Om att andas fritt genom näsan, och ett gammalt minne.

Innan jag klev upp i morse låg jag och klurade på varför jag alltid känner mig täppt. Jag petade näsan lite åt höger och plötsligt kunde jag andas helt obehindrat.

Då kom jag ihåg. Ett minne från när jag var typ tre?

Det är kväll. Pappa står i köket i ett rött och blårandigt förkläde. Kanske att han gör pizza för jag tror det är doften av oregano jag känner? Jag ser hans ryggtavla genom de helsnajsiga saloondörrarna i furu som vi har mellan allrummet och köket. (Använder man ordet allrum nu för tiden?)

Jag trampar runt på min röda trehjuling, och grinden som leder ner till källaren är haspad. Där nere i mörkret sitter Mamma, storasyrran och storebrorsan framför tv:n. Det är något glättigt nöjesprogram med studiopublik som klappar händerna och skrattar, det måste vara lördag vid åttatiden, 70-talets ljuvligaste timma i veckan då alla samlas.

Trappan ner är i hårdlackad furu, hal och glansig som tusan och stegen svänger tvärt innan den till slut har lett fram till gillestugan. Japp, gillestugan. Heja 70-talets gillestuga.

Plötsligt får jag ideén att öppna grinden....haspen är lite krånglig...den vill inte riktigt......jag fnular med den en stund.......

Sååååå! Nu gick grinden upp, fritt fram! Jag tar sats med trehjulingen, backar först.... sedan så....tramp tramp tramp. Skumpeli-skump-skumpeli-skump, dunk-dunk.



Fi faan vad ont det gör!

Näsan bultar och det blir varmt och blött på tröjan, som jag så här efteråt misstänker var i stickad akryl eller nåt annat plastigt? När man tog på sig den vet jag att håret stod åt alla håll.

Sedan minns jag inte mer, men jag förstår att det var en mindre genomtänkt idé, det där med att cykla i trappen.

Det var vad jag hade att berätta om min snea näsa.





Det här är taget några år efter min cykeltur. Observera mina jättelånga fötter och den pornografiska Boney M-affischen i bakgrunden.


Kommentarer

Helena m. 4:

ha ha ha ha ... mer barndomsminnen åt det läsande folket...

Har inte cyklat i trappa själv (var nog ett mycket försynt och icke kreativt barn som liten) men såhär 30-talet år senare sitter jag och småler åt både den inre synen jag får av din historia och mina egna 70-tals minnen som strömmar fram :-)

2009-09-02 @ 21:46:12
Äjj-Käjj:

Hahahaha, vad söt du är! Och vilka coola tapeter!

2009-09-03 @ 10:08:24
Kerstin:

Cyklade du framlänges? Min svåger cyklade baklänges. Det blev akuten direkt.

2009-09-03 @ 15:53:06

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.