Januari -07
vad man ligger och tänker...
Hur lång tid tar det att gå?

Jag tror att alla gör det.
Jag gör det i alla fall.
Det beror ju på hur trött man är, men lite hinner man ju innan man somnar.
Tänker alltså. På allt möjligt och ju tröttare man är desto sjukare grejer tänker man på. Oftast på oviktiga grejer som inte ens har någon förankring till verkligheten.
Igår innan jag somnade tänkte jag tillexempel på hur lång tid det skulle ta att GÅ till Hawaii (med tanke på den blogg jag precis skrivit innan sänggåendet) Alltså HUR LÅNG TID SKULLE DET TA ATT GÅ TILL HAWAII OM MAN BORTSER FRÅN HAVET? OM MAN LÅTSAS ATT DET ÄR ASFALT FRÅN SVERIGE ÄNDA TILL HAWAII? Skulle jag vara framme nu om jag startat när jag föddes????
Fast jag kunde ju inte gå redan på en gång...Men om jag började gå när jag var 10 år då?Skulle jag vara framme nu? Ja på 20 år kan man väl gå till Hawaii?Fast man promenerar ju inte lika fort som barn utan det är väl inte förrän i 15års åldern man kan pinna på som en vuxen?
Ja jag har då ingen aning men man kunde ju räkna ut det om man vet hur fort man promenerar och gångrar det med avståndet mellan Sverige och Hawaii.Eller dividerar man?Jag har ingen aning.Särskilt innan jag håller på att somna...



äntligen

Äntligen, imorgon åker vi till Hawaii. Jag kan redan känna värmen slå mot ansiktet när jag kliver av flygplanet...Jag och min älskling ska få två underbara veckor med barnen i värmen fast vi har beställt en nanny som tar dem några timmar varje dag så vi får lite tid för oss själva. Vi ska bo i en stor bungalow som ligger precis nere vid stranden och sanden är helt vit och havet så där TURKOST, ja det ska verkligen bli skönt.Vi ska tydligen få sitta vid dukat bord på stranden varje kväll så man kan se solnedgången lagom till desserten, alltså gud vad jag längtar!Jag tänker ta in hummer varje kväll för det är ju så gott och så vitt lagom kallt vin till.Ungarna beställer väl spagetthi som vanligt, de små tokarna...Ja vi behöver verkligen den här semestern, det ska bli sååå skööönt!
Så synd bara att det inte är sant.Fast kanske att jag iallafall åker in till Mantorp imorgon? Man får se det goda i det lilla som det heter. Faaaaaan.




vilken dumsnut!

Odd Molly, here I come!
Jag och mannen sitter i soffan och äter smågodis. Inget kul på Tv:n så får han för sig att utmana mig.
Jag har senaste tiden handlat lite väl för ivrigt på Tradera och blocket och det tycker han ju inte om, men för att få mig med på utmaningen säger han: - "Om du kan äta den här sura döskallen utan att röra en min får du bjuda på den där Odd Molly tröjan på Tradera!" Jag ser på honom att det är på allvar. Han sitter där och tror att jag inte kan klara det.Jag hatar sura godisar,särskilt när jag har munsår men det här kan jag inte tappa. Det handlar om en tröja på Tradera för minst 800 spänn. Jag vill ha den.Utan en min äter jag upp den sura döskallen.Fy faan vad det sved, men jag rörde inte en min.Vilken dumsnut han är....



äntligen vuxen

Nu är det gjort.
Det är oåterkalligt.
Jo man kan ju för all del göra sig av med den, men det blir liksom som med sin oskuld;när man gjort DET är den tagen för alltid,eller som med ett glas som tappas i golvet,man kan limma skärvorna man det blir aldrig likadant som innan...
Jag äger nu en kaffebryggare.
Det är en som om jag fått barn, en ny individ som sitter i mitt kök och luktar.Det luktar kaffe,det luktar vuxet.Innan har snabbkaffet rörts ut i varmt vatten nästan osynligt.Det har gått fort och utan arom,men nu bubblar det och puttrar,pyser och luktar det vid diskbänken. Man kan vara i ett annat rum och höra hur en kopp kaffe BLIR TILL.
Jag har blivit vuxen.Jag äger en kaffebryggare.Och filter och Löfbergs Lila mellanrost.
Svindlande tanke.Undrar om man kan sätta in en annons under "FÖDDA" i tidningen?




forts.ligga lågt (Long live Josef Frank)

Ja. Så nu ligger jag lågt.Med möbler i alla fall...Smygtittar lite bara, och bjuder på Polarn-kläder i stället. Man känner liksom av hur mannens aura ger elektriska utslag av irritation när jag nämner Josef Frank, soffa och Svenskt tenn...Väntar ett tag så kanske han glömmer den gång jag nästan köpte en soffa för 30 lax...



