Sista kvällen innan resan. Eller alltså, jag hinner uppleva en kväll till, men inte ensam med min ångest. Näst sista kvällen, okej?

Mannen jobbar, barnen är i säng.

Jag dricker Bloody Mary i snabbare takt än planerat, men fortfarande pepprar och Tabasco:ar jag noga i glaset. Det är ett sundhetstecken.

Några timmar innan jag åker kommer dessutom svärföräldrarna hit för att liksom dansa på bordet när katten åker till Rom.

Imorgonnatt sitter jag på en buss som ska åka till ett flyg som kanske störtar.

Ni förstår väl hur jobbigt det är?