snart till sans och kan pusta ut.
Kändisspotting: ten points
På måndagen bokade jag in en lunchdate med Hinas. En bloggvän jag aldrig träffat förut men om man nu är i den kungliga hufvudstaden och han också är det så får man ju passa på. Hinas visade sig vara lika trevlig som en ljudtekniker från Gotland bara kan vara, men det är inte det jag tänkte berätta om. Utan det här:
Hinas och jag går till ett sushihak på Östermalm, bara vilket som helst liksom, och det minsta tror jag vi väljer. Det är som en pytteliten kiosk ungefär, med kanske 5 barstolar utmed två väggar och två vanliga små bord. Det sitter redan tre personer när vi kommer in och då är det crowded.
Vi beställer och sätter oss på ett par vingliga barstolar som har fjädring vilket innebär att det guppar till om man rör sig och jag skulle behöva spännband för att hålla mig kvar på min. Något som gör att jag får ännu svårare att hålla mig still är att killen som sitter i stolen bredvid mig som inte är Hinas, är Andreas Carlsson från Idoljuryn.
Jag spärrar upp ögonen mot Hinas, mimar fram "An-drea-s-Carl-sson-från-Id-oo-ol" och fnittrar förtjust. Alltså här har man gått och glatt sig åt en glimt av Lena Endres regissörman när jag åkte genom Söder dagen innan, nu ter sig den glimten som lika märkvärdigt som ett möte med grannen vid brevlådorna.
Andreas Carlsson liksom, med värsta solglajjerna och en hög stämma i mobiltelefonen så man riktigt förstår att a celebrity is in the building. Hinas tänker att jag är en riktig lantis och jag känner mig förvirrande lik fyrabarnsmorsan Mona i "Livet är en schlager" men jag kan bara inte dölja min entusiasm.
Jag viskar att det här banne mig är en tia i kändisspotting, men Hinas tycker att ett foto när Andreas ger mig en puss på kinden är en tia. Hinas undrar om han ska fråga, och jag piper "Neeeej" för hur roligt det än må vara att se en kändis så har jag mina gränser. Jag vägrar att öppet behandla en kändis som om jag vet vem han är, det finns nåt i mig som bara säger nej till att upphöja någon pga att han varit med i TV. Undantaget är när jag gick förbi Jonas Gardell förra året då jag var tvungen att säga "Hej Jonas, du är bra." Men så är ju Jonas väldigt.... bra också.
Sushin kommer in och vi måste byta bord för jag kan inte hålla mig kvar på barstolen. Det blir för mycket att hålla balansen och äta med pinnar medan man krockar armbåge med Andreas. Stjärnglansen tar för stor plats.
Det var bara det jag skulle berätta om.
möter 