Det finns de som inte förstår sig på bloggar, som tycker det är helt befängt att hänga ut hela sitt liv på nätet.

Men jag vill istället hylla! Klart det finns mycket skit i form av "tjaaa bloggen, här är jag med mina nya jeans som passar superduper till min nya ParisHiltontröja"  - men det måste också få finnas för dem som inte har plats för mer i sina liv. De får iallafall öva på stavning.

Här i bloggosfären har alla möjlighet att ventilera sina problem, ställa frågor, föra diskussioner kring något, skapa debatter, men framför allt att ge varandra stöd. Det blir ringar på vattnet som kan leda till något stort och bra.

Som med Pappan som i måndags miste sin son.

Han får aldrig mer hem sin pojke och den smärtan kan jag inte ens föreställa mig. MEN all kärlek och medkänsla i bloggkommentarerna hjälper en smula i den mardröm han lever i just nu, det skriver han själv. Utan bloggen, hur många hade vågat lyfta luren eller hälsat på för att visa sitt deltagande i sorgen?