Gud och Jesus sitter och slappar uppe i himlen när det knackar på dörren.
Gud öppnar och till sin förvåning hittar han Allah där utanför, så han vänder sig till Jesus och undrar: - Har du beställt kebab?
Stockholmsskatan som flög iväg på långhelg
Vi har 5 svarta pinnstolar från Ikea. Vi är 6 i familjen, alltså sitter en på en annan sorts stol och det är Agaton. Hans stol är i barnformat i färgen "smält päronglass som blandats med en upplöst lakridsfisk"
Nu har Ikea bestämt att stolen ska utgå ur sortimentet from. april, således tillverkar de inga nya om det tar slut tills dess. Alltså finns det inte ett enda Ikeavaruhus i Sverige som har någon svart pinnstol kvar.
"Ja men Blocket då", tänker ni.
Ja det tänkte jag också, och en annons hittade jag igårkväll. Den hade legat ute i en timma när jag ringde. Fem stolar för 550:- jag blev ju alldeles till mig och ringde med rösten i falsett, så glad var jag.
En stockholmsbrutta med snorkig ton svarar och jag säger att jag tar dem fast jag bor 20 mil bort. Jag säger att jag har en vän som säkert kan hämta dem och att jag ringer tillbaka om 5 minuter.
Jag fixar så kära Stoffis hämtar dem. Vi bestämmer att han kommer dagen därpå (läs:idag) eller senast på lördag. Jag ringer tillbaka till henne och meddelar detta, att Stoffis kommer och hon undrar om jag är säker på att vi köper dem, jag säger till 200%, helt säkert. Jag berättar hur hett jag vill ha dem, att jag är så sur över att de tagit slut på Ikea och bla bla bla....
Nu kom ett sms från den lilla stockholmsskatan: "Hej! Vi blev bortbjudna över en långhelg från i dag så jag blev tvungen att sälja stolarna till en som kunde hämta dem idag tidigt på morgonen. Ledsen för det men hade inget val. MVH Qim"
Jo Qim, du hade ett val, att vänta några dagar tills du kommit hem från din långhelg som du blivit bortbjuden på. Hoppas du får mens och många finnar på din helg så du känner dig ful och ofräsch.
Nu har Ikea bestämt att stolen ska utgå ur sortimentet from. april, således tillverkar de inga nya om det tar slut tills dess. Alltså finns det inte ett enda Ikeavaruhus i Sverige som har någon svart pinnstol kvar.
"Ja men Blocket då", tänker ni.
Ja det tänkte jag också, och en annons hittade jag igårkväll. Den hade legat ute i en timma när jag ringde. Fem stolar för 550:- jag blev ju alldeles till mig och ringde med rösten i falsett, så glad var jag.
En stockholmsbrutta med snorkig ton svarar och jag säger att jag tar dem fast jag bor 20 mil bort. Jag säger att jag har en vän som säkert kan hämta dem och att jag ringer tillbaka om 5 minuter.
Jag fixar så kära Stoffis hämtar dem. Vi bestämmer att han kommer dagen därpå (läs:idag) eller senast på lördag. Jag ringer tillbaka till henne och meddelar detta, att Stoffis kommer och hon undrar om jag är säker på att vi köper dem, jag säger till 200%, helt säkert. Jag berättar hur hett jag vill ha dem, att jag är så sur över att de tagit slut på Ikea och bla bla bla....
Nu kom ett sms från den lilla stockholmsskatan: "Hej! Vi blev bortbjudna över en långhelg från i dag så jag blev tvungen att sälja stolarna till en som kunde hämta dem idag tidigt på morgonen. Ledsen för det men hade inget val. MVH Qim"
Jo Qim, du hade ett val, att vänta några dagar tills du kommit hem från din långhelg som du blivit bortbjuden på. Hoppas du får mens och många finnar på din helg så du känner dig ful och ofräsch.
Nej världen är inte rättvis
Min mat
Barnens mat
Mannen goes retro
Han har hittat gamla kasettband. Varje gång det kommer en extradålig låt heter det "men det är brorsan som spelade in den här."
Någon som vill bli sjuk?
Bilder från en kvinna med pill i fingrarna
Eller så har hon Aspergers med specialintresse för pärlplattor.....
Uscados eller Escados?
