Meningen var att vi skulle sova i tält men det slutade med att jag satt på en brygga och halsade Martini Bianco med Mannen - hela natten ända tills det blev morgon. Eller alltså: Han var ju inte min man då, utan en kille med japanska cigaretter och en skitful Audi 90.
Han propsade på att vi skulle ses igen, fastän jag var upptagen och dessutom var ett anorektiskt psyk-vrak. Första daten ville han bjuda på lunch, men jag tog fram en paprika ur min väska och sa att jag redan hade lunchen med mig. Han borde ha vänt om och sprungit sin väg.
Men se så bra det blev: Här sitter han nu och syr ett par kuddfodral av Josef Frank-tyg medan jag sippar Sofiero inför julfesten.
Han går inte lottlös han heller, jag går omkring i bara trosor och högklackat.
Mer kläder väntas innan avfärd. (Om jag kommer på vad jag ska ha på mig...)
Är det bara jag som tänker Snövit på bal, f'låt julfest, en härlig Mannen med symaskin i högsta hugg och en öl? Vad kan man mera önska sig? :-D
Lyck-ostar, båda två!!!
Hejsan sejsan:)
Du min vän!
Finns det plats för en liten Nathalie i din konfermationsgrupp??
Hon har ångrat sig och vill såå gärna vara med:)
Kram/En mamma som sitter på knä och ber om att bli hörd av dig så dottern får som hon vill puss
Din man har tur :-) Dock var det kanske enklare/billigare att föda dig förr?
Annars kanske du kan dra på dig kuddfodralet - kort och färgrikt ;-)
trevligt att ni glädjer varandra. Är det förresten så man får mannen att sätta sig vid symaskinen?
Det är verkligen ett kap! Sen har ju jag turen att ha gjort kapet att ha dig och Mannen som vänner, han har ju lovat att sy åt mig med. Här ska shoppas tyg! (Jag gick bet på att trä en symaskin när jag var med på syslöjden i dag).