Det är lokalrevyer som erbjuder nöje, små teatrar med draman av Dostojevskij tillexempel. Har de haft tur kanske de fått med någon halvkänd skådespelare som varit med i en säsong av Skilda världar.
Jag får lite dåligt samvete över att jag aldrig åker och ser på något av det de erbjuder.
Tänk om alla andra är lika inaktiva som jag? Då står de där bakom kulissen och får ställa in allt. Kanske har de övat i flera månader och så blir det inte mer än en föreställning (och de i publiken var bara vänner och familj till alla inblandade)? Tänk på hon som sytt alla kläder, och regissören som fått värsta Bergmanhybrisen under repetitionerna! Skådespelarna som övat in repliker så pass att de blivit tvugna att ta ledigt från sina vanliga jobb....De som står i biljettkassan...
Åh, snälla ni som har tid och intresse, åk och se deras föreställningar, det är ju synd om dem om ingen kommer!
Kulturgrejer ger mig dåligt samvete.
Snart färdig...
Det här är originalbilden:
Man borde skära bort Skåne.
Igår kväll satt jag, Mannen och tjejerna och kollade på Tv. Det var någon skåning som vi störde oss lite på (inte Anna Anka, det är barnförbjudet) minns inte ens på vem eller varför.
Mannen kom på en jättebra idé.
-"Man skulle skära bort Skåne och putta ut det i havet".
-"Ja, haha, det skulle man"! skrattar jag och ser hur hela Skåne jämns med södra Ljungbytrakten skärs bort och glider ut mot Öresund, typ krockar med nån dansk ö eller nåt ....Sen börjar jag tänka.....
-"Tjejer, ni förstår att vi bara skämtar va, att vi inte har något emot Skåne eller skåningar?"
-"Bara för att de inte kan prata normalt", flikar Mannen in.
-"Nej, men sluta, allvarligt. Tjejer, det förstår ni va, att vi bara skämtar?"
Filippa suckar och himlar med ögonen.
-"Mamma, klart vi gör, vi fattar väl att de inte är sämre människor bara för det".
Matilda nickar instämmande och svarar med allvarlig ton:-"ALLA människor är lika mycket värda."
Jag pustar ut. Man vill ju inte att barnen ska bli lika kategoriska som vi.
-"Ja men skåningar är inga människor" flinar Mannen.
Googlade fram den här bilden, fast här vill de tydligen gräva istället för att skära.
Ytterligare en fråga till er alla (obs, viktigt!):
Blandad kompott från idag!
Svärföräldrarna var barnvakt när vi åkte till Helsingborg för att hämta hem vår franska pärla. Idag såg jag att de gudskelov inte kastat den stora bit ost vi har kvar. Den kan man ju göra ostpaj av kanske?
...Nu vidare till min nya hobby!
Det börjar sakta närma sig julpysseltajm, och då kommer den goda och tålmodiga Mamman fram! Det här ska bli en porträttavla av Agaton. Det är sinnessjukt pilligt. Men lite kul också.
Värsta låttipset!
En av anledningarna till varför det var viktigt att rösta i kyrkovalet!
Vi kör franskt!
Jag och Mannen gick upp tidigare än tidningsbudet för att åka till Helsingborg och hämta hem vår nya bil.
Nu kör vi franskt. Visst låter det sexigt!?!
Vart tog åren vägen?
11 bast idag, vart tog åren vägen? Nyss låg hon på min mage efter 36 timmars djävulusiskt värkarbete. En ganska rundkindad svarthårig filur (sötaste ungen på Södertälje BB alla kategorier) som visade sig vara en äkta nattuggla och småätare. Varannan-var tredje timma dygnet runt skulle hon äta tills hon blev 10 månader. 60 ml åt gången varken mer eller mindre. Vi gjorde utredningar på Karolinska om hon hade för högt gomtak som gjorde att hon inte fick nåt vakuum när hon åt ur flaska.