Alla såg ju Solsidan i söndags så jag tänker inte förklara.
Men jag har blivit lite besatt av tanken på uscados, eller escados... Det liksom ligger och gror i skallen på mig.
Jag fattar ju att det inte är vettigt egentligen, att det liksom är både otrevligt och knäppt att använda en valuta för saker man i ett hem/förhållande/familj måste göra.
Men ändå.
Ibland skulle det vara bra (när det är till min fördel).
Vi har faktiskt snuddat lite vid samma grej för några år sedan men vår valuta hette "Odd Molly."
Jag skulle jag äta en jättesur döskallegodis utan att röra en min. Det var värt en "Odd Molly."
På den tiden innebar det en tunika på Tradera för ca 800 kr. För att äta en sur godis, fatta liksom.
Det är nog det som ligger där i tanken och gror, att liksom införa det igen, och det tack vare Uscados.
Men jag har blivit lite besatt av tanken på uscados, eller escados... Det liksom ligger och gror i skallen på mig.
Jag fattar ju att det inte är vettigt egentligen, att det liksom är både otrevligt och knäppt att använda en valuta för saker man i ett hem/förhållande/familj måste göra.
Men ändå.
Ibland skulle det vara bra (när det är till min fördel).
Vi har faktiskt snuddat lite vid samma grej för några år sedan men vår valuta hette "Odd Molly."
Jag skulle jag äta en jättesur döskallegodis utan att röra en min. Det var värt en "Odd Molly."
På den tiden innebar det en tunika på Tradera för ca 800 kr. För att äta en sur godis, fatta liksom.
Det är nog det som ligger där i tanken och gror, att liksom införa det igen, och det tack vare Uscados.
Min son, den stora konstnären
Obi Wan, Luke och Yoda kämpar för att den goda kraften ska vinna.
Vi har varit med
Det bästa!
Jag hade en trevlig liten födelsedagsfest igår kväll, och då fick jag den här av Matilda. Det föreställer mig (i rött hår) och Jesus (som jag precis hjälpt ner från korset.) Alltså dog han inte för våra synders skull, utan jag, Linda Furman, räddade honom tydligen.
Det gäller att inte få hybris.
Det gäller att inte få hybris.
Ordentligt firad minsann!
Klockan är 5.40 och min vattkoppsprickiga son öppnar dörren och fast jag ljuger att det är natt så måste han kissa först. När han kommer tillbaka tar jag honom i handen så han inte ska snubbla i mörkret när han ska lägga sig igen.
-"Ja måste sova nu föj sen ska Lippa väcka mej föj vi ska sjunga ja må du leva föj dej" informerar han medan jag trampar runt på vassa legobitar. Jag somnar däremot inte om, utan lyssnar på hur Filippa smyger upp och väcker sina syskon, och hur de drar in vattenkokaren från köket till hennes rum (!) för att det inte ska höras att de gör kaffevatten och inte helt överaskad "vaknar" jag alltså av att barnen står med kaffebricka vid sängen.
De har sett till att det inhandlats mazariner i smyg som de satt tända ljus i. Sixten har fått en våtservett med citrondoft av en klasskompis som jag får i present.
Vilken ynnest det är att ha så fina kärleksfulla barn.
Om olika människor.
Det är märkligt vad vi människor är olika.
En del har så svårt att stå upp för sig själva, att ta för sig eller sätta sig själv i första rum. Medan andra enbart tänker på sig själva.
Jag tänker förstås på Laurent Gbagbo som förlorat presidentvalet i Elfenbenskusten.
Han fick 45,9% mot vinnaren Alassane Ouattaras 54,1% och ändå sitter han kvar.
FN och länderna runt om ropar -"Hallå Laurent, du har förlorat, stig ner från tronen"! Men Laurent bara: -"Nä".
Själv skulle jag inte ens kunna roffa åt mig den sista kakan i fikarummet.
-"Who's your President? ME ME ME"!
En del har så svårt att stå upp för sig själva, att ta för sig eller sätta sig själv i första rum. Medan andra enbart tänker på sig själva.
Jag tänker förstås på Laurent Gbagbo som förlorat presidentvalet i Elfenbenskusten.
Han fick 45,9% mot vinnaren Alassane Ouattaras 54,1% och ändå sitter han kvar.
