Jag är sjuk. Så jävla sjuk helt enkelt. Även i natt har jag feberyrat och snurrat runt i sängen, kylt ner mig mot mannens, i mitt tycke, iskalla hud och gnytt. Han lämnade huset arg som ett bi efter att ha skällt ut mig för att jag inte vill ringa vårdcentralen.

Varför göra det när det: 1, kanske bara är en vanlig influensa 2, är en obotlig cancer? Det bankar så i huvudet att jag ser flimmer och jag vinglar fram som en tvättäkta A-lagare. Lätt illamående och ja....jag skulle vilja somna och vakna efter påsk typ, precis som han ....................vad heter han nu igen.........? Jesus ja.

Trots detta, lever jag upp till de Lutheranska förväntningarna och sitter på jobbet för att det var min tur att bjuda på fredagsfika (den arga Mannen gjorde tigerkaka i går) och för att jag inte vill ställa in min juniorgrupp eftersom det är påsklov nästa vecka. Med detta i åtanke kommer jag nog till himmelen för att jag är så duktig alternativt Fool's garden (visst låter det snajsigt, ett himmelrike för de med lite lägre intelligensnivå) eller nåt sånt efter det här livet.

Det känns som jag är nära nu.