Låg nivå av ett träd att köra practical jokes på en oskyldigt förbipasserande. Det är juli rönnjävel!





Ja just det, och när jag gick hade jag på mig dem här:



Efter att halva facebook varit inblandad i färgvalet blev det alltså den vågade kulören.....vit.

Ja jag vet, jag suger på att blogga. Kanske det blir bättre framåt hösten? Eller så lägger jag ner, jag får se. Jag tänkte hur som helst berätta om två saker som jag kunde bloggat om för länge sedan. Jag har börjat jobba igen dessutom om jag nu ska skylla min bortavaro på något.

1. Bengan har flyttat in hos oss för all framtid. Vi är hundägare. Japp. Och vi älskar honom så. Skit i min hand som ser uråldrig ut, knotig som på en gammal jordemoder från 1300-talet. (Det var för jag ville dölja några viktiga siffror.)



2. Jag vet inte hur fasen de tänkte på Dafgårds marknadsavdelning, men jag är ganska övertygad om att det var en dum satsning. VEM, jag frågar VEM vill äta ett paket färdiga pannkakor med den oaptitlige Bert Karlsson på paketet? VEM?!?


Vi kan bara tacka för att de tecknade honom så eventuella kväljningar mildrades något. Ja, jag är elak, men jag har ägglossning och sedan är ju inte Bert så from han heller.

Ja, här ska vi nu iväg på vår husbilsturné.

Mamma får sig en ny väska och semesterfriden är räddad.


Det är så dyrt på Legoland att vi får spader. Ja alla utom Sixten då.


Danska kronan gör att vi drar ner till Tyskland istället.
Några dagar på en härlig strand. WIR LIEBE EURO!



Ja sannerligen: Wir liebe Euro und Erdinger weissbier!


Någon blir onödigt brun på ryggen.


Ett mycket märkligt tivoli mitt ute i ingenstans. Det fanns typ fem anställda som skötte den värsta karusellen och som sålde saker i kiosken, men de flesta åkattraktionerna fick man själv sköta. Det gällde att stänga till staketet och kolla att alla barn satt fast, sedan tryckte man bara på knappen och bad till Gud att alla skulle överleva.


Hem och operera bort polyper. En halvtimma efter uppvaknandet: Glad som en speleman.
Sedan drar vi vidare.

Vi stannade några dagar i tokvackra Grundsund och Hunnebostrand.




Sedan födde jag barn.       Nej, men jag blev faster till Mr X.

Vi var på Liseberg och hade första regndagen på semestern, vilket resulterade i att vi kunde åka karusell utan att köa.

Stannade en natt hos familjen Äjj-Käjj. Hon är den första människan jag mött som liksom jag färgkoordinerar bokhyllan. Skönt att man inte är ensam.


Japp här ser vi hur hon tänkt "gult". Bra Äjj-Käjj.


Vidare ut i hennes trädgård: två flamingos som skär sig mot hennes orangea barn, men å andra sidan: han behöver ju för all del inte stå just där.

Jag visste att hon gillar Maria Montazami. Men kanske inte så här mycket. Tofs 1.

Tofs 2 & 3.

Tofs 4.

Tofs 5. (Det fanns en tofs 6 också men jag tror ni har förstått nu. Hon är som Maria: "tofsig av sig.")


Här röker vi vattenpipa. Äjj-Käjjs man är assyrier och vi är ju helt för nya kulturella upplevelser. Och vips, dagen därpå är jag ägare till en egen vattenpipa, synd bara att det mest ryker svart rök och smakar kol när jag testar själv...