Efter något år kom vi på att vi kanske dragit åt nappen för hårt på flaskan? Men det tordes vi inte berätta för sköterskan.
Jaja, det gick ju bra till slut och nu äter hon på egen hand.
Pur lycka
Själv kommer jag i extas när jag öppnar ett paket från en vunnen Traderaauktion med tre skitsnygga tröjor som jag fått för den nätta summan av 50 kronor.
Mitt nästa mål är att finna lycka av att röra på mig, istället för att konsumera och glädjas över materiella ting. Men när man handlar begagnat så är man väl en bit på väg iallafall?
Min dag i bilder (roligare rubrik än så blir det inte!)
Så här ser det ut på morgonen när jag ska gå till jobbet.
Matilda har precis lärt sig knyta. Alltså får man pyssla lite innan man kan ta på sig...
Efter jobbet åkte jag och pojkarna till Marie och Joacim för att köpa kräftor. Som bonus fick vi polkagrisar! Den bit som är 1 cm lång mitt i bilden är vad som återstod av Agatons under en bilresa på ca 30 min. 
Jag står och kokar kräftor och gnyr över att de inte får ätas förrän på fredag då vi ska fira Filippas födelsedag. Fanken att de inte kan svalna fortare så man kan smaka lite bara......
Just då knackar det på dörren.
Där står fiskargrannens son med en hink kräftor som kokades dagen innan.
Jag är the luckiest, luckiest bastard in the world!!!!
TACK fiskargrannen!
....Och Marie och Joacim, jag skulle vilja träffa er igen, ni var ju för jäkla trevliga!
Svara mig på det här:
Jag förstår ju att jag inte kommer få nån sjöman på kroken bara för det, och jag vill inte ha det heller.
De dricker bara rom och kabyssrunkar i sin ensamhet, det vet vi ju, vilket jag finner föga lockande.
Men jag känner ändå att om det kan uppmuntra någon sjöman som ser mig i den kända sjöstaden Ödeshög så kan det väl vara bra?
Nu gråter ni minsann över mig va, ey, ey!?
Jag såg framför mig hur jag skulle ligga död i en liten kista med massor av blommor på. Kyrkan skulle vara proppfull av hysteriskt gråtande människor. Klasskompisarna skulle gå fram till kistan och sjunga en minnessång för mig. Till och med rektorn skulle vara med och gråta så hans stora tudelade lugg liksom gungade upp och ner. En efter en skulle gå fram i kyrkan och hålla tal om hur förskräckligt tomt det kändes nu när den ende som faktiskt helt ärligt borde ha direktkvalificerat sig till "Vi i femman" gått bort. Inget skulle någonsin bli lustfyllt igen. Fröken kollapsar av sorg och någon måste ringa en ambulans, så ledsen är hon. Min familj är så utom sig av sorg att de är apatiska. Pappa har inte ätit på flera dagar, inte ens godis.
Nu skulle de minsann få känna på hur det är att inte ha Linda Sofia Desirée Sipos kvar i livet!
Just så känner jag nu med. Fast jag är tokvuxen. Jag vill att kyrkoherden och kamrern ska stå vid min kista och gråta efter den bästa församlingsassistenten i hela Sverige. Jag vill att han ska knäböja vid min knallrosa kista och skrika ut sin smärta över att ha förlorat kvinnan som hjälpt Ödeshögs församling att öka konfirmandantalet med 100%.
-Vaaarför Gud, vaaarför, fast jag borde va expert på området, varföööör, har du tagit vår kära och underbara fru Furman till ditt himmelrike?!? Vad ska vi nu gööööra?!?
Inombords förbannar han också sig själv för att inte ha gett mig en saftig löneförhöjning. Han känner skam för det. Kamrern också. Men nu är det för sent. Nu är hon borta.
Jag tror jag behöver bli bekräftad, eller vad tror ni?
Min dag i korthet.
-Mamma, får jag S.
-Va? S?
-S-P.
-SPY?
-Nej. S-P-E.
