Nu gråter ni minsann över mig va, ey, ey!?
När jag var barn hade jag en ofta återkommande tanke som dök upp innan jag somnade för natten. Den grundade sig antagligen i att jag kände mig obekräftad. Eller så är det bara helt normalt.

Jag såg framför mig hur jag skulle ligga död i en liten kista med massor av blommor på. Kyrkan skulle vara proppfull av hysteriskt gråtande människor. Klasskompisarna skulle gå fram till kistan och sjunga en minnessång för mig. Till och med rektorn skulle vara med och gråta så hans stora tudelade lugg liksom gungade upp och ner. En efter en skulle gå fram i kyrkan och hålla tal om hur förskräckligt tomt det kändes nu när den ende som faktiskt helt ärligt borde ha direktkvalificerat sig till "Vi i femman" gått bort. Inget skulle någonsin bli lustfyllt igen. Fröken kollapsar av sorg och någon måste ringa en ambulans, så ledsen är hon. Min familj är så utom sig av sorg att de är apatiska. Pappa har inte ätit på flera dagar, inte ens godis.

Nu skulle de minsann få känna på hur det är att inte ha Linda Sofia Desirée Sipos kvar i livet!

Just så känner jag nu med. Fast jag är tokvuxen. Jag vill att kyrkoherden och kamrern ska stå vid min kista och gråta efter den bästa församlingsassistenten i hela Sverige. Jag vill att han ska knäböja vid min knallrosa kista och skrika ut sin smärta över att ha förlorat kvinnan som hjälpt Ödeshögs församling att öka konfirmandantalet med 100%.

-Vaaarför Gud, vaaarför, fast jag borde va expert på området, varföööör, har du tagit vår kära och underbara fru Furman till ditt himmelrike?!? Vad ska vi nu gööööra?!?

Inombords förbannar han också sig själv för att inte ha gett mig en saftig löneförhöjning. Han känner skam för det. Kamrern också. Men nu är det för sent. Nu är hon borta.



Jag tror jag behöver bli bekräftad, eller vad tror ni?


Kommentarer

fröken Elin:

Självklart ska du bli bekräftad!! Mitt tips är rödvin och Odd Molly. Jag kan fixa rödvinet. Eller så gosar du med Agge Bagge en stund och får bekräftat att du är en fantastisk mamma.

Berättade du för någon att du tänkte så när du var liten? Fick du måla bilder som någon analyserde sen efter det?

2009-09-22 @ 19:49:58
Gustaf:

Tycker förslaget med vin och OM låter briljant. Då kan ju fler få njuta av FFs läkeprocess. :-). Något säger mig dock att det redan provats...

På Kunskapskanalen börjar nu ett program om hur minnet funkar. "Vore det inte bra om vi kunde manipulera minnet så vi kan ändra på obehagliga minnen?" ...

Jodå FF, du vet. Du ÄR bäst på å va DU!! Keep on rockin'!

2009-09-22 @ 20:03:57
fru furman:

Elin, jag fick inte måla bilder, men tvångströja fick jag prova på. Den var obekväm. ;-)

2009-09-22 @ 20:06:52
Äjj-Käjj:

Jag har haft samma dröm. Trots att jag är vaken. Jag tänker mig hur hysteriskt förtvivlade alla är över att jag är borta för alltid. Det är normalt, Furman... ( Eller så är det bara du och jag...gulp )

2009-09-22 @ 20:31:28
fröken Elin:

Men så tyckte du ju att det var helt ok att sitta inlåst i källaren också, Äjj-Käjj!

2009-09-22 @ 21:41:56
fru furman:

Ja hon njöt av fulla drag. Tyckte det "rockade fett att uppleva lite PulpFiction i vardagen" som hon uttryckte det.

2009-09-22 @ 21:46:58
Äjj-Käjj:

Japp. "Rocka fett" låter ju som något jag skulle säga :-D Och vaddå, jag fick ju frukt i alla fall.

2009-09-23 @ 14:19:36

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.