FN och länderna runt om ropar -"Hallå Laurent, du har förlorat, stig ner från tronen"! Men Laurent bara: -"Nä".
Själv skulle jag inte ens kunna roffa åt mig den sista kakan i fikarummet.
-"Who's your President? ME ME ME"!
Morfar- den mänskliga apelsinen
Försenat julspel i trettondagstid
Min julhelg
Julen var lugn och skön. Barnen lekte hela kvällen med sina grejer till skillnad från andra år när de bara hinner öppna för att sedan gå och lägga sig. Vi hade verkligen rationaliserat bort allt onödigt småskit de brukar få. Bra så.
Juldagen var ljuvlig. Vi byggde lego med ungarna och åt upp resterna av julmaten.
Den 27e åkte vi upp till svärföräldrarna för att fira lite med dem också. Dagen därpå slog influensan till och jag blev träffad såklart. Hög feber och ont i varenda kroppsdel, så där ont att man knorrar vid minsta rörelse fast man inte vill, det är som ett ofrivilligt tics. (Apropå tics, har ni hört hur prins Daniel "brummar" vid sitt bröllopstal medan alla applåderade eller skrattade? Det hörs tydligt i mikrofonen.... Jättefestligt, särskilt som min mamma brummar likadant.)
Vi åkte hem den 29e och nu såg jag dessutom ut som en kalkon kring halsen med vita prickar inuti. Halsfluss tänkte jag och inledde en lång debatt på facebook kring huruvuda jag skulle gå till doktorn eller ej. Jag ville ju helst slippa pinne-i-halsen-provet, men jag blev överröstad.
Tidig morgon vaknar jag av att jag svettats ner sängen så pass att det går att vrida ur sängkläderna. Jag har yrat och snurrat runt och jag bara måste plocka i mig mer febernedsättande. Jag går ner till köket och kommer på att de säkert kommer fråga hur mycket feber jag haft de här dagarna. Jag har inte tagit tempen och tänker att det är bäst att göra det så jag kan svara dem på vårdcentralen.
Hittar bara en stjärttermometer och har inte ork att leta vidare efter en annan. Benen skakar och jag känner mig döende. Hittar ingen salva heller....Bestämmer mig för att trycka in termometern ändå och det gör bokstavligen skitont. Trycker på den lilla knappen där bak för att starta temptagningen och lägger kinden mot den kalla bordskivan på köksön. Jag ser troligen ut som ett vinkeljärn där jag står med blossande kinder.
Tiden sniglar sig fram. Jag vill bara gå till sängen igen. Ska den inte börja pipa snart?!? Så här lång tid brukar det inte ta när vi kör tempen på ungarna?!?
Efter en stund börjar jag tvivla på om jag verkligen tryckt på knappen ordentligt. Jag backar intill ugnsluckan för att kunna se de digitala siffrorna på termometern. Kanske de speglas där tänker jag.
Jag ser inget.... backar ännu närmare så termometern slår emot luckan..... Den obeskrivliga smärtan från häcken upp genom ryggen ilar. Jag tror jag ser stjärnor framför ögonen som dansar. Men jag är glad att ingen ser mig. (Det är därför jag i detalj bloggar om det, smart va?)
Självklart får jag doktorn som tapetserat sitt rum med Elvis och kattungar. Och jag kan säga så här: han ger dig inte utrymme för några fobier eller ryckningar vid provtagning.
-"Men jag klarar inte det här, jag sparkas och kräks och....jag viftar med händerna"! försöker jag. "Förra gången fick sköterskan ge upp för jag var helt vild. SNÄLLA kan du inte bara titta"?
-"Det gäller bara att vara förberedd och planera det hela". Han svarar kort precis som Terminator skulle gjort.
Sedan rullar han fram sin stol så nära att jag bara inte kan vifta. Jag är för rädd helt enkelt. Men lite kan jag minsann röra på huvudet och så börjar jag hulka. Då rullar han bak stolen och blänger på mig. -"Nu gör vi om det här och du öppnar bara munnen till 75%". Vad fan, jag som inte ens kan räkna procent..... men det måste betyda att jag inte ska öppna så stort antar jag, för 100 det måste ju vara allt jag kan.... och jag vågar inte misslyckas igen.
