I stormens öga, en helt sann berättelse om bil i snö.
Igår skulle jag åka till en litenlitenliten by som heter Trehörna och ha en barngrupp där.

Men först tänkte jag ta grusvägssvängen ner till Bondens fru, fröken Elin eftersom hon fyllt år. Vi byter vinflaskor med varandra när vi fyller och nu skulle hon alltså få sin, en dag för sent, men iallafall.

Jag vet inte om ni märkt det, men det är ganska mycket snö i Sverige just nu. Men jag litar på att det finns folk med snöplog och slunga som sköter sitt jobb, även på småvägarna. Jag är en sån blåögd människa. Naiv skulle man kunna säga, eller rent utav dum i huvet, eftersom jag glömt bort att jag bor på en slätt som liknar en tundra i Sibirien. Således driver snön och bildar stora vallar oavsett om någon plogat där nyss. Det glömmer jag bort och sätter mig i bilen för att kasta in en god Barolo till födelsedagsbarnet.

Ganska snart märker jag att det inte kommer gå. Jag gasar lite, glider, tänker att det är bäst om jag kör lugnt istället, men då blir jag fast.

Nu jävlar ska jag fixa det här själv, jag ska gasa mig ur detta helvete på egen hand om jag så ska sitta här till natten. Jag backar, kör framåt, gasar, rycker i handbromsen, vinklar däcken åt alla håll man kan, men inget händer. Och jag som ska till Trehörna med. Paniken börjar komma, jag hatar att komma för sent eller att inte komma alls. (Hähähä, ni fattar va, hähähä)

Mannen är i Mjölby med Matilda som slagit av framtanden och jag sitter här. Det börjar mörkna.

Jag går ut och försöker i mina jumpaskor sparka bort snön kring däcken. Jag tog jumpaskor för att det brukar vara så välplogat i Trehörna och jag hade inte planerat att sitta i en driva hemma i Heda. Det når upp till knäna på mig och Puma lämpar sig inte. Samtidigt ringer mobilen flera gånger. "-Varför ringer folk just när jag har skit upp till midjan!?!" vrålar jag.

Jag fortsätter sparka kring däcken och det blåser helvete kring mig. Nästan storm. -"Helvete! KUUUUK! Jag hatar vinter"!!!! Skriker jag hysteriskt där vinden viner kring mina öron. Jag har såna öron som värker och spränger så fort man blåser kalluft på dem.

Om och om igen vrålar jag hur mycket jag hatar snö, att bilen är dum och framförallt: "KUUUK". Det är det mest arga jag kommer på. Just då ser jag en kvinna med hund som närmar sig. Hon har definitivt hört mig, så är det bara. -"Oj då. Jag kommer inte förbi va"? Säger hon med allvarlig min.

Hon tror att jag är en hulligan eller så vet hon vem jag är och ogillar att folk som jobbar i kyrkan pratar så. Jag muttrar att "här kommer man inte förbi för jag blockerar hela vägen". Hon vänder och jag tycker tom. att hunden tittar snett på mig. Den avskyr ovårdat språk. "Ful hund med bögig gångstil" tänker jag argt och hoppas att de inte bor här utan bara är på besök.

Jag sätter mig i bilen igen, svär lite till och försöker återigen gasa mig bort från snövallarna. Det går inte. Jag kan inte ens gå ut från min sida nu utan får klättra över till passagerarsidan för att ta mig ur. Går hem och skulle jag varit en seriefigur hade jag haft ett åskmoln över huvet.

Ringer hem till födelsedagsbarnet och Bonden svarar.  Som en riddare kommer han snabbt i snöyran med sin stora traktor och tom. han håller på att köra fast. Han drar mig baklänges från vägen, efter att ha bett mig sitta i bilen och hålla ratten så däcken står rakt fram.

Jag styr åt alla vinklar - utom rakt. Bonden tycker att jag är trög, jag ser det på honom, han har fått dra mig medan jag bergis vred däcken så det blev motstånd istället.

Men han säger inget om det, som den riddare han är.




Denna gång tog jag ingen bild med mobilen, jag var alldeles för arg att se det komiska i det. Hade jag gjort en lapp till köket hade den sett ut så här.


Kommentarer

fröken Elin:

Varför ska det alltid komma förbi någon när man kör fast? På den vägen brukar det ju inte krylla av folk precis.

Det kan hända att Bonden tyckte att du var trög. Men han är van. Jag visste inte heller hur man skulle hålla i ratten när han drog upp mig, men jag hade ytterligare en bonde som assisterade, som en kartläsare ungefär. Det är bönder som gör´t!

När jag dricker vinet (TACK för det förresten, har Mannen hälsat det?) ska jag tänka på hur du slet för att ge mig detta. Jag ska multipelnjuta!

2010-02-19 @ 18:49:23
Furman:

Uj, multipelnjuta? Det låter dirty MEN gött!

2010-02-19 @ 19:42:36
Bonden::

Jag tycker inte att du är trög!!

Var lite trött...Och tänkte kanske inte på hur jag såg ut i mitt ansiktsutryck.

2010-02-19 @ 20:07:09
fröken Elin:

Nu ska visst Bonden försvara sig! Jag såg hans ansiktsuttryck när han drog upp mig, då var det bistert.. Förstår inte vad det berodde på?

När det gäller vinet ska jag njuta som hon i den där schamporeklamen för några år sen, DET var dirty! Jag har sportlov och kan vara hur dirty jag vill! ;-)

2010-02-19 @ 20:25:56
Markattan:

Oj, det osar svavel ända till markatteboet. Då förstår jag ungefär hur stort åskmolnet skulle ha varit. Man blir verkligen otroligt förbannd när sånt där händer.



Markattan, hoppas din helg blir bättre

2010-02-20 @ 09:51:54
Äjj-Käjj:

Jösses Furman - vilken dramatik! Välj du att lita på bonden; han var bara trött. Du är ju jätteotrög!

2010-02-21 @ 22:38:54
Catharina:

Underbart!

2010-02-22 @ 13:58:52

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.