-Aha! SPENAT, du vill ha spenat?
Han åmar runt i sängen och himlar med ögonen. Där nere väntar Playstation2 med sitt Lego Starwars på honom. Han börjar bli otålig.
-Neej. S-P-E-L.
-Mhm....Får du spelet? På vadå?
-Neeeeej. F-Å-R J-A-G S-P-E-L-A?
-Nej.
15.00-16.00 Styrketräning.
17.00-19.00 Mina muskler försöker ge igen redan nu. De lyder mig inte, jag vinglar fram och tappar saker. Jag är helt slut.
20.00 Saga. Känns som om det blir en kort. Typ Totte dammsuger.
21.00-22.00 Svenska Hollywoodfruar. Det är åter dags att ta på "Jag hatar Anna Anka"-hatten och chipspåsen.
22.00-23.00 Roast på Berns. Då byter jag till ostbågarna.
24.00 Ligger i sängen och ångrar chips och ostbågeintaget. Styrketräningspasset helt i onödan.
Så här hade aldrig Anna Anka agerat.
Walk baby walk!
Det är fan inte klokt, man går och går och går, helt utan anledning eller mål.
Jag gör troligen aldrig mer om det, även om jag motvilligt erkänner att det kändes lite bra efteråt.
Är det någon som vet hur mycket man förbränner på en sån där helvetespromenad, så jag vet om det var värt det eller ej?
Äntligen fredag!!!
Ja mina vänner, nu är det äntligen fredag! Här sitter jag med ett glas "Foot of Africa" och väntar på Stoffis, Malin, Rasmus och Alfons. Ha det!
Biljakt.
Vi har fått se många olika sorters fordon på deras uppfart under årens lopp. Vi byter bil ganska ofta med, det gör vi, men i jämförelse med honom ligger vi kraftigt i lä.
Nu hade han lust att köpa en Land Rover, och det har ju vi, som vi dessutom talat om att sälja, eftersom den drar på tok för mycket soppa. Så: På söndag säljs den.
Då uppstår ett problem, eller, ett ganska lustfyllt problem egentligen, att hitta en ny bil.
Krav:
- Den ska ha plats för minst 6 personer
- Den ska va så bensinsnål som möjligt
- Gärna automat
- Snygg Nyligen bytt kamrem
- Schyssta sommar och vinterdäck
- Inte kosta mer än.... 90.000 balobas. (Mannen kommer pruta till 80 ändå om jag känner honom rätt. - och det gör jag ju eftersom vi är gift.. ja, ni fattar.) Han är värre än en erfaren kamelförsäljare i Kairo.
Har ni några tips?
Det här med romantik...
En vän på facebook brukar ofta skriva i sina statusar om hur romantiskt hon och hennes sambo har det. Hur de tänder ljus och ger varandra överaskningar. De reser härs och tvärs på kärlekssemestrar, han ger henne massage och hon "hittar på bus med älsklingen" som hon skrev en gång.
Själv är jag troligen född utan någon romantisk ådra. Räkor och vin är cheezy, och tänder man ljus hemma så är det för mysfaktorn, men fan inte för att hetta upp stämningen. Jag kan bli småkåt om Mannen dammsugit eller plockat in den rena tvätten till allas garderober, men där går gränsen. Nu gör han ju det väldigt ofta, så det råder ingen brist på "löööve" i hemmet precis, men nu menar jag det här med romantik, ja, ni fattar.
Jag kommer att tänka på när jag fyllde 25. Han kom hem från jobbet och satte sina händer för mina ögon, ledde mig till soffan i vardagsrummet och beordrade mig att fortsätta blunda. Jag fick absolut inte titta.
Där sitter jag och blundar.
Jag hör hur han drar undan glasbordet framför mig. Sedan går han. Yes, tänker jag, yes! NU får jag äntligen mitt solarium jag önskat mig så länge!! Pulsen ökar, yes yes yeeees, ååå va jag ska sola!
