Kan det vara så.... att alla fruktflugor är födda i lejonets eller jungfruns stjärntecken? Bara i augusti ser man dem ju! Mina föredrar rödvin framför ättika men just det här gänget var mindre kräsna.
Jag har varit på Mary Kayseminarium i Göteborg med ett Scandinavium proppat av tjusiga hudvårdskonsulter!
Och nej: jag fick ingen award, för kalkonpriset har de inte infört ännu.
Så här fina var de i min unit på awards night! (Fast några fattas)
Vår boklist har fått en ny kompis: Morberg jagar och lagar.
Mannen: -Nu måste vi få tag på vilt att tillaga.
Jag: -Äh, den är bara till för att tittas på.
Man tar vad man får
En dag hade en av fiskargrannens fångade kräftor lyckats smita.
Han hade kämpat sig genom staketet, och sprang så fort han bara kunde genom gräset (vilket inte var något för Guiness rekordbok att anteckna men ändå), adrenalinet pumpade genom hans vettskrämda kropp och han tänkte "freedom freedom freedom" (för den här pratade nämligen engelska, eller försökte iallafall låta lite internationell trots sin skräck i flykten.) Han tänkte att han snart skulle vara framme vid Vättern igen, att det kanske inte skulle vara så långt kvar.
Men så kom jag.
Gott.
Hon är med baaaarn!
Mannen kom hem igår från jobbet och berättade hur någon på hans jobb blivit alldeles exalterad över att Victoria ska ha barn. Någon hade tillsammans med en annan kollega "gått och väntat på det så länge".
Han själv fnyser åt det och tycker att "hela skiten kan läggas ner."
-"Jaha var hon så till sig över det"? säger jag och börjar duka middagsbordet. Jag har inte ens hört nyheten förrän nu, och när vi sätter oss för att äta känner jag hur det går in.
Jag blir nästan rörd.
Äh, jag BLIR rörd. Sådär som man kan bli om man hör en skitbra låt i bilen och börjar grina när man sjunger med.
Fast det vill jag inte visa så jag biter ihop. Istället bloggar jag om det så ni alla kan läsa det.
Inte logiskt någonstans.
Han själv fnyser åt det och tycker att "hela skiten kan läggas ner."
-"Jaha var hon så till sig över det"? säger jag och börjar duka middagsbordet. Jag har inte ens hört nyheten förrän nu, och när vi sätter oss för att äta känner jag hur det går in.
Jag blir nästan rörd.
Äh, jag BLIR rörd. Sådär som man kan bli om man hör en skitbra låt i bilen och börjar grina när man sjunger med.
Fast det vill jag inte visa så jag biter ihop. Istället bloggar jag om det så ni alla kan läsa det.
Inte logiskt någonstans.
När jag ringde Ellos kundväxel.
-Ellos, god middag! Du talar med Anna.
-Hej Anna. Nu får det fan vara nog!
-Ursäkta nu förstår jag inte vad du menar?
-Det gör du inte va? Nehej, det har jag väl redan förstått.
-Vad gäller ditt problem?
-MITT problem? Det är inte mitt problem. Det är erat problem ska jag bara be att få tala om!
-Jag kan ju inte hjälpa dej om du inte berättar vad du är missnöjd över.... Är det något med en leverans eller?
-Leverans? LEVERANS?!? Hur ska jag ens kunna FÅ en LEVERANS om ni inte kan skriva mitt namn rätt? Va?
-Vad har du för kundnummer?
-Du behöver inget kundnummer din nolla, slå bara upp mitt namn: Linda SURMAN.
Nej, jag bara hittar på. Jag tycker det är kul. Men jag är så frestad att ringa till Ellos och spela.... sur.
En gammal lapp
Min kollega hittade en gammal lapp i hennes låda. Den var visst min.
Nu förstår jag varför jag aldrig lyckats logga in på Ginzas hemsida med de ursprungliga kontouppgifterna.
Stå stilla i smärtan
Stå stilla i smärtan
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton.
du blir den musik
du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång.
-Ylva Eggehorn
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton.
du blir den musik
du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång.
-Ylva Eggehorn