Jag har det lite tufft nu. Agaton, min yngsta, mitt absolut sista barn, min bebis, har lärt sig att häva sig över spjälsängen och ta sig upp själv på mornarna. (Och kvällarna när man sagt godnatt). Inget mera - "mamma, ja, vaaken äj" som betyder kom och hämta upp mig i din famn och gosa med mig innan jag påbörjar dagens lek.
Det är jobbigt. Jag vet att han är tre år och ingen bebis, men jag vill bara stanna upp tiden lite.
Något annat som händer nu när han tar sig upp själv ur sängen är det här:
Att man inte vaknar och har koll på vad som händer i köket.
Någon har gnagt på en mango. -"dä vaj inge äpple mamma?"
Det är jobbigt. Jag vet att han är tre år och ingen bebis, men jag vill bara stanna upp tiden lite.
Något annat som händer nu när han tar sig upp själv ur sängen är det här:
Att man inte vaknar och har koll på vad som händer i köket.
Någon har gnagt på en mango. -"dä vaj inge äpple mamma?"
Kommentarer
Hosanna:
Påbörjad frukt... haha den tiden är förbi här nu. Minstingen fyller sex.
Japp, bebisar är ju galet söta och jag ser fram emot den tid jag kan låna mina ev syskonbarn och sedan lämna tillbaks dem igen. Och vara lycklig med det medans mina egna ungar springer iväg till kompisar och åker moppe.