Jag ser framför mig hur snyggt beigeprickig jag ska bli och hur fint det kommer matcha den tok-kornblå skjortan jag dagligen måste använda då jag jobbar på Ica i Gnesta. Som jag ser ut i den nu när jag är blek kan ni ju bara tänka er. Jag påminner om den finska flaggan.
Jag inväntar ljudet av hur han drar det tunga schabraket in i rummet. Han måste ju ha hyrt släp förresten, för det är väl ett helkroppssolarium hoppas jag?
Plötsligt är han tillbaka framför mig, jag hör honom precis från där glasbordet ska stå.
-"Nu får du titta", viskar han. Jag tycker mig ana lite nervositet i hans röst.
Jag öppnar ögonen och till min besvikelse står där inget solarium.
-"Älskling, jag älskar dej så mycket och jag undrar om du vill gifta dig med mig"? Han har gått ner på knä och håller fram en ring.
Jag svarar naturligtvis "Ja" och blir glad.
Men inom mig tänker jag "att ett solarium skulle jag allt velat ha alltså".
Så romantisk är jag. 
Patrick Swayze, farväl!
Gudskelov gick det över.
Chockerande nyheter:
Idag har jag varit här:
Om jag inte bloggar på några dagar är det för att jag sitter i rullstol.
Jag väntar på träningsvärken från Helvetet. Imorgon kommer den.
Vilken tuff satsning, Stockholms lokala nyheter!
Ikväll blev jag för första gången ganska munter av Stockholmsnytt.
Som nyhetsuppläsare har de anställt Dana International, ni vet transan som vann för Israels räkning i Eurovision Songcontest 1998. Nytänkande vill jag kalla det!
Det här säger vi inte till någon....
Agatons bajsning på toaletten har tagit sig till såna höjder att han tom. klubbar på dagismuggen. Han är dock medveten om att belöningsgodis inte är att vänta när han är där, men han gjorde ett försök. Så efter att fröken torkat honom frågade han efter godis.
-Men jag har inget godis, sade fröken.
-Vi kan titta i din väska, sade han hoppfullt. Och de kollade i hennes väska och där låg ju en kola som fröken delade åt bröderna Furman. De andra barnen stod och såg snopet på, några grät av avundsjuka.
Nej såklart inte, det var bara mina barn kvar, men iallafall:
så sa fröken att "-Det här säger vi inte till någon, det blir vår lilla hemlighet, att ni fått godis."
När jag kommer till dagis hoppar Agaton upp i min famn. Jag kramar om honom.
-Vad har du gjort idag då älskling? frågar jag.
-Jag lekt med Timmie å så fick jag en kolagodis av fjöken.
-Nej men fick du godis av fröken?
-Ja kolagodis fjån fjökens väska!
Imorgon ska jag försöka bajsa på dagis, och se om det kan bli en repris?
Samtal i en kändisfamilj
Pernilla: "-Nej Mamma, jag ska prata med reklambyrån som sköter Nutrisses kampanjer och be dem skriva om manuset. Okej? Tacka inte ja till det här!"
Men Christina Schollin bara: -"Jo men jag VILL säga: Näring?...... i din klänning? Det kan ju ge mig fett med cash nu när inte Varuhuset på Dvd-box säljer så mycket mer, och vem, jag säger bara VEM i hela friden vill köpa mina krimskramsiga prydnadsänglar?".
Pernilla:"-Jo, det har du rätt i, du borde ge dej på att sälja voodoodockor av garn istället, de är skithippa, de delade ut såna i goodiebagarna på Bindefeldts senaste fest."
Christina gav sig inte, hon fick sin replik i reklamen, trots flera varningar, inte bara från dottern.
Glöm inte att gå och rösta!!!
Det är viktigt om NI ska få en roande blogg.
Och för ER, ni 14 styckna som går i kyrkan här i bynn, hur gudstjänstutvecklingen går!
Man kan förtidsrösta redan nu, kom igen!!!!
Problemet löst!
