Ni vet, jag vann ju ett pris i Fiffis blogg här om dagen.  Mmm, så i allafall, hade väl inte den där skivan kommit dårå.

Vad gör Fiffi då? Jo, hon skickar ett bränt exemplar av den där gruppen Lillasyster, lägger i ett ex av sin första bok som hon skrivit (vi snackar författare här va) och som om inte detta skulle vara gott nog: Ett taghalsband med den ljuvliga Dave Gahan på. Smycket är egendesignat och tydligen är Fiffi tankeläsare då hon vet att jag älskar Depeche Mode. (Eller så kan jag ha nämnt det i hennes blogg, vilket jag i såfall inte minns, men så skriver jag ju allt möjligt överallt också...)

Helt otroligt. I'm in chock - fast in a happy chock alltså. Det är därför jag skriver på svengelska, helt bananas.



Nu ska jag åka och jobba med en kollega som råkar vara ett ännu större Depeche-fan än jag. Skojar ni att jag ska skryta och svänga med min snygga tag framför nyllet på denne?!? Sedan ska jag lägga mig i tid och börja läsa hennes bok. Med en prilla Göteborg under läppen. Vad munter jag känner mig. Tack igen Fiffi!