Han kör in sin enorma tops och tittar triumferande på den, som om det vore en skatt han hittat. Jag börjar gråta som en liten unge.
Ja halsfluss var det iallafall. Så nu äter jag en penicillinkur anpassad för hästar: 3 jättetabletter om dagen i 10 dagar. Får jag inte svamp i skrevet av den dosen så är det ett mirakel.
Juldagen var ljuvlig. Vi byggde lego med ungarna och åt upp resterna av julmaten.
Den 27e åkte vi upp till svärföräldrarna för att fira lite med dem också. Dagen därpå slog influensan till och jag blev träffad såklart. Hög feber och ont i varenda kroppsdel, så där ont att man knorrar vid minsta rörelse fast man inte vill, det är som ett ofrivilligt tics. (Apropå tics, har ni hört hur prins Daniel "brummar" vid sitt bröllopstal medan alla applåderade eller skrattade? Det hörs tydligt i mikrofonen.... Jättefestligt, särskilt som min mamma brummar likadant.)
Vi åkte hem den 29e och nu såg jag dessutom ut som en kalkon kring halsen med vita prickar inuti. Halsfluss tänkte jag och inledde en lång debatt på facebook kring huruvuda jag skulle gå till doktorn eller ej. Jag ville ju helst slippa pinne-i-halsen-provet, men jag blev överröstad.
Tidig morgon vaknar jag av att jag svettats ner sängen så pass att det går att vrida ur sängkläderna. Jag har yrat och snurrat runt och jag bara måste plocka i mig mer febernedsättande. Jag går ner till köket och kommer på att de säkert kommer fråga hur mycket feber jag haft de här dagarna. Jag har inte tagit tempen och tänker att det är bäst att göra det så jag kan svara dem på vårdcentralen.
Hittar bara en stjärttermometer och har inte ork att leta vidare efter en annan. Benen skakar och jag känner mig döende. Hittar ingen salva heller....Bestämmer mig för att trycka in termometern ändå och det gör bokstavligen skitont. Trycker på den lilla knappen där bak för att starta temptagningen och lägger kinden mot den kalla bordskivan på köksön. Jag ser troligen ut som ett vinkeljärn där jag står med blossande kinder.
Tiden sniglar sig fram. Jag vill bara gå till sängen igen. Ska den inte börja pipa snart?!? Så här lång tid brukar det inte ta när vi kör tempen på ungarna?!?
Efter en stund börjar jag tvivla på om jag verkligen tryckt på knappen ordentligt. Jag backar intill ugnsluckan för att kunna se de digitala siffrorna på termometern. Kanske de speglas där tänker jag.
Jag ser inget.... backar ännu närmare så termometern slår emot luckan..... Den obeskrivliga smärtan från häcken upp genom ryggen ilar. Jag tror jag ser stjärnor framför ögonen som dansar. Men jag är glad att ingen ser mig. (Det är därför jag i detalj bloggar om det, smart va?)
Självklart får jag doktorn som tapetserat sitt rum med Elvis och kattungar. Och jag kan säga så här: han ger dig inte utrymme för några fobier eller ryckningar vid provtagning.
-"Men jag klarar inte det här, jag sparkas och kräks och....jag viftar med händerna"! försöker jag. "Förra gången fick sköterskan ge upp för jag var helt vild. SNÄLLA kan du inte bara titta"?
-"Det gäller bara att vara förberedd och planera det hela". Han svarar kort precis som Terminator skulle gjort.
Sedan rullar han fram sin stol så nära att jag bara inte kan vifta. Jag är för rädd helt enkelt. Men lite kan jag minsann röra på huvudet och så börjar jag hulka. Då rullar han bak stolen och blänger på mig. -"Nu gör vi om det här och du öppnar bara munnen till 75%". Vad fan, jag som inte ens kan räkna procent..... men det måste betyda att jag inte ska öppna så stort antar jag, för 100 det måste ju vara allt jag kan.... och jag vågar inte misslyckas igen.
Han kör in sin enorma tops och tittar triumferande på den, som om det vore en skatt han hittat. Jag börjar gråta som en liten unge.
Ja halsfluss var det iallafall. Så nu äter jag en penicillinkur anpassad för hästar: 3 jättetabletter om dagen i 10 dagar. Får jag inte svamp i skrevet av den dosen så är det ett mirakel.