Det började tidigt, jag minns hur jag kollar på Mupparna och mamma har precis duschat mig för håret är blött. Det är de där två gnälliga gubbarna på balkongen i teatern som pratar på ett språk jag inte förstår. Ja engelska, men det visste jag ju inte då.

Jag börjar snurra håret runt pekfingret ända tills jag rullat fast fingret mot skalpen. Lirkar mig ur som om jag satt fast med fingret i en papiliott och tar tag i nästa hårtest. Snurrsnurrsnurr, ja så där håller jag på tills hela håret är ett enda fågelbo.

Jag har också en annan sak för mig fast bara när ingen ser. Jag suger på mina tår och tycker att det smakar salt. Jag minns fortfarande hur det känns att bli riven av sin egen stortånagel i gommen. Det är inget trevligt, men jag står för det. Och jag var 4.

Okej 5 då. Sen blev jag för o-vig.

Sedan har jag en kort period när jag inte kan kolla på TV utan att skrapa plack från tänderna med nageln. Så skitäckligt, och det är något jag idag helst inte vill kännas vid. Det var onödigt att jag ens sa det, nu kommer jag bli kallad äcklet på bynn.

Nu har vi kommit till min gymnasietid. Jag biter bort skinnet på insidan av kinderna så det blöder. Jag kan inte sluta måste bitabitabita, som en överenergisk hundvalp.

Jag biter naturligtvis också på naglarna (fingernaglarna). Det slutar jag inte med förrän efter barn nr 2. Nu river jag bort dem om jag är nervös.

Jag är nu framme vid nutid.

Just nu har jag en period då jag letar grova, lite krusiga hårstrån i skallen, de måste jag genast rycka ut. Alltså det är inte bara att sluta med det, utan det är som ett tics. Måste leta, krafsa, söka efter grova hår som liksom inte "platsar i laget". Detta innebär att man varje kväll skulle kunna samla så mycket hår nedanför soffan att det inte vore någon som helst svårighet att virka en sån där OS-mössa som alla vill ha.

Precis när jag trodde jag berättat allt, generat mig genom att så öppenhjärtligt visa mina äckelsidor, kom jag på att jag gillar att leta sårskorpor i huvet också.

Det är en ren fröjd att hitta en liten skorpa och försiktigt.....försiktigt lyfta den med nageln. Tappar man sedan bort skorpan i håret så den mycket väl kan hänga fullt synlig är paniken nära.

Den måste hittas!!! En lättnadens suck när man återfinner den. Som att finna det förlorade lammet liksom. Ja ni förstår själva va!?!

Håller ni också på med konstigheter när ni sitter still? Se så berätta nu!!!!