I går låg jag med världens feber och ont i precis hela kroppen. (Det är är cancer -jag vet det, men om jag säger det högt blir det bara värre, så jag håller tyst om det. Alla mina läkarböcker pekar på samma sjukdom.) Så av det skälet har jag låtit påskriset vara, ni var några stycken som engagerade er, och jag håller med, vill ungarna ha mer pynt så får de ha eget ris på rummet. Nu har de nöjt sig verkar det som, eftersom de dragit upp precis allt anti-estetiskt pyssel från skolan och dagis de kunnat hitta. T o m. mina huvudlösa kycklingar som jag gjorde på 80-talet har de plockat fram. Men så länge det håller sig på övervåningen där jag bara sover så gör det inget.

Nu till nåt annat: När jag med möda klättrar ur jeepen efter att ha lämnat grabbarna på dagis, kommer det en Passat och stannar på vägen. Rutorna hissas ner, först tror jag att det är en kändis som ska fråga efter vägen till Linköpings Konsert och Kongress, för kvinnan i bilen har stora glamourösa solglasögon med blingbling på. Men det är ingen kändis, det är Matildas fröken. Som räcker över en liten glamourös påse till mig, moi. Jag står där med otvättat hår, andedräkt som kan döda, i min gråa kappa som snart kan gå av sig självt och osar svett. Och får en glamourös påse.
 


Det är klart att man blir frisk! Nu ska jag duscha, smörja läpparna med muffinlipglossen, lägga mig i sängen och tända muffinljusen och vänta på..........bättre tider? (Mannen kommer inte hem förrän vid fyra.)


Tack Elin!!!