ligger lågt

Jag har under några veckor varit totalt ockuperad av att snorta mig igenom typ alla sidor på Blocket och Tradera för att leta allehanda kap såsom möbler med tyger från Svenskt tenn,barnkläder från Polarn och pyret och Katvig(skulle jag vara märkesfixerad!?)Jag kan inte sluta och jag har en vision av att se mitt hem ändra skrud från Ikea till exklusiva möbler a la Strandvägen...Och barnen från Lindexträsket till mina favorit märken. Så möter jag soffan med stort S. På Blocket står den med ett Josef Frank tyg "teheran" heter det med färger som förtrollar..."Ett riktigt kap,proffesionellt klädd hos tapetserare, kvitto finns" Jag känner hjärtat pulsera snabbare och snabbare...Oj...Han skrev ju ett riktigt kap...30.000 vill han ha...Jag får ett tokryck och mailar killen bara på skoj liksom. "hej underbar soffa du har jag har inte 30.000 men du kan få 1000 kr i 30 månader.Ha ha! Hälsningar Linda
Jag får svar:"Hej Linda kul att du gillar soffan eftersom ingen hört av sig än (no shit!?)kan du få första tjing,det blir en betalningsplan på 2,5 år. Vi får skriva ett avtal.Vart bor du?"
Jag får panik.Vad i helvete har jag dragit i gång nu!? Det var en skitfin soffa ja, iallafall tyget men vill jag betala 30.000?! Nja..NEEEJ! Jag svettas.Mailar tillbaka efter att ha visat min man vad jag hållt på med."hej min man förstår inte charmen med Josef Frank, så jag måste tacka nej"



uää

inte i januaaaari!
barna hade kladdat i sig sin frukost och jag tänkte mysa med min kopp te.När jag får se en fläck på väggen. WARNING. S.o.S Please fasten your seatbelts säger min hjärna. Den vet lika väl som jag att mörk fläck betyder spindel. Inte alltid men ofta. Inte NUUU! Piper jag tyst för mig själv så ungarna inte ska se min fåniga fobi.Inte nuuu i Januari? Men jodå det är en elak liten ...eller han var inte alls så liten ska jag säga.Den var tillräckligt stor för att utgöra ett hot.Ok?! Men var är mitt spindeldödarlock? Det brukar finnas framme på sommaren men inte nu...Jag brukar liksom slänga det över dem så de får kvävas till döds man vågar ju inte ta dem med papper. Till slut får jag ta flugsmällaren och han faller ner på en dammråtta.död.Teet är kallt men den är död iallafall. Pust.



sjuk

ja jag vet jag är sjuk i huvet. Ska genast söka hjälp.




min älskade

Jag får aldrig nog av dig
vill bara se mer
mer
mer
vill känna på dig
känna
känna
smeka
jag vill sitta på dig
länge
länge
du är så slät
så slät
slät
aldrig mer furu
bara du
ingen annan, någonsin!
Bara du älskade fina köksmöbel.




furuintolerant

Tänk att ett bord, en jäkla träskiva på fyra ben kan göra en så himmelens glad!Sexlusten som liksom aldrig kom fram igen efter graviditetsvecka 5 har plötsligt börjat göra sig synlig...Till den grad att jag FÖRESLOG att vi KANSKE skulle mysa lite oftare än vad vi gör idag. Min man kommer att vilja handla bord varje helg. Han är nöjd, jag är nöjd. Imorgon kommer bordet. Det är ju inte klokt att jag gör en sån jättegrej av detta,möjligen ett bevis på att jag lever ett otroligt händelselöst liv.Eller så mår jag verkligen dåligt av furu på riktigt. Då ljög jag inte för honom.Jag är furuintolerant.




forts. på köksbordet.

Alltså han hade ju liksom motarbetat mig med det här att köpa nytt köksbord.Han menar ju att det är onödigt när man har fyra barn varav det yngsta ännu inte ens lärt sig att hålla i den gaffel som sedermera lär göra djupa hack i vårt bord.Jag menar att då får vi ju leva med finskt furu tills jag blir fyrtio. Vill jag det ? Nej det vill jag inte. Eftersom han var svårarbetad så gav jag mig på plan B ; Blocket, att hitta mitt vita ovala drömbord med stålben begagnat, alltså till en billigare penning så att man inte gråter i hjäl sig när barnen "råkar" hacka med besticken.Han hade alla möjliga motargument: borden var ändå för dyra, de var för små för alla oss i familjen, fel färg, för långt att åka och hämta (som om Sveg ligger för långt bort...det tar väl bara 7-8 timmar dit?Enkel resa?
Nåja i dag fann jag rätt färg,storlek,ort och pris och min make orkade väl inte mer.Trägen vinner.Jag var tvungen att göra förklara mig närmare...



med köksbord i tankarna.

köksbordet...köksbordet....ja köksbordet!!!!!
jag har under lång tid terroriserat främst min man med allehanda smtal som rör köksbord."det är ju helt ute med furu", "det är det enda som fattas" och ja,så har det låtit.Men nu har jag äntligen lagt in dödsstöten.På lördag åker han till Märsta och hämtar min älskling och hans (10!) stolar.Leve Blocket!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.