Hej jag har gråtit 2 dl i dag, men fortfarande kan jag bli sur på barnen.
Jag klurar lite på det här med livet och döden, och äh, mer om att uppskatta det man har för att man kan mista det lika fort.

Jag har läst alldeles för många cancerbloggar i dag. Det är barn och mammor, pappor och ännu mera barn som ligger för döden i den här vidriga sjukdomen.

Ena dagen finns där ett hopp, det ser ljusare ut, barnet har druckit ett glas nyponsoppa, jippie! Ett par dagar senare är det bara slangar och maskiner som gör att barnet andas. Sedan ett avslutande blogginlägg där man tackar för allt stöd men nu har barnet fått somna in.

Man blir jävligt tacksam över att man har friska barn, tanken på något annat gör en vettskrämd. Men å andra sidan, det händer ju INTE MIG! Mina barn kommer alla att bli 100 år och på sin höjd få urinvägsinfektion.

Betyder det här att jag inte borde bli irriterad på tjejerna när de för fyrtioelfte gången inte sköljt av sin disk efter flingorna i morse, så jag nu behöver BILA bort Frosties från tallrikarna?



Kommentarer

Markattan:

Klart att man måste få bli irriterad, speciellt om man ideligen måste bila bort matrester bara för att småglyttarna glömt igen... Men man måste kanske komma ihåg att vara lite tacksam för allt man har också. Är dock övertygad om att du har det klart för dig.



Markattan

2009-04-27 @ 15:58:37
A-K:

Jadu Furman. Jag läser också en hel del bloggar om sjuka barn ( döende ) och jag tror man hade blivit tokig om man inte fick lov att klaga över sitt egna lilla. Livet är skitorättvist och jag vet att jag hittills legat på plussidan. Förhoppningsvis kommer det INTE en tid där jag får värre saker att klaga på än jag har nu. Det är nog ren överlevnadsinstinkt att klaga på småsaker.

2009-04-28 @ 00:40:32

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.