Open your heart and tell me whats wrong.......
Jag har dammsugit och svabbat golvet i hela huset idag.

För att lattja till det hela lite drog jag igång en gammal Europeskiva på högsta volym. 

På spår 6 kommer låten "Open your heart". 

Plötsligt minns jag tydligt hur jag dansar tryckare till den på mitt 11-årsparty i gillestugan med Micke Petersson. Han var nog faktiskt den enda killen i byn som hade fler fräknar än jag.

Jag minns det som om det var igår, fast jag inte tänkt på det sedan dess. Vi står där tättintill varandra och vaggar som två pingviner. Micke är lite varmklibbig på ryggen efter att ha jagat runt med Thomas Frank och Ägget. Låten är onekligen en tryckare. Den är mjuk och fin. Joey Tempest undrar varför han och hans tjej inte kan prata med varandra som de gjorde förut, och att något är fel...han vill att hon ska öppna sitt hjärta och berätta...... Det är stämfyllda gitarrer och en aning sentimentalt. - Tills man kommer in 1:43 i låten.

Då blir det upptempo för hela slanten. Man kan inte vagga sakta när det blir värsta hårdrocken, det fattar alla.  Hjärnan arbetar för fullt, herregud, det känns så pinsamt. Vad ska vi ta oss till?

Ska vi släppa taget och gå till chipsskålarna, kanske lite nonchalant hälla upp lite mer Vira Blåtira i pappersmuggarna (som pinsamt nog hade Knatte Fnatte och Tjattemotiv.) Ska vi bara fortsätta dansa sakta som om inget hänt trots otakten, eller bara släppa kramgreppet och rocka loss för att sedan fortsätta tryckaren när Joey sjunger lugnt igen? 

Jag minns inte hur vi löste problemet, men jag kan fortfarande tycka att det var lite schizofrent att skriva en låt som både är lugn och snabb. Han måste ju ha förstått att många 11-åringar skulle stå i sin första tryckare och inte veta hur de skulle hantera den känsliga situationen? Jag och Micke löste det på nåt vis.

Jag tror vi sket i det och drack läsk istället. Ingen dum idé faktiskt.








Här kommer en annan gammal tryckare från den tiden. Den var tydlig, det var pingvinvagg rätt igenom. Okomplicerat.




Äh, vi drar en till! Den som inte vaggat till den här, och känt hur hjärtat slår hårt har sannerligen missat något!


Kommentarer

T:

Hej från Frankrike.

Hette den inte Vira Blåtira..?



Hepp // T

2010-05-13 @ 20:21:00
furman:

Jo Hinas: det hette den och jag har genast rättat till felet. :-)

2010-05-13 @ 20:26:31
honsomförrkalladesigfrökenelin:

Tryckare, det var grejer det. Varför slutade man med det? Sitter och funderar på om jag någonsin dansat det med Bonden...?

2010-05-13 @ 20:43:45
Mia:

Håller med, tryckare var grejer det! Disco på fritidsgården i Ödeshög i IOGT-husets källare. Efter tryckaren kunde man gå in i nåt sorts "mysrum" där det fanns några schabbiga soffor. De som var riktigt häftiga satt där och pussades. Har jag hört i alla fall... Tror aldrig jag tordes gå in där.

2010-05-14 @ 01:04:11

Kommentera inlägget här:

Hörrni, skriv något klokt!


Namn:
Kryssa i här så kommer jag ihåg dig. Tror jag.

Mailadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Ibland kan tekniska omständigheter hos Blogg.se göra att din kommentar inte publiceras förrän efter några minuter, bara så du vet.