På söndag kommer alla barnen hem och vi har haft flera dagar på oss att fixa vardagsrummet, vi har kämpat på som idioter för att kanske, kanske få en dag till att bara njuta. Av tystnaden. Eller att åka till stan och göra vad vi vill.
Mannen har ryckt ut ca 3200 spikar ur väggarna och alla lager tapet  är borta, plankväggen är slipad, jag har målat den i två lager "CREME FRAICHE" (ja jag erkänner tyst för mig själv att mannens förslag "KITT" hade blivit ännu bättre.)
Slutet närmar sig, vi är snart klara!!! Om vi bara jobbar på lite fortare.......
Å så på fredagen blir jag toksjuk.
Så ont i halsen att döden är ett lockande alternativ och så fort jag rör mig kallsvettas jag.
Toppen-timing.
Dessutom spökar min urinvägsinfektion fortfarande efter två veckor, doktorn tyckte att jag kunde klara mig utan antibiotika men efter X antal liter tranbärsjuice och citronsaft går det inte längre. Jag behöver Mucoangin i både hals och höna om ni fattar.
Så vi åker till doktorn. Jag har kissat i en liten strösselburk i glas. Samma storlek som Santa Marias kryddor. Inte träffat riktigt rätt men med lite vatten och papper blev det bra till slut.
Jag mår tjuvtjockt. Mannen får köra mig för jag är yr och skakig. Stegen ut till bilen är som att springa ett Marathonlopp.
-Har du kissburken med dej nu då?
-Ja, den är i fickan, svarar jag.
Mannen ska precis starta bilen.
-Tänk om den skulle läcka, blä va äckligt det skulle va! kraxar jag med min stackars hals. Och känner med handen i jackfickan. Det är jätteblött.
Jag tänker att det nog är vatten som kommer från skruvlocket på burken eftersom jag sköljde den under kranen.
Men det är det inte.
Jag har kiss i hela fickan.
Och på händerna.
Life sucks ibland.