Jag betalar och packar in mina goda öl ("Sailor" i petflaska, om någon undrar.) Efter mig står en man i ja...typ min ålder.
Han köper tre starköl och undrar samtidigt var bussterminalen är, för han ska till Jönköping. Expediterna tittar på varandra.
-"Nä män skaru te Jönnköööping måste du ju te Öchöttaporten" svarar den ena.
-"Och var ligger Östgötaporten"? undrar mannen och tittar på sin klocka.
-"Dä tar ju ett tag för dä ä ju på andre sidan motorvägen dä vettu".
-"Men du kan ju gena genom Hembyggsgår'n", fyller den andra i.
Inte ens jag vet var Hembyggdsgårn i Ödeshög ligger, och då är jag född i kommunen. Jag ser paniken i killens ögon.
-"Kan man springa dit, för bussen går om tio minuter"? Han har en stor väska på axeln. Hans oroliga bruna ögon glittrar smått av panik.
Jag griper in.
-"Kom med mig, jag ska egentligen hämta min unge på skolan, men det får vänta. Jag skjutsar dig".
Han säger inget först, kanske klurar han på om jag kan vara en yxmördare. Men han följer med.
Vi sätter oss i bilen. Grabbarna i baksätet stirrar osäkert. Vad håller morsan på med, hon skulle bara handla "lite gott" som hon uttryckte det, och nu sitter det en okänd karl i bilen?
Vi hinner prata om askmolnet, att hans pappa jobbar på SMHI, och att han skulle springa ett maratonlopp i England men fick avstå eftersom flygen inte är helt pålitliga. Jag känner mig som Moder Theresa där jag rattar honom från tätorten ut till andra sidan motorvägen. Inte en chans i helvete att han skulle hunnit till bussen i tid.
-"Hur ska jag kunna tacka dej för det här, hur mycket vill du ha"? Frågar han när vi kommit fram. (Och ja, han såg rätt snygg ut när han sa det, och ja, jag tyckte det kändes ballt att känna mig som saviour of the day.)
Och det är nu jag kommer till hela poängen, hör nu alla ni som någon gång tänkt att den där Fru Furman inte lämpar sig för att jobba i Svenska kyrkan:
På ren reflex svarar jag detta otroligt nördiga och näst intill bajsnödiga:
-"Ingenting, men lova mig att göra det samma till din nästa". Jo jag sa så. Ordagrant.
Usch, fast jag försöker göra om det i huvet så här två timmar efteråt, så var det så jag sa.
Jag rodnar nästan. Så nördigt att tom. Pastorpappan i "7:th heaven" skulle garvat läppen av sig. Jag tror inte ens Jesus skulle tyckt att det där uttrycket var hippt.
* 7:th heaven är en amerikansk TV-serie från 90-talet som handlar om en Pastor och hans barn, det är en kaskad av bajsnödiga etik och moral-dilemman, där pastorns barn enbart gör det rätta, och om de någon gång gör fel så slutar avsnittet med att de djupt ångrar sig och lovar att inte göra samma sak igen. Obligatoriskt är en stor familjekram, och alla är så lyckliga att det lätt kan vända sig i magen på åskådaren.
Hahahahaha! Du är en fin människa du. Fin och nördig.
Borde finnas fler nördar därute. Alltså såna som du, inte fler datanördar som jag ;-)
Jag tyckte om dig redan innan men nu är du min idol också
Men...vad var hans reaktion på det du sa?
Svarade han: Ja, jag lovar, eller skrattade han, typ?
Har samma fråga som Fiffi, men så måste jag också säga att det där var inte ett dugg nördigt eller fånigt. Lite Sjundehimlen-varning är det men det var ju snällt, fint gjort.
Det behövs mer sånt i världen.
Och lite mindre sjunde himlen som är dagens motsvarighet till Lilla huset på Prärien. Mer skitnödigt och moralkakefyllt får man ju leta efter!
Fiffi och tvillingen: Hans reaktion kom plikttroget och på direkten: "-Ja det ska jag ABSOLUT göra" Haha,han vågade väl inte annat när en religiös fanatiker skjutsat honom, haha! Jag blir generad när jag tänker tillbaks på det....
Precis som jag brukar säga; Man ska vara snäll! Bra och gulligt av dig.
Markattan, nästan som en apa
Att du är en fin människa, det visste jag redan, men att du är så fin!Det är som i den där filmen "Skicka vidare". Fast jag gillar inte slutet på den, så det får inte hända dig. Jag måste ju ha nån att dricka rödvin med. När ska du lägga ut stolarna i bloggen då, eller måste jag åka hem till dig för att se dem??