Jag har ett jätteproblem. Nä, men ja, för MIG är det det!
Här kommer det, okej, är ni redo?
Jo det är så här att jag har tre hyllplan uppe nu, och två till som ännu inte är på plats. Meningen var att de skulle fortsätta ner mot golvet men då kan inte soffan stå där mot väggen och det blev så mysigt att ha den där. Det finns inga fler väggar och jag behöver lite mer plats, i allafall ett hyllplan till. Hänger ni med? Jo så hur ska jag göra nu då? Ska jag dra fram soffan igen där den stod innan eller tror ni jag kan skruva upp ett plan till ovanför det högsta? Blir det för högt, så det ser knäppt ut? Sänker jag nedersta hyllan är jag rädd att man slår i pallet när man sitter?
Gud jag känner mig som Blondinbella, fast på möbelnivå.
Nu måste jag bara avsluta med något vackert, jag låg och läste "Totte städar" och då knackade Dalmasen på med detta:
Man blir så lycklig alltså! Gör era grannar så här, va, vaa!?!
Inte dricka mer.
Det var första gången sedan gymnasiet som jag satt i ett vardagsrum med en ölflaska i handen med en massa folk jag aldrig träffat förut. Man tar sig en plats kring vardagsrumsbordet och glor. Det är tyst i början för alla är nyktra och blyga.
De som känner varann pratar om vädret. Någon ska visst hyra en grävmaskin. Sedan blir det pinsamt tyst igen. En del reser sig upp för att kolla mobilen i väskan bara för att göra något. Ibland kommer någon av festvärdarna in i vardagsrummet och då känns det tryggt. Någon jag känner, skönt. Mannen och jag sitter en bit ifrån varandra och vi är båda lika ovana att "festa" med okända. Precis samma känsla som när man var på fest under tonårstiden hos folk man inte kände.
Man dricker sin öl som vore det en nappflaska för en hungrig bebis. Slurk slurk....det är ju det som finns att göra när man sitter i en fåtölj med en massa okända. Att dricka ölen man har i handen.
Det droppar in fler och fler och man vet inte riktigt om man ska ta i hand eller bara "hej hej, jag heter Linda". Man vet med säkerhet att ingen kommer att minnas om det var Linda eller Lena i allafall. Precis som jag inte kommer att lägga någons namn på minnet heller. Jag kommer att komma ihåg att någon hade en mörk mustasch och att jag senare sa att hon såg ut som min föredettas mamma. Jag tittar på folks strumpor.
Sedan går jag ut i köket och där försöker jag bryta arm med två världsmästare....... i just armbrytning. Här inne i köket är det livat, här är det skoj. Tjoho!!!!! Det kan vara ölen som börjar värma upp mig, så kan det ju va?
Någon vill ta med sig skålen med jordnötsringarna i taxin. Jag tror att det är hon med mustaschen.
Plötsligt står vi i en kö till ett gigantiskt tält. Vi ska lyssna på Bayersk brass och jag ska inte dricka mer för jag ska läsa det heliga evangeliet klockan 11.00 dagen därpå. Och ha konfirmandinskrivning. Jag ska inte dricka mer. Jag säger till de som hamnar kring mig vid långbordet att jag inte får dricka mer. Som om de skulle vakta mig på något sätt. Men klockan är ju bara sex, kvällen är ju ung!
En öl till maten måste man ju ha. Jag tror att det är den 3:e jag dricker och det är ju inte så farligt. Problemet är att jag glömt bort att det endast ligger en liten lunchvåffla i magen så plötsligt är jag så onykter som man inte ska vara dagen innan en evangelieläsning.
Det dansas jenka, någon stukar foten, någon som jobbar på Ica i Ödeshög dricker upp mitt vatten (jorå ansvarfull som man är dricks det också vatten), någon är åklagare och hon känner alla poliser med verkar det som, very impressive.... Pappa och Agnes hämtar oss. Jag somnar innan vi ens kommit ut på motorvägen. (Mjölby ligger som en avlång njure utmed E4:an)
Nåja, jag tar mig upp dagen därpå och med skakiga ben försöker jag fixa till mig. Det går åt mycket rouge. Frukosten tvingas i och huvet är tungt. Trötthetsbränna under kinderna. Magen är som en centrifug.
Men jag läste i kyrkan som ett fulländat proffs. Sedan åkte jag hem och dog.
Alkohol dödar.
Viktigt meddelande:
Hela sortimentet såklart till överpris, som brukligt är!
Ring för att boka in ett hembesök: 0144-33186
Visst känner ni suget efter lite juuuuultiiiidniiingar!?!
NEJ jag sover INTE.
Rund mage, skägg, glasögon, pikétröja och kalsonger, och framförallt: han snarkar framför TV:n.
Och när jag säger "-sover du?" eller "-gå och lägg dej där uppe för du snarkar" så svarar han "-Nej jag sover inte". Blånekar liksom.
Precis som pappa. Han skulle minsann se Trafikmagasinet varje måndag 20.00, Gud nåde den som zappade då! Men likförbannat snarkade han så tulpanerna vajade i vasen på bordet -och det precis efter att Carl-Ingemar Perstad hälsat välkommen.
Man vill liksom minska lufttillförseln på dem lite då.
Att tala med kluven tunga....
Det här var dock "bara" ett missöde som orsakade ca 25 liter blod (ja jag har en tendens att överdriva ibland) vid hemgången från förskolan. Min lilla skrutt.....
Om att andas fritt genom näsan, och ett gammalt minne.
Innan jag klev upp i morse låg jag och klurade på varför jag alltid känner mig täppt. Jag petade näsan lite åt höger och plötsligt kunde jag andas helt obehindrat.
Då kom jag ihåg. Ett minne från när jag var typ tre?
Det är kväll. Pappa står i köket i ett rött och blårandigt förkläde. Kanske att han gör pizza för jag tror det är doften av oregano jag känner? Jag ser hans ryggtavla genom de helsnajsiga saloondörrarna i furu som vi har mellan allrummet och köket. (Använder man ordet allrum nu för tiden?)
Jag trampar runt på min röda trehjuling, och grinden som leder ner till källaren är haspad. Där nere i mörkret sitter Mamma, storasyrran och storebrorsan framför tv:n. Det är något glättigt nöjesprogram med studiopublik som klappar händerna och skrattar, det måste vara lördag vid åttatiden, 70-talets ljuvligaste timma i veckan då alla samlas.
Trappan ner är i hårdlackad furu, hal och glansig som tusan och stegen svänger tvärt innan den till slut har lett fram till gillestugan. Japp, gillestugan. Heja 70-talets gillestuga.
Plötsligt får jag ideén att öppna grinden....haspen är lite krånglig...den vill inte riktigt......jag fnular med den en stund.......
Sååååå! Nu gick grinden upp, fritt fram! Jag tar sats med trehjulingen, backar först.... sedan så....tramp tramp tramp. Skumpeli-skump-skumpeli-skump, dunk-dunk.
Fi faan vad ont det gör!
Näsan bultar och det blir varmt och blött på tröjan, som jag så här efteråt misstänker var i stickad akryl eller nåt annat plastigt? När man tog på sig den vet jag att håret stod åt alla håll.
Sedan minns jag inte mer, men jag förstår att det var en mindre genomtänkt idé, det där med att cykla i trappen.
Det var vad jag hade att berätta om min snea näsa.
Det här är taget några år efter min cykeltur. Observera mina jättelånga fötter och den pornografiska Boney M-affischen i bakgrunden.
Dyrt.
Mamma har varit hos tandläkarn.
Jag har hört henne gnälla över det här kommande tandläkarbesöket hela sommaren, så nu tänkte jag ringa och höra hur det gått.
Antagligen blir det ett långt utlägg om hur dyrt det blev på gnällig